Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
NKMR
För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna
2010-10-21
|
Brevet nedan har skickats till Uppdrag granskning,
Sveriges Television, med anledning av
programmet med rubrik "De förlorade barnen" som sändes
onsdagen den 20 oktober 2010. |
Ärende: Uppdrag gransknings program om "De förlorade
barnen"
Undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ordförande i Nordiska Kommittén
för Mänskliga Rättigheter - NKMR, skriver till er med anledning av Uppdrag
gransknings program om "De förlorade barnen". Inledningsvis måste jag
informera er att jag beklagar att Uppdrag granskning har valt fel fall att
belysa och åklagaren har valt fel fall att inleda en förundersökning på!
Ingen har i programmet tagit upp fosterhemmens rättsliga ställning,
nämligen att fosterföräldrarna enligt svensk lag helt korrekt inte är part i
målet och därför inte har någon bestämmanderätt beträffande var barnen ska bo.
Fosterföräldrarna är endast uppdragstagare, men i det här fallet har
fosterföräldrarna tydligen inte förstått gränsen för sitt uppdrag.
Fosterföräldrarnas relation till barnen kan utan omsvep kallas för en
"sjuklig symbios". De har tillägnat sig någon annans barn.
Fostermodern pratar om att hon vill att barnen ska komma tillbaka till
fosterhemmet. Men, felen kan ha begåtts av den placerande kommunen, Vara
kommun. Själv skulle jag vilja se den ursprungliga fosterhemsutredningen och
fosterhemsavtalet. Fosterföräldrarna kanske hade blivit lovade att ha barnen
under hela barnens uppväxttid, dvs uppväxtplacering. Men, enligt förarbetena
till LVU och Socialstyrelsens rekommendationer och enligt dom i Europadomstolen
för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg mot Sverige ska ett
tvångsomhändertagande vara en tillfällig åtgärd och målsättningen ska vara den
slutgiltiga återföreningen av familjen.
Och, hur mycket pengar tjänade fosterfamiljen på uppdraget? Vill
fosterföräldrarna barnen väl eller skyddar de sina egna ekonomiska intressen? I
dag är det i Sverige inte ekonomiskt möjligt för en lantbrukarhustru att var
hemmafru. Men genom pengarna hon får för fosterbarnen kan fostermodern nu vara
hemmamamma åt sitt eget barn.
Det talades också om vårdnadsöverflyttning och om fosterföräldrarnas son som
barnens storebror. Han är inte deras storebror! I Sverige fördömer man
tvångsäktenskap, men tvångsföräldraskap och tvångssyskonskap förefaller man
acceptera såsom något naturligt.
Visst tycker jag att det är förfärligt att man sliter barn från sina invanda
liv och slänger in dem hos vilt främmande människor, men det är betydligt
skadligare att ta barn från sina biologiska föräldrar än från en fosterfamilj.
Socialtjänsten argumenterar gärna att barn har varit placerade i fosterhem
under lång tid och då ska man inte flytta på dem. Men, anmärkningsvärt nog
använder inte socialtjänsten samma argumentering när de ska ta barn från sina
biologiska föräldrar.
Jag kunde konstatera hur fosterföräldrarna i reportaget underblåser barnens
lidande genom att säga till dem att de "vill ha hem dem". Det finns
inget som rättfärdigar att de vill tillägna sig fosterbarnen.
Detta är inte godtagbart i ett civiliserat, demokratiskt samhälle!
Så sent som i måndags, den 18 oktober 2010, hade jag ett mål om
vårdnadsöverflyttning i Luleå tingsrätt.
Av uppgifterna i fosterhemsutredningen som jag fick fram inför rättegången
framgår följande: fosterfamiljen är låginkomsttagare och de ville ha fosterbarn
sju år innan min klients barn placerades hos dem. Men, pga familjeskäl - och
givetvis som inkomstförstärkning - tog de emot kontaktbarn. Min klients tre år
gamla son placerades hos fosterfamiljen, som ville ha en lillebror till sin
yngste son. Begreppet "stadigvarande vård" finns i fosterhemsutredningen.
Detta uttrycks ibland som "uppväxtplacering", vilket går helt emot
lagens mening. LVU ska upphöra när det inte längre finns behov.
Under årens lopp har fosterfamiljen saboterat umgänget mellan barnet och hans
mor och syskon, och nu tio år senare vill socialtjänsten flytta över vårdnaden
på fosterhemmet. Dom meddelas den 1 november 2010.
Den nuvarande situationen för barnen i Uppdrag granskning hade aldrig
uppstått om Vara kommun redan från första dagen av tvångsplacering av barnen i
fosterhemmet hade gett den biologiska modern en bostad i närheten av
fosterhemmet och en umgängesrätt i den biologiska moderns eget hem två gånger
per vecka utan närvaro av fosterföräldrarna. Om Vara kommun ville övervaka
umgängesrätten hade detta kunnat ske genom närvaro av en socialsekreterares som
barnen inte känner och som uppträder diskret.
Jag bifogar två artikelsamlingar från NKMR:s hemsida om ett fall som inte har
uppmärksammats av svenska media, förutom Världen
idag, för er kännedom.
Gotlandsfallet:
Sjuåringen hämtades med polispådrag från flygplanet
och
The Domenic Johansson Case: Home schooled
boy snatched from plane in Sweden
Med vänlig hälsning
Ruby Harrold-Claesson
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand,
Ordf. i NKMR
NKMR:s brev
till Uppdrag granskning angående reportaget 'De förlorade barnen'
Göteborg - 2010-10-21
Varför
är det rätt när socialtjänsten gör fel?
”Svensk
myndighet behövs för mänskliga rättigheter”
Dagens Nyheter, dn.se - 2010-10-19
Barn tvingades bo i stinkande
familjehem
Av Karin Sidenvall, Nya Wermlands
Tidning, nwt.se 2010-10-16
Socialchefen: "Det är
kväljande"
Av Karin Sidenvall, Nya Wermlands Tidning, nwt.se 2010-10-16
Kort
utbildning för unga som bott i familjehem
Av
Alf Isemo, Göteborgs-Posten 2010-10-07
Tillbaka till Artiklar
Tillbaka till NKMR:s Huvudsida
Powered by AIS