Nu får Gudrun se sina egna journaler
Av Jennie-Lie Kjörnsberg, reporter
|
|
SVEG LT
Efter LT:s artikel gick det fort. Nu har
kvinnan i Härjedalen fått sina handlingar från ungdomstiden i fosterhem den
journal som hennes födselkommun först inte kunde hitta.
Det gick väldigt snabbt efter
artikeln. Jag ringde i måndags och fick papperna i går, säger Gudrun Larsson
som nu inte längre känner behov av att vara anonym.
Med posten kom en bunt handlingar,
drygt en centimeter tjock. Tidigare hade Gudrun bara fått ett papper och en
förklaring från kommunen att man inte hittade resten av journalen, som man
börjat leta efter strax före jul. Men nu tror Gudrun att hon har fått alla sina
papper. Framför allt handlar det om korrespondens mellan fosterhemmet och
Barnavårdsnämnden.
Jag blev överraskad över att de inte
hade skrivit något positivt, bara en massa negativt. Det står ingenting om hur
hårt vi jobbade utan bara hur dåliga vi var. Men det kan man inte tro när man
läser betygen från arbetsplatserna där var det högsta betyg. Likaså i skolan,
där hade jag stora A i uppförande. Det verkar som om fosterhemmet gärna ville
smutskasta dem som var omhändertagna, för de fick ju pengar för oss, säger
Gudrun Larsson.
Enligt henne betalade Barnavårdsnämnden
500 kronor i månaden för varje fosterhemsbarn, utöver barnbidraget. Dessutom
kvitterade fosterhemmet ut pengar som skulle gå till kläder och i enstaka fall
taxiresor. Men det är ingenting som Gudrun minns att hon tagit del av.
Att jag har blivit omhändertagen, det
stämmer. Men annars bliv man väldigt förvånad när man läser de här papprena,
det är bara nedvärderande. Det värsta är att de har varit så falska, för vi
fick uppfattningen när vi var där att de tyckte att det var så bra att vi var
där.
När Gudrun som 16-åring började på
pappersfabrik drog fosterhemmet också halva lönen, berättar hon.
Så egentligen fick jag själv betala
mitt omhändertagande. Dessutom arbetade jag gratis för dem på gården.
Gudrun Larsson har skumläst sina
handlingar men det kommer att dröja innan hon tagit till sig allt som står
skrivet om henne. Många minnen kommer upp till ytan, inte minst den abort hon i
14-årsåldern fick gå igenom utan bedövning.
Ändå tycker hon att det känns skönt att
ha fått dokumentation på en del av sina upplevelser eftersom många förut har
viftat bort hennes berättelse som påhitt.
Huvudsaken är att man kommer fram
till lite själv så att man inte tror att man var så dålig. Många gånger var det
fosterhemmet som svärtade ner en, säger Gudrun Larsson som i dagarna flyttat
från Härjedalen
Fallet
Gudrun. Socialtjänsten "hittade" inte hennes journaler
Artiklarna är publicerade i
Länstidningen Östersund den 25 februari och 9 mars 2006
Powered by AIS