MEDIAS RAPPORTERING

Jurist ifrågasätter fosterhemsbolags laglighet.

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

I juli 1998 skrev journalisten vid Mariestads-Tidning, Tomas Carlsson, en artikel med titel "Jurist ifrågasätter fosterhemsbolag". Juristen i fråga var ingen annan än NKMR:s grundare jur. kand., med. lic Siv Westerberg, som i egenskap av juridiskt ombud för ett familjehemsplacerat barn från Mariestad, ville att Europadomstolen skulle pröva lagligheten i att fosterbarn handhas av aktiebolag.

- Vi anser att de här bolagen bedriver handel med barn och det finns det inget lagstöd för, sade Siv Westerberg angående Familjehemsverksamheten Skaraborg AB och deras verksamhet.

Det var den nu avskaffade Europakommissionen som skulle prova om fallet skulle tas upp av Europadomstolen. Klagomålet mot Sverige hade skickats i några dagar tidigare och grunden var en mångårig process som föräldraparet från Mariestad hade drivit utan framgång i samtliga juridiska instanser i Sverige.

Det handlade om en flicka i nedre tonåren som var omhändertagen enligt Lagen om vård av unga, LVU, där föräldrarna och också barnet, ville ha beslutet omprövat. De ansåg inte att det finns grund för någon tvångsvård. Som ett led i den processen hade de opponerat sig emot att Mariestads kommun hade placerat ut barnet i ett fosterhem via ett aktiebolag.

- Vi har försökt ta reda på hur mycket pengar bolaget får för barnet, för att kunna se om barnet är uthyrt till dem, men tyvärr får vi ingen insyn i ett aktiebolag, sade Siv Westerberg.

Myndigheterna och aktiebolaget hävdade att de i själva verket förmedlar fosterföräldrar.

- Vi förmedlar inga barn. Det vore ju olagligt, för i lagen står att det är förbjudet, sade Kristian Kjellberg, ensam ägare och enda styrelseledamot i det aktuella bolaget.

Socialnämndskontroll

Enligt både Kristian Kjellberg och Lars Åsberg, som då tjänstgjorde som vikarierande socialchef i Mariestad, är det socialnämnden som kontrollerar det anvisade fosterhemmet för att se om det passar det barn som är aktuellt för placering.

- Vi träffar aldrig barnet utan tillhandahåller möjliga hem åt kommunen, sade Kristian Kjellberg.

Enligt denna konstruktion är det kommunen som betalar pengar till aktiebolaget. Då kostade det 855 eller 870 kronor per dygn, beroende på barnets ålder. En person från varje fosterhem var anställd i aktiebolaget och fick lön därifrån. Mellan 60 och 65 procent av dygnstaxan tillfaller denna person om de sociala avgifterna är medräknade.

- Mellanskillnaden är för andra tjänster som vi tillhandahåller. Det rör sig blanda annat om stöd till familjen via de tre socialarbetare som också är anställda i bolaget, sade Kristian Kjellberg.

Skäms inte

Fosterhemsbolaget har varit vinstgivande. Kritikerna till den industrin som har vuxit upp kring tvångsomhändertagande och fosterhemsplaceringar av barn menar emellertid att det är fel att tjäna pengar på barn med problem. Enligt en artikel som publicerades samtidigt den här refererade artikeln, går Familjehemsverksamheten i Skaraborg bra ekonomiskt sett att döma av redovisningen. Här följer uppgifter från årsredovisningen 1997. Dessa uppgifter är offentliga och journalisten hade inhämtat dem från Patent- och registreringsverket.

Jag citerar från artikeln:

"Bolagets styrelse består av en ledamot, Kristian Kjellberg, Hälsingegården, Falköping. Maria Margareta Toll på samma adress, är suppleant. Revisor är Åke Andersson, Falköping.

Samtliga 1000 aktier ägs av Kristian Kjellberg.

Bolaget hade 1996 tolv anställda. Förra året var medelantalet anställda 13 personer.

Intäkterna i bolaget var förra året nästan fem miljoner kronor. Kostnaderna var drygt. 4,2 miljoner kronor, inklusive 1,7 miljoner i löner och 293 000 i ersättning till bolagsstyrelsen.

De två senaste åren har 300 000 stoppats in i periodiseringsfonder. Vinsten efter alla avskrivningar var 1997 330 110 kronor (674 305 före avskrivningar). Med balanserade vinster innebär det att bolagsstämman hade mer än trekvarts miljon att disponera. Till det kommer en intäkt av aktiekapital på 100 000 kronor.

Bolaget har inga långfristiga skulder. De kortfristiga skulderna ligger strax över en miljon, varav hälften är upplupna kostnader och förutbetalda intäkter.”

Av artikeln i Mariestads-Tidning framgår att Kristian Kjellberg har uttalat sig enligt följande:

- Jag skäms inte över att vi går med förtjänst. Vi använder vinsten till att utveckla verksamheten. Vår verksamhet skulle lika gärna kunna bedrivas i kommunens eller landstingets regi, men det har visat sig att vi ofta får barn som har sådana problem att det är svårt att hitta fosterhem till dem på andra vägar.

Kommunens kostnader för verksamheten

Kommunförbundet i Skaraborg har en egen förmedling av fosterhem, men enligt uppgifterna i artikeln räckte den inte till. Kostnaden för kommunen vid placering genom den egna förmedlingen var däremot lägre. Ett annat alternativ var placering på institutioner, t ex barnhem.

Enligt Kristian Kjellberg var institutionstaxan tre gånger det s k familjehemsbolagets taxa.

Vid tiden för barnets placering hade bolaget hand om placeringen av 20 barn från cirka tolv kommuner i Västsverige. Ungefär lika många familjer avlönades genom ett anställningsförhållande. Liknande bolag fanns - och finns fortfarande - på flera håll i landet.

Av artikeln framgår att samtalen med Kjellberg och socialnämnden gav vid handen att det fanns gott om barn som behövde fosterhemsplacering, men ont om just sådana hem. Lars Åsberg framhöll i intervjun att det var en personalfråga för dem och angav att om de hade fler tjänster avsatta för att hitta hem då hade man inte behövt anlita familjehemsbolagets hjälp.

Personligen finner jag att det är synnerligen egendomligt att ofantliga resurser sätts in för att placera barn utanför sina egna familjer och släktnätverk, men att endast en bråkdel av alla miljarderna som kommunerna använder "för barnens bästa" satsas på deras egna familjer. Risken finns att de som tjänar på verksamheten skapar ett behov som måste fyllas genom att de "tillhandahåller" och "förmedlar" fosterhem för barn.

Europakommissionen

Anmälan till Europakommissionen gav inget resultat. Europakommissionen förklarade klagomålet inadmissible dvs målet fick ej prövningstillstånd.

Till Fosterbarnsförmedling i Göteborg