Till tolkningen av barnets bästa
Av Tryggve Emstedt, Advokat, Gävle
|
Tryggve Emstedt är ordförande i Länderkommittén och suppleant i NKMR's styrelse.
|
I Sverige skall man följa bl a följa barnkonventionen och se till barnets bästa.
Enligt Föräldrabalkens 6 kap 1 § skall barn behandlas med aktning för sin person och egenart och de får inte utsättas för kroppslig bestraffning.
Det är gott och väl att man skyddar barn från misshandel. Det bör en rättsstat göra. Samtidigt så får konsekvensen av den "noll-tolerans" som i princip gäller i Sverige numera innebörden att stora delar av min föräldrageneration skulle ha varit brottslingar om inan applicerar dagens regler på hur uppfostran bedrevs på 50-60 talen.
Att skydda barn är som sagt en självklarhet men samtidigt så innebär det en stor fara när ett samhälle gör väldiga utredningar av örfilar eller misstankar om aga i hemmet. Agaförbudet är sannolikt det främsta instrumentet för socialförvaltningar runt om i riket att fortsätta sitt oerhört kränkande och klandervärda beteende där bristande respekt och nonchalans är vardagsmat. En i mängden av utredningar kom återigen fram till det i mitten av juni 1999.
Gång efter annan stöter man på invandrarföräldrar som är livrädda för att tillrättavisa sina barn för att det skall leda till sociala utredningar. Vad innebär det för risker på sikt? Även hos svenskar finns en utbredd rädsla och frågan är vilka konsekvenser det får att man inte har chansen att någonsin ta parti för den förälder som överreagerar. Många gånger inser de själva att det är helt fel metod med aga men ibland - i sällsynta fall - kan hårdhänt tillrättavisning kanske ha varit enda sättet att fä kontroll över situationen. Om barn och särskilt ungdomar inte har respekt för föräldrar och vägrar låta sig tillrättavisas så innebär det naturligtvis på sikt ett samhälle med förvildade ungdomar och tonåringar som ännu inte är straffmyndiga vilket man är vid 15 års ålder.
Det måste rimligen vara en tydlig balansgång mellan samhällets maktmedel via socialtjänsten och respekten för inte bara barnens utan även föräldrarnas integritet.
En utredning - i det enskilda fallet - kan mycket väl vara motiverad MEN den får inte få vilka proportioner som helst utan borde åtminstone vid första påstådda eller uppenbara örfilen eller agan leda till en kort och koncis utredning som är avslutad inom 1-2 veckor. Är agerandet brottsligt kan åklagaren med förtur besluta om strafföreläggande och så är det bra med det. Om rättsintyg visar blåmärken och andra spår av ren misshandel kommer självfallet saken i ett helt annat läge.
För närvarande har jag i egenskap av advokat ett ärende på gång som rör en styvpappas aga av en 7-åring som i sin har lett till att en socialsekreterare skall studera familjen minst fyra dagar per vecka och utredningen skulle pågå mer än en månad. Styvpappan som erkänt tycker liksom modern att utredningen är enormt kränkande.
I ett annat fall så har sociala placerat modern och en sexåring på utredningshem, under ett par månader p g a att barnet påstått att det blivit slaget. Under tiden får inte styvpappan träffa pojken och utredningen verkar inte vara på väg att avslutas trots att det gått mer än två månader sedan den påstådda misshandeln.
Exemplen kan mångfaldigas och dokumenteras bl a av Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter (NKMR) som särskilt arbetar med denna fråga.
Sammanfattningsvis så anser jag att socialförvaltningarnas enorma makt och bristen på tillsynsansvar från samhällets sida är det största enskilda hotet mot samhällets överlevnad. Om man inte snabbt gör något åt allt godtycke inom socialförvaltningen och inför ett effektivt sanktionsansvar så får vi inte bara enskilda övergrepp på socialtjänstemän utan vi får också ett ökat ohälsotal som kanske gör människor arbetsoförmögna och psykiskt insufficienta - som i sin tur innebär uppenbara risker för misshandel inom hemmet.
Vidare är risken stor att den brottslighet som beskrivits på sistone bland unga som angriper unga och andra i utsatt position ökar än mer om föräldrar inte vågar vara föräldrar i rädsla för samhällets sanktioner.
En statlig utredning bör omgående ta en titt på hur man skall komma till rätta med socialtjänstens övergrepp på såväl barn som vuxna i namn av "barnets bästa" som man alltid åberopar.
Powered by AIS