JO kritiserar socialnämnd (1/4-97)
Omhändertagande av barn.
Myndigheten kan ha begått brott då sexåring placerades på barnhem.Justitieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom, JO, riktar, allvarlig kritik mot sociala distriktsnämnden i Farsta för dess sätt att handlägga ett ärende där man misstänkte sexuellt utnyttjande av en sexåring. Nämnden har på flera punkter brutit mot de lagar och förordningar som finns. JO skriver i sitt beslut att hon också funderat på att anmäla delar av ärendet till åtal.
Den 12 april 1995 kontaktade dagisföreståndaren för "Sofia" (fingerat namn) socialdistrikt 9 och sa att sex år gamla Sofia blödde ur underlivet. Socialförvaltningen tog kontakt med polisen och Sofia undersöktes senare samma eftermiddag av rättsläkaren. Därefter kördes hon till ett HVB-hem dit också hennes mamma kom.
Dagen efter beslutade ordföranden i sociala distriktsnämnden i Farsta att Sofia omedelbart skulle omhändertas och placeras på det HVB-hem hon och mamman redan fanns på. Senare samma eftermiddag beslutade också vikarierande sektionschefen för nämnden att mamman och dottern inte skulle få ha något som helst umgänge med varandra. Något som länsrätten ändrade på, men först tre veckor senare. Och umgänget fick bara ske på HVB-hemmet i närvaro av personal enligt länsrättens beslut.
Ytterligare två veckor senare upphävdes nämndens beslut om att omhänderta Sofia, och hon fick återigen komma hem till sin mamma. Någon brottsmisstanke fanns inte längre. Och mamman vände sig till JO via ett ombud och frågade om omhändertagande verkligen får gå till på det här sättet.
Lagstiftningen om hur man ska gå tillväga när man misstänker att ett barn riskerar att skadas i hemmet är tydlig. LVU, Lagen om vård av unga, talar om att "det ska finnas en klar och konkret risk för skada" om socialnämnden ska ingripa.
- Det får alltså inte vara fråga om något subjektivt antagande om att barnet löper risk att skadas. Inte heller får ovidkommande omständigheter som till exempel allmänna samhällsvärderingar läggas till grund för tvångsomhändertagande, skriver JO i sitt beslut.
Att Sofia undersöktes av en rättsläkare för att se om brott blivit begånget, och att Sofias mamma inte kontaktades och därför inte kunde godkänna undersökningen, var fel enligt JO. Eftersom Sofia inte omhändertagits enligt LVU i det här skedet får inte socialförvaltningen medverka till att Sofia undersöks av en rättsläkare utan tillstånd enligt gällande lag, skriver JO.
Efter rättsläkarundersökningen fördes Sofia av socialförvaltningens personal till HVB-hemmet dit också mamman kom. Dagen efter, den 13 april, ville mamman åka hem med sin dotter, men vägrades detta av den biträdande kvinnliga sektionschefen på sociala distriktsnämnden, och fann sig då tvingad att lämna hemmet utan sin dotter. Sektionschefen har i en promemoria efteråt skrivit att "vi bedömer att det föreligger risk för Sofias hälsa och utveckling och att hon måste tillförsäkras vård jämlikt 6 § LVU då modern överger henne".
- Såvitt jag kan se har mamman lämnat HVB-hemmet ensam eftersom hon inte fick ta med sig dottern. Formuleringen att mamman skulle ha övergett sitt barn är därför vilseledande. Jag full förståelse för att mamman känner sig kränkt av uttalandet i sektionschefens promemoria, skriver JO i en personlig kommentar.
Sex dagar efter omhändertagandet den 13 april underställdes beslutet länsrätten. Alldeles för lång tid, tycker JO, som menar att ett sånt beslut ska underställas länsrätten helst samma dag.
- Socialnämnden kan inte undgå kritik för det inträffade, skriver JO och understryker att hon förutsätter att nämnden i framtiden beaktar vad hon nu uttalat.
I blanketten för motiveringen till beslutet om omhändertagandet har socialnämnden kryssat i "risken för den unges hälsa/utveckling" och att "vidare åtgärder hindras". Kopian på det beslutet skickades hem till mamman. På den blankett som länsrätten fick hade dock ännu en orsak kryssats i, nämligen att "utredningen allvarligt försvåras".
- De närmare omständigheterna kring den aktuella ändringen har inte helt kunnat klarläggas. Jag har i och för sig övervägt att inleda förundersökning för att undersöka huruvida brott begåtts, skriver JO men pekar på den länga tid som förflutit sen omhändertagandet, och fortsätter:
- Jag vill dock understryka att det finns anledning att allvarligt kritisera den gjorda ändringen av beslutet.
JO kritiserar också socialnämnden för att Sofia under sina veckor på HVB-hemmet aldrig fick en riktig läkarundersökning av sitt underliv och hela sitt allmäntillstånd.
Fotnot: Sociala distriktsnämnden i Farsta ingår efter Stockholms kommunala omorganisation i Farsta stadsdelsnämnd.
NKMR's Kommentar
Fallet Sofia är ett typexempel på hur ett tvångsomhändertagande kan gå till. Sofia hade dock tur i oturen. Hon fick träffa sin mor redan dagen efter omhändertagandet och mardrömmen tog slut efter ca sex veckor varefter hon fick återvända hem. Men, huvudparten av barnen som blir utsatta för liknande ogrundade påståenden att de har varit offer för sexuella övergrepp el dyl. får oftast aldrig återvända hem - även om åklagaren väljer att inte inleda en förundersökning eller lägger ner förundersökningen på grund av att brott ej kan styrkas.
Barnet som skulle "skyddas" av den goda daghemsföreståndaren, har i stället blivit ett brottsoffer - utsatt för ifrågavarande personals ideologi eller kanske rent av illvilja mot barnets mor. Polis och åklagare väljer dessvärre allt för ofta att inte inleda en förundersökning mot felande tjänstemän inom den sociala sektorn. Således medverkar de s k rättsvårdande myndigheterna till kränkning av enskilda medborgares mänskliga rättigheter.
Är myndigheternas övergrepp mot barn acceptabla eller "nödvändiga i ett demokratiskt samhälle"? NKMR's svar är ett rungande "NEJ!"
Till Utgör LVU en påtaglig risk för barn
Powered by AIS