Systemfel i välfärdsstaten
Av Lena Hellblom Sjögren, fil dr, leg psykolog
|
Lena Hellblom Sjögren är fil dr och leg psykolog. Hon har ett starkt rättspatos och hon medverkar flitigt i samhällsdebatten. Hon anlitas ofta som utredande psykolog - såväl av rättsinstanser som av enskilda rättssökande - i uppmärksammade rättsfall i Sverige, Danmar, Norge och Finland. Brevet skickades till SvD:s politiske chefredaktör den 8 april 2002 som följebrev till artikeln om "Socialtjänsten har inte fel". Inget svar inkom till den 20 april. Brevet publiceras här med författarens benägna tillstånd och för att påminna alla om det tragiska ödet som drabbade Daniel och Marianne Sigström och deras släktingar den 24 april 1992, då 14-årige Daniel dog i sitt fosterhem. |
Taby, 2002-04-08
Bästa Mats Johansson,
Sänder ett utkast som belyser det jag dagligen bekymras över: systemfelen i denna välfärdsstat. Trots att det är valår verkar det inte finnas någon som vill ta upp ens en diskussion om ett av de grövre systemfelen, nämligen socialsekreterarnas i praktiken totalitära makt, som innebär att de fel som de gör fortplantas till vården och befästs av rättssystemet. Alla i de tre systemen har intresse av att försvara varandra och fel kan aldrig erkännas, än mindre rättas till.
Socialnämnden har det politiska ansvaret för ingripande beslut som att skilja barn från barnets föräldrar. I vissa fall kan det ju vara befogat, t ex då föräldrarna är gravt drogberoende eller psykiskt sjuka. Systemet bygger på att socialsekreterarna gör en opartisk utredning och ser till barnets bästa. Förslagen till beslut från socialtjänstemännen följs nästan utan undantag av socialnämnden (med fritidspolitiker). Länsrätten förutsätter på samma sätt som socialnämnden att beslutsunderlaget från socialsekreterarna är korrekt. Och så hela vägen...
De fall som innebär att inga noggranna utredningar gjorts (och det är många) så att beslutsunderlaget inte är korrekt, (kan bygga på förutfattade meningar, skvaller, förtal, ovilja mot en person, prestigeförsvar) finns det ej utrymme för inom rådande system. Systemet förutsätter att beslutsunderlaget vila på nödvändiga utredningar och är korrekt. Systemet förutsätter sin egen ofelbarhet.
Men är det mänskligt försvarbart? På något sätt verkar det vara så att de flesta av oss i detta land vill lita på socialtjänsten. Vi är beredda att låta många skattekronor gå till socialtjänsten för deras viktiga och tuffa jobb. Vi betalar för att slippa se problemen som vi tror, och absolut vill fortsätta att tro att socialtjänsten tar väl hand om. Det är klart att vi då inte vill se att socialtjänsten brister. Att det t ex också där finns människor som missbrukar sin makt, som låter egen prestige går före allt annat, att det finns de som vill tjäna pengar på människor som sorterats ut för att bli omhändertagna osv.
Det finns en lång rad infallsvinklar och intressanta reportage samt analyser som skulle behöva göras.
Svara mig om Du anser att det är ointressant för SvD enligt Din bedömning.
Med vänliga hälsningar
Lena Hellblom Sjögren
fil dr, leg psykolog
Powered by AIS