När pressen hindrar öppenhet
I artikeln nedan hävdar DN-redaktör Mats Bergstrand att pressen fungerar som ett hinder för det offentliga samtalet, inte som en garant för detsamma. Erfarenhetsmässigt kan jag och många inom NKMR hålla med honom, trots att det finns vissa lovvärda undantag. Det specifika fallet som Mats Bergstrand tar upp handlar om falska anklagelser om sexbrott, ur den synvinkel att publicitet skulle skada den misstänkte och hans familj. Detsamma hävdar åtskilliga tidningar som vägrar att publicera information om fall av onödiga tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar av barn. Men jag vågar ifrågasätta om inte motsatsen skulle gälla rapportering kring onödiga tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar av barn eftersom man därigenom skulle visa för den skattebetalande allmänheten hur socialtjänstens personal på grund av prestige och maktfullkomlighet slösar med deras pengar - till skada för barnen och deras familjer, men till otillbörligt berikande av icke-nogräknade fosterföräldrar och entreprenörer inom behandlingshemsindustrin.
Jfr t. ex Götenefallet - Kampen om barnen, GT granskar Götenefallet och Götenefallet - Tre insändare
Jag pratade med den kände författare och akademiker som slängdes i Mijailovic-cell misstänkt för sexbrott mot barn. Hastigt häktad och lika hastigt släppt och frikänd. Mitt ärende var att erbjuda honom möjlighet att berätta sin historia på DN Debatt. Här fanns viktiga samhällsfrågor om rättssäkerhet och tolkning av barns vittnesuppgifter att diskutera.
DN 2005-10-08.
"Lättvindiga anklagelser om sexbrott raserar liv"
Powered by AIS