LVU måste bli tydligare
Barn tas alltför lättvindigt från föräldrarna, anser Michael Storåkers
Av Michael Storåkers
|
Michael Storåkers är vice ordförande i Socialdistrikt Östermalm och f d ordförande i Moderata ungdomsförbundet i Stockholm. Artikeln är tidigare publicerad i Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 7 juli 1996 som inlägg i den av Fil Dr. Anita Ankarcrona inledda debatten om tvångsomhändertagande av barn som pågick mellan den 21 juni 1996 till den 22 juli 1996. Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd. |
Lagen om vård av unga, LVU, är en typisk svensk lagstiftning som bara har sin motsvarighet i enstaka nordiska länder, dock i mildare tappning. I resten av världen vore LVU-lagstiftningen moraliskt och kulturelit omöjlig. I resten av världen låter man inte de folkvalda ta barn från föräldrar, många gånger baserat på rent godtycke.
Ordföranden och vice ordföranden i landets socialnämnder kan själva besluta att omedelbart tvångsomhänderta barn. Beslutet gäller omedelbart. Senare fastställs beslutet i länsrätten. Länsrätten är en förvaltningsdomstol. Barnen behandlas som ett förvaltningsärende. Det föreligger inte samma bevisbörda som i t ex tingsrätten där du måste styrka vissa förhållanden. Vittnen under ed används av tradition nästan aldrig. Godtycket fortsätter De politiskt tillsatta nämndemännen fortsätter att bestämma över barnet.
Tveksamt skiljas från syskon
Det finns förstås tillfällen då ett omhändertagande är nödvändigt. Det finns barn som bara har en förälder som kanske är gravt alkoholiserad. Då är det en uppenbar risk att barnet far illa om barnet stannar kvar i hemmet. Det som är mycket mer tveksamt är då barn tas från sina föräldrar och syskon och sätts i ett fosterhem. Tvångsomhändertaganden görs efter det att socialsekreterare gjort en utredning. Dessa socialsekreterare är socialnämndernas egna tjänstemän. Det ska mycket till för att en socialnämnd ska gå emot sina egna tjänstemän. Nämnden kan också besluta att tvångsomhänderta ett barn om denna utredning störs.
Bo Vinnerljungs doktorsavhandling vid Socialhögskolan i Lund, visar att barn som skiljs från sina syskon inte mår bättre i fosterfamiljen. Avhandlingen bygger på en omfattande syskonstudie. Kommunerna fortsätter dock sina tvångsomhändertaganden. För "barnets" bästa heter det.
För att bli en fosterfamilj anmäler du dig och går en tio dagars kvällskurs. Sedan är det klart. Påfallande många fosterfamiljer utgörs av socialsekreterare. Det finns t o m exempel på att socialsekreterare som utreder ett barns situation samtidigt tjänstgör som fosterfamilj. Fil dr Anita Ankarcrona redogjorde på Brännpunkt (21/6) för de förmånliga ekonomiska villkor som gäller.
Sanktionerar godtycke
Är det meningen att vi ska sanktionera statens och kommunernas godtycke? Ska vi inte värna om familjen? Ska vi låta familjer gå i "konkurs" och ta deras barn? Ska vi inte lägga resurserna på den riktiga familjen?
LVU måste bli tydligare. Överklaganden och fastställande av beslut tagna i socialnämnderna borde behandlas i tingsrätterna och inte i en förvaltningsdomstol. Vittnen under ed borde i större utsträckning, användas. Det måste bli svårare att ta barn från deras föräldrar.
Många omhändertagna barn i motbjudande geschäft
Lagtexten öppnar för socialbyråkratins psykologer
Fallet Christina Ekman - Att ta ett barn
Linköpingsfallet - Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten
Powered by AIS