NKMR Jubilerar 25-års hårt arbete för de

Nordiska familjernas rättigheter och skydd

NKMRS 25-års jubileum


25 år är en mycket lång tid
För en familj borde de första 20 åren utgöra barnens uppväxtsår med  trygga glada föräldrar i en rofylld miljö.
För dessa barn och föräldrar behövs inte NKMR.
Dock ser inte verkligheten ut så för många Nordiska familjer !

Det fanns alltså en tvingande anledning som gjorde att NKMR grundades 1996. Vi får inte förglömma att denna anledning fortfarande kvarstår. Anledningen för NKMRs fortsatta existens är att våra nordiska länder, trots protester och fällande domar i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, fortsätter att tvångsomhänderta barn och skilja dem från deras kärleksfulla familjer.

I Sverige tvångssepareras barn från sina familjer med tillämpning av LVU; i Norge och Danmark genom Barnevernsloven.  Processen iscensätts genom att de sociala myndigheterna framför grundlösa påståenden om att föräldrarna inte kunnat borga för barnets trygga uppväxt. Därefter rycks barnet ur sin trygga famn och placeras ofta i fosterhem eller HVB-hem där de riskerar att bli utsatta för både våld och övergrepp från fosterföräldrar och deras barn eller anställd personal.

Enligt SCB statistik omhändertas varje år cirka 30000 barn i Sverige. Andelen barn som tvångsomhänderta i Danmark, Norge och Finland är lägre, beroende på att de har ett mindre befolkningsantal. Tillvägagångssättet vid tvångsomhändertagandena är att  barnen placeras oftast långt ifrån föräldrar och släktingar. Sveriges Socialtjänstlag stadgar att undersökning ska ske om barnen kan placeras inom släktkretsen. Släkten misstänks kunna ha en negativ inverkan på dessa barn. Myndigheternas påståenden är oftast helt ogrundade och separationen förstör barnen för livet. En stor andel tvångsomhändertagna barn utvecklar PAS (Parent Alienation Syndrom) eller andra psykiska störningar.

Många tvångsomhändertagna barn vandrar därefter ensamma genom fosterhem efter fosterhem. Barn som rymmer från fosterhemmen placeras på fängelseliknande institutioner med låsta dörrar, tillsammans med redan grovt kriminella ungdomar. Inte alltför sällan är vårdarna personer som förekommer i grovt kriminella kretsar.

Sedan början av 1990-talet har tvångsomhändertaganden av barn ökat markant. Ökningen beror till stor del på de allt högre ersättningarna som betalas av det allmänna för placeringarna och utredningarna gällande fullt normala barn till fullt normala föräldrar.

Barn som är tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade fråntas rätten till sina föräldrar och släktingar. Sådant brutalt avskiljande står i strid med FN:s Barnkonvention, Europakonventionen och FN:s Deklaration om de Mänskliga rättigheterna. Sverige och våra nordiska grannländer har signerat och ratificerat angivna internationella konventionerna.

Kampen emot systemet med barn som handelsvara har för NKMR:s del pågått sedan tiden före SVT:s reportage i Striptease med Janne Josefsson som är hederspristagare året 2016 i socialkontoret i statsdelen Biskopsgården, där han själv växte upp. Redan vid denna tidpunkt har det alltså visat sig att barn var en handelsvara likt slavar. Sverige hade dock redan då ratificerat FN:s Barnkonvention. De LVU-ade barnen kom att missbrukas för egen ekonomisk vinning av inblandade parter, trots att handel med barn är förbjudet.

25 år är en lång tid, även för NKMR. Våra ansträngningar i arbetet för att skydda utsatta familjers mänskliga rättigheter till att få ge sina barn en trygg uppväxt har motarbetats hårt av myndigheterna. Men NKMR fortsätter att erbjuda skydd mot myndigheternas rättsövergrepp.  

Under NKMRs 25 år har vi, på våra möten och symposier, mött människor som har fallit i gråt när de lämnat sina fasansfulla vittnesmål om hur samhället, som skulle hjälpa dem, istället slog sönder hela deras familj och havererade deras ekonomier. Föräldrar har vittnat om onödiga och skadliga rättsprocesser, och om hur tidigare glada familjefäder tagit sina liv eller drabbats av allvarliga sjukdomar. Berättelserna har varit likadana för våra nordiska grannländer som även dem trots allt kallar sig "rättssäkra".


Vi har även under dessa år träffat hjältar som har hjälpt drabbade att fly utomlands till frihet som senare återkommit när barnen blivit vuxna, och därmed utom räckhåll för olagliga omhändertaganden. Flera av dessa vuxna barn har vittnat om myndigheternas maktmissbruk och manipulerande samt korruption.

NKMR har varje år delat ut hedersdiplom till personer som har aktivt arbetat för att förhindra myndigheternas omänskliga övergrepp.
I år hedrar NKMR, den norska modern, Trude Strand Lobben, vars idoga kamp mot Norges barnevern, har varit framgångsrik ända in i Europadomstolens Grand Chamber som gick hårt åt de norska myndigheter som trots domen, ännu inte har återlämnat hennes barn.

Vi alla behövs på något vis
I kampen emot
myndigheternas utbredda maktmissbruk