Problemet är inte nitiska prussiluskor

Problemet är inte nitiska prussiluskor
Av Ulf Kristersson, socialborgarråd

Vem bär ansvaret för ett barn som far illa? Vad gör vi för att hjälpa barn som haft oturen att få föräldrar som inte är vuxna sitt föräldraansvar?

Socialtjänsten kommer alltid att bli anklagad för att antingen ingripa för sent och för lamt eller tvärt om för hårt och brutalt.

Men det stora problemet är inte, som några jurister på SvD Brännpunkt 12/5 har fått för sig, att barn närmast slumpvis tas från sina föräldrar av nitiska prussiluskor. De grundläggande problemen i svensk social barnavård är helt andra.

I dag vet vi inte vad vi gör när vi ingriper i barnfamiljer med allvarliga problem.

Det enda vi vet är att det går väldigt illa för många av de barn som placeras i fosterhem eller på institutioner.

Det minsta man måste begära av myndighetsingripanden är att barnen faktiskt får det bättre. Men forskningen pekar på ett svart hål av okunskap.

Stockholm har nyligen fattat beslut om att införa den systematiserade arbetsmetoden ”Barnens behov i centrum” i socialtjänsten och anslår sju miljoner kronor för det utbildnings- och utvecklingsarbete som metoden kräver.

Detta är en viktig start. På längre sikt krävs mycket mer. Under hösten tar jag initiativ till en samlad översyn av hela kedjan av insatser för barn som far illa i sin hemmiljö.

Översynen gäller insatser hemma, i fosterhem och på institution, möjlighet till ny permanent vårdnad och till och med nationell adoption. Barn har rätt till trygghet och stabilitet i tillvaron. Barn ska veta vem som bär ansvar för dem nu och under hela uppväxten.

Om det inte är mamma och pappa så måste någon annan fullt ut axla mammas och pappas roll.

Angående prussiluskor
Av Ulf Sandmark

Tre artiklar om familjen och socialtjänsten
Brännpunkt, svd.se, 2007-05-12