JK beslut 1976 - om socionomutbildningen

 

Justitiekanslern                            Datum                       Dnr

                                    1976-12-06                 1124-75-21

 

Beslut i anledning av klagomål från Gun Hamberg m.fl. mot undervisningen vid socialhögskolan l Stockholm m.m.

 

I en till JK den 12 maj 1975 inkommen skrivelse har Gun Hamberg, Gunilla Ekenstein och Marianne Johansson fram­ställt klagomål i olika avseenden mot undervisningen i psykologi och sociologi vid högskolan. Klagandena har härefter inkommit med ett flertal ytterligare skrivelser och till dem fogat ett stort antal bilagor.

 

Socialhögskolan inkom, efter remiss, till JK med yttranden i ärendet den 2 september 1975.

 

I skrivelse den 10 september 1975 till nämnden för socionom­utbildning hemställde JK, att nämnden skulle inhämta förnyat yttrande från högskolan, avgivet med iakttagande av en bi­fogad, inom JK:s kansli upprättad promemoria.  Nämnden skulle därefter avge eget utlåtande i ärendet.  I sagda promemoria formulerades sex frågor, på vilka högskolans och nämndens synpunkter särskilt begärdes.

 

Med eget utlåtande ingav nämnden den 4 oktober 1976 till JK förnyat yttrande i ärendet av socialhögskolan jämte där­till hörande utredning. Denna utredning omfattade förkla­ringar från av kritiken berörda lärare, en enkät bland stu­derande som deltagit i delkursen socialpsykologi under vår- eller höstterminerna 1974- rörande studieförhållandena på kursen, en av två universitetslektorer vid högskolan verk­ställd sammanställning och bearbetning av de inkomna en­kätsvaren samt en av en annan universitetslektor utarbetad promemoria angående bl.a. gruppdynamiska övningar.  Till nämndens yttrande fogades vidare en av skolans rektor på grundval av nämnda utredningsmaterial upprättad promemoria i ärendet.

 

2

 

 

Klagandena har den 3 november 1976 avgivit påminnelser i ärendet. De har därvid gjort gällande att rektor, som när­varit vid nämnd ens behandling av ärendet, rätteligen varit av 3^v förhindrad därtill, eftersom klagomålen riktade sig även mot honom.

 

Rektor vid högskolan har vid samtal lämnat vissa ytterligare sakuppgifter i ärendet och besvarat en del frågor.

 

Skrivelser i anslutning till klagomålen har ingivits till JK även från andra elever vid högskolan.

 

Vissa föreskrifter om socialhögskolan

 

Regler om undervisningens bedrivande vid socialhögskolorna är givna i stadgan (1964:538, omtryckt 1971:343) för social­högskolorna.  I 33 § föreskrivs, att undervisningen skall bedrivas enligt särskilda planer över studiegången, omfat­tande timplaner och kursplaner samt föreskrifter om kun­skapskontrollen och om närvaro vid undervisningen. Plan över studiegången skall upprättas för varje socialhögskola av dess styrelse. Nämnden för socionomutbildning, som är ett för samtliga socialhögskolor gemensamt organ, har enligt 5 § stadgan till uppgift att bl.a. tillse att planerna över studiegången ges likvärdig utformning vid samtliga hög­skolor. Ledningen av varje högskola handhas av, utom sty­relsen, rektor och ett lärarråd. Lärarrådet har enligt 13 § inseendet över undervisningen och examinationen vid högskolan och skall vidare bl.a. inge förslag till styrelsen om planer över studiegången. Vidare finns vid varje hög­skola en utbildningsnämnd, som kan sägas vara ett förbere­dande organ åt lärarrådet (16 §). Av nämndens ledamöter väljs tre av elevkåren. Ledamot av nämnden, som inte är ledamot av lärarrådet, äger i utbildningsärenden deltaga i rådets överläggningar men inte i dess beslut. Vid sidan av de i stadgan upptagna organen finns vid högskolan i Stockholm ett ämnesråd, vari eleverna är representerade.

3

 

 

Klagomålen

Klagomålen innefattas i ett stort antal skrivelser med ett 50-tal därtill fogade bilagor och underbilagor. Av olika skäl, icke minst den bristande dispositionen samt den stilistiska utformningen, är det svårt att bilda sig en fullständig bild av klagomålens innehåll och räckvidd. Preciserade an märkningar blandas med mera allmänt hållen kritik samt med antydningar och insinuationer. Klagomålen grundas delvis på egna upplevelser och delvis på rykten och hörsägen. De framgår ibland e^ klart vid vilken tidpunkt påstådda hän­delser inträffat* Till huvudsaklig del synes dock kritiken avse undervisningen i psykologi under vårterminen 1973 (delkursen praktisk psykologi), läsåret 1974 (delkursen socialpsykologi) och våren 1975 (grundkurs och 2-betygs-undervisning) samt undervisningen i sociologi våren 1973. Klagomålen riktar sig i främsta rummet mot psykologiläraren Patricia Rosén och Ann Helleday men även mot rektorn vid skolan Gunnar Hellström.

 

De huvudsakligaste klagomålen kan sammanföras under följande rubriker.

 

1. Politisk indoktrinering

 

I ämnet psykologi förekommer enligt klagandena en kraftig vänsterextremistisk indoktrinering. Denna framträder sär­skilt genom den anbefallda kurslitteraturen.  Visserligen kan anbefalld litteratur efter samråd mellan elev och lärare få utbytas, men den litteratur som därvid sätts i stället är lika vänsterbetonad. De två psykologilärarna utpekas särskilt som ansvariga för indoktrineringen. Sålunda sägs en av dem betrakta undervisningen som ett medel för bedri­vande av politisk propaganda. Vid många samtal med andra elever hade klagandena erfarit starka reaktioner mot den politiska indoktrineringen men ingen elev vågade offentlige protestera mot denna av rädsla för repressalier från lärare och elever.

4

 

 

2.  "Sensitivitetsträning"

 

I delämnet socialpsykologi förekom vad klagandena kallar sensitivitetsträning. Denna tillgick enligt klagandena så att, sedan eleverna indelats i grupper, motsättningar och hatstämningar byggdes upp inom resp. grupp. Därefter ut­sattes någon elev för häftiga angrepp ("mobbning") från lärarnas och andra elevers sida och skulle då försöka för­svara sig.  Till objekt för attackerna utvaldes ofta elev med fysiskt eller psykiskt handikapp eller med borgerlig uppfattning. Gun Hamberg hade själv våren 1974 varit utsatt härför, varvid läraren förklarat sig skola "bryta ned" henne. När hon kom hem efter två timmars mobbning, var hon "knäckt" och hade svårt att förmå sig att nästa dag åter bege sig till skolan. Hon hade delgivit rektor och ämnesråd vad som inträffat.  Rektor hade lovat utredning i saken men någon sådan hade inte kommit till stånd. Klagandena säger sig ha hört talas om flera fall då mobbning förekommit. I några fall hade mobbningen lett till psykiska besvär.  Enligt ryk' ten hade även ett fall av självmordsförsök inträffat.  I "sensigrupperna" hade ingen terapeut deltagit.

 

3.  Obligatorisk kursvärdering

 

Utan stöd i författning eller kursplaner hade enligt kla­gandena kursvärdering krävts av lärare för att elev, som fullgjort allt som fordrades enligt kursplanen, skulle utfå betyg. Även på denna punkt gäller kritiken de båda psykologilärarna men också läraren i rättskunskap Staffan Rylander. I kursvärdering ingår, anför klagandena, skyldighet att bl.a. yttra sig över kurslitteraturen. En kritik av denna på grund av dess politiska ensidighet betydde att eleven avslöjade en annan politisk uppfattning. Motsvarande gälld om eleven eljest ansåg att undervisningen var politiskt indoktrinerad.

 

Den politiska indoktrineringen, sensitivitetsträningen och den obligatoriska kursvärderingen innebär enligt klagandena allvarliga kränkningar av den personliga integriteten och strider därigenom mot regeringsformen.

5

 

 

4.  Kunskapskontrollen

 

Klagandena gör gällande att kunskapskontrollen är löslig och bristfällig, stundom helt obefintlig. Detta betecknas som mycket betänkligt för eleverna från rättssäkerhetssyn­punkt. Individuell, skriftlig - i undantagsfall muntlig -tentamen ger enligt klagandena rättssäkerhetsgarantier för eleverna. Frånvaron av sådana garantier utgör ett farligt vapen för lärare som vill utöva repressalier mot elev som kritiserat undervisningen på grund av dålig kvalitet, poli­tisk indoktrinering eller annan anledning.  Om läraren är inställd på att underkänna eleven, kan denne visserligen få särskilt muntligt förhör, men hans chanser att klara en sådan tentamen är små. Vid ett tillfälle hade en elev påpekat att hon haft svårt att förstå litteraturen i socialpsykologi och därför föreslagit att denna skulle behandlas på lektion, vilket aldrig brukade ske. Läraren hade svarat att, om eleven inte klarade att själv läsa in litteraturen, fick hon så gärna ensam tentera av samtliga böcker for endera av de båda psykologilärarna. Därefter vågade ingen "sticka upp".

 

5.  Undervisningens kvalitet

 

Klagandena riktar även åtskillig kritik mot undervisningen som sådan, i det att den betecknas som delvis undermålig och i viss omfattning helt utan värde. Kritiken gäller här såväl psykologi- som sociologiundervisningen.

 

6.  Klagomålen mot rektor

 

Klagomålen går ut på att rektor vid olika tillfällen skulle ha underlåtit ingripa mot missförhållanden som klagandena och andra elever påtalat hos honom. Klagomålen är dock inte närmare preciserade.

 

 

****************************

17

 

lägger in moment i undervisningen som inte avsetts i planen. Jag finner därför ingen anmärkning kunna riktas mot rektor eller sto Hedningen i Övrigt för att gruppdynamiska övningar av påtalat slag tydligen förekommit i psykologiämnet 1973 och 1974,  helst som vid nämnda ämnesråd  1974 bestämt avstånd tagits från sådana övningar.    I fråga om lärarna gäller, som framgår av vad jag förut anfört, att deras ansvar under alla förhållanden är preskriberat.

 

3.    Obligatorisk kursvärdering

 

Av utredningen framgår,   att obligatorisk kursvärdering före­skrivits av såväl de båda psykologilärarna som Rylander. I en av psykologilärarna den 21 oktober 1974 utfärdad stencil rörande delkursen socialpsykologi anges sålunda deltagande i kursvärdering uttryckligen som ett krav "för att ha full­följt kursen".  En av lärarna har dock under utredningen förklarat att ingen elev underkänts på grund  av underlåten kursvärdering.  Rylander har i stencilerade anvisningar 1973 och i  januari  1975 utfärdat föreskrifter om kursvärdering. I dessa utsades att deltagande i kursvärdering var obliga­toriskt och alltså utgjorde ett krav för utfående av betyg. I ny skrivelse i mars 1975 medgav Rylander- efter vissa på­pekanden från elevhåll - att uttryckssättet i skrivelsen i januari 1975 var "väl kategoriskt".  Kursvärdering måste dock betraktas som "näst intill obligatorisk".  Han påpekade också att kursplanen inte upptog kursvärdering  bland examinationskraven samt att han aldrig låtit en utebliven kursvär­dering försena slutbetyget och inte heller framdeles ämnade förfara på sådant sätt. Elever kunde alltså utan påföljd underlåta kursvärdering. - Rektor har i  sin promemoria till en början upplyst att det vid högskolan aldrig funnits någon regel som föreskriver att  elev måste avge kursvärdering för att utfå betyg. Psykologilärarna hade enligt rektor inford­rat kursvärderingar på ett sådant sätt att avgivande av sådan eventuellt kunde uppfattas som ett krav för att eleverna skulle bli godkända.  Även om detta inte var syftet,  borde kursvärderingens frivilliga karaktär ha understrukits i de utfärdade kursanvisningarna.  Sedan ett  förslag till generella kursvärderingsregler utarbetats och diskuterats inom högskolan, hade skolans styrelse den 25 augusti 1975 beslu­tat rekommendera att förslagets riktlinjer tillämpades från hösten 1975.  Förslaget går ut på att överenskommelser i ämnet träffas mellan lärare och elever i enlighet med dessa riktlinjer, vilka enligt rektor tillgodoser krav på inte­gritetsskydd för såväl lärare som elever. - Nämnden Kon­staterar, att krav på kursvärdering från lärarnas sida inte har stöd i regler.  Elever hade tydligen på grund av olämp­liga formuleringar missuppfattat lärarnas anvisningar i fråga om kursvärdering.

 

Av det anförda framgår, att ifrågavarande lärare utan stöd i författning eller vederbörliga beslut av skolledningen uppställt krav på kursvärdering som villkor för godkännande. I de i det föregående relaterade kursanvisningarna och stencilerna har ordalagen varit så otvetydiga att något utrymme för missuppfattningar eller missförstånd från elevernas sida icke funnits. Jag kan alltså inte dela nämndens uppfattning i denna del. Även om lärarnas syfte inte varit att uppställa kursvärdering som krav för betyg, har de i praktiken i ele­vernas Ögon uppställt examinationskrav utöver de i kurs­planerna angivna. Den omständigheten att flertalet elever - såsom framhållits från en av lärarna - inte reagerat mot kravet är härvid ointressant. Lärarna har alltså enligt min mening förfarit felaktigt. Jag utgår emellertid från att lärarna vid uppställandet av kraven på kursvärdering letts av intresset att förbättra undervisningen och utbild­ningen. Med hänsyn härtill föranleder deras åtgärd inte något ingripande från min sida, ens i den mån så kunnat ske utan hinder av gällande preskriptionsbestämmelser.

Rektor har under hand upplyst, att de 1975 antagna reglerna om kursvärdering utgår från att sådan skall vara helt fri­villig. Därmed är frågan om obligatorisk kursvärdering för framtiden ur världen. På grund av den betydelse som kla­gandena fäst vid sin kritik på denna punkt vill jag ändock göra följande ytterligare uttalande.

Klagandena förmenar, att obligatorisk kura värd e ring innebär en integritetskränkning, i det att eleverna genom att uttala sig om exempelvis litteratur ar visa politisk färg tvingas röja sin egen politiska uppfattning. Det kan inte förnekas, att farhågor för intrång i den personliga integriteten åt­minstone i viss mån kan vara befogade om kravet på yttrande upprätthålls strikt. Det kan nämligen väl tänkas att en skyldighet att yttra sig rörande politiskt inriktad littera­tur eller undervisning inte kan fullgöras på ett fullgott och samvetsgrant sätt utan att vederbörande röjer sitt eget politiska hemvist. Mot obligatorisk kursvärdering kan även invändas att ett negativt omdöme ofta mer eller mindre auto­matiskt innefattar kritik mot läraren eller i varje fall kan av denne uppfattas på sådant sätt. Detta kan sedermera på­verka - eller misstänkas påverka - lärarens objektivitet i examen. De invändningar som sålunda kan riktas mot obliga­torisk kursvärdering skulle naturligtvis bortfalla eller minska i styrka, om ett fullgott anonymitetsskydd kunde be­redas eleverna.

 

4. Bristande kunskapskontroll

 

Klagandena har gjort gällande, att kunskapskontrollen i ämnena psykologi och sociologi i flera fall varit brist­fällig och stundom helt obefintlig. Slappa former för kontrollen utgör enligt klagandena en fara för elevernas rättssäkerhet. Även i denna del riktar sig klagomålen i främsta rummet mot de båda psykologilärarna.

 

Enligt 33 § stadgan för socialhögskolorna upprättas plan över studiegången av högskolans styrelse. Denna plan om­fattar bl.a. föreskrifter om kunskapskontrollen, dvs. exami­nationsregler. Häri måste naturligen ligga att det är styrelsen som i ettvart ämne avgör formerna för examen och vilka krav som skall gälla för godkännande. Enligt vad rektor uppgivit är i varje fall numera examinationskraven också alltid angivna i kursplanerna och detta i alla ämnes-avsnitt. Vidare påpekar rektor, att för högskolans del gäller att, oavsett valet av undervisnings- och examina­tionsform, det åligger den enskilde läraren att genomföra någon form av individuell prövning. - Nämnden betonar vik­ten av att gällande bestämmelser på området följs och att kontrollen sker i sådana former att individuella betyg kan sättas.

 

Huruvida och i vad mån klagomålen i denna del är berättigade och fastställda examinationsregler följts är inte möjligt att på ett tillfredsställande sätt avgöra på grundval av den föreliggande utredningen. Åtskilligt talar för att klagomålen åtminstone delvis är befogade.  Jag delar kla­gandenas uppfattning att en slapp kunskapskontroll kan ut­göra en fara för eleverna från rättssäkerhetssynpunkt. På grund härav vill jag understryka vikten av att bestämda regler om kunskapskontroller finns och även iakttages av lärarna. Jag förutsätter, att skolledningen har sin upp­märksamhet kontinuerligt riktad på denna fråga och ingriper i händelse av missförhållanden.

 

Klagomål mot rektor

 

Klagandena riktar även kritik mot högskolans rektor. Denne kritiseras sålunda för att mer eller mindre regelbundet ha underlåtit att vidtaga erforderliga åtgärder med anledning av anmälningar av olika slags missförhållanden.

 

I denna del vill jag endast uttala att ingenting framkommit i ärendet som ger stöd för antagande att rektor gjort sig skyldig till fel eller försummelse i något påtalat hänseende

 

Övrigt

 

I det  omfattande ärendet framskymtar stundom en viss irrita­tion från skolledningens sida och även från lärarhåll mot att klagandena vänt  sig  till JK i stället för att anlita skolans organ. Med  anledning härav vill  jag endast under­stryka rätten för envar att vända sig till JK med klagomål mot myndigheter. Denna rättighet är ett viktigt led i kontrollen över myndigheterna och i den offentlighet inom förvaltningen varpå vårt samhällsskick vilar.

 

Vad klagandena i övrigt anfört i ärendet föranleder inte något yttrande från min sida.

 

En kopia av detta beslut överlämnas till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet för kännedom.

 

Ärendet/är härmed avslutat. Ingvar Gullnäs

 

 

Thore Wisén

Utskrift till

klagandena genom Gun Hamberg

Avskrift till

1)  nämnden för socionomutbildning

2)  socialhögskolan i Stockholm

3)  rektor Gunnar Hellström

4)  statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

 

 

 

Röd sopis: Föreläsning av Prof. Jacob W. F. Sundberg

Tvivelaktig doktorsavhandling blev obligatorisk litteratur i den kritiserade psykologin
Artikel i studenttidningen Gaudeamus

"... systematisk marxistisk mobbning av oliktänkande"
Artikel i studenttidningen Gaudeamus

 

Jag kom hem knäckt från sensitivitetsträningen...
Av Anders Bendroth

Hon användes som "hatobjekt" av läraren: - När jag kom hem var jag knäckt!

Röda fanor
Nyhetsartikel i DN

Tillbaka till Röd sopis: Klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet

Tillbaka till Artiklar