Fallet Christina Ekman - "Att ta ett barn"
En sammanställning av artiklar om hur en socialsekreterare i Stockholm och hennes chef med välvilligt bistånd av olika läkare och förlossningspersonal beslagtar Christina Ekmans nyfödda son och därefter splittrar hennes familj.
|
Debatt: Moment 22
Av Nils Schwartz, journalist
I går kväll återvände Janne Josefsson för tredje gången till ett gammalt reportage för att ta reda på vad som hände efteråt. Det blir inte bara bra tv, det är dessutom god journalistetik. Fler borde följa Josefssons exempel.
I januari 1999 sände SVT:s Dokument inifrån Att ta ett barn av Karl Olof Larsson och Axel Arnö. Filmarna följer närgånget en socialt avvikande och hemlös kvinna och hennes kamp mot myndigheterna som hotar att ta ifrån henne det barn hon väntar.
Expressen, 2006-05-05
Mediernas möte med socialen Laddat möte
I januari sände SVT filmen Att ta ett barn.
Producenten säger att han granskat myndigheternas behandling av en utsatt människa. En socialarbetare som intervjuats i filmen ser den som ett kränkande angrepp.
Dokumentären är ännu ett exempel på klyftan mellan journalister och socialarbetare. Varför hamnar de så ofta i konflikt med varandra? Och måste det vara så?
Journalisten, 1 april 1999
Tvångsomhändertagande av nyfödda barn
Av Tryggve Emstedt, Advokat
Artikeln är skriven för NKMR:s hemsida
Fallet Christina - Att ta ett barn
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
Artikeln är skriven för NKMR:s hemsida
Av "Jenny"
Såg dokumentären "Att ta ett barn". Det väckte många känslor hos mig och jag måste ställa frågan: Hur kan vi acceptera att det här händer 1999?
Att en stackars mor, utan några som helst bevis, blir berövad sitt barn på BB på grund av att någon socialsekreterare har gjort bedömningen att hon inte är lämplig, eftersom de antar att hon tar droger och att hon inte har någonstans att bo.
Expressen, "TV i går", 1999-01-28
"Att ta ett barn" - en journalistisk våldtäkt
"Jag hoppas att ni inte vill att dom ska komma och ta mig för att ni ska få göra ett reportage, om verkligheten."
Det är huvudpersonen - eller rättare sagt det journalistiska våldtäktsoffret för dokumentärfilmen "Att ta ett barn" som ställer frågan direkt in i kameran. Hon vet inte själv hur ironisk den är. Det är klart att det är just det de hoppas. Något annat intresse har inte Karl Olof Larsson och Axel Arnö, de ansvariga för det mest oetiska program jag någonsin sett i en svensk public service kanal.
Expressen, "TV i går", 1999-01-28
Av Siv Westerberg, jur. kand., med. lic
Powered by AIS