Swedish

Välj ditt språk

Vardagsmat i rättsstaten Sverige
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

 

 

 

 

 

Inlägget nedan är tidigare publicerat som diskussionsinlägg i Metro den 2 juli 2001, som uppföljning av inlägget Vem orkar bryr sig om barnslaveriet? och de efterföljande diskussionsinläggen. Länken till Metro försvann sedan Metro lagt ned sin diskussionskolumn.

Inlägget publiceras på NKMR:s hemsida för att påminna om att vi ska städa framför vår egen dörr innan vi vill kritisera andra.

 

 

 

 

 

Ove Mollviks replik på mitt inlägg visar att det finns en del människor som är vakna för rättsövergreppen mot barn som sker i detta samhälle. Dessvärre finns det allt för många som antingen gräver ner huvudet i sanden eller externaliserar problemen. De som externaliserar säger "titta där" - de säger aldrig "titta här". Ingen bör dock tro att vi i NKMR inte bryr oss om de kränkningar av mänskliga rättigheter som händer runt om i världen. En närmare granskning av NKMR:s hemsida visar att vi rapporterar rättsövergrepp mot barn och deras familjer vare sig dessa övergrepp sker i Australien eller USA.
   
Tvångssteriliseringarna i Sverige som upphörde 1976 "uppdagades" under sena 1990-talet av Gunnar Broberg m fl. i "Eugenics and the Welfare State" och i Marja Runcis doktorsavhandling. Skandalen kring tvångssteriliseringarna blev ett faktum och en internationell mediahändelse i och med Maciej Zarembas artikelserie i DN. Tvångsomhändertagande av barn är en fortsättning av de forna praxis att tvångssterilisera "olämpliga". Det är fortfarande staten och dess institutioner som bestämmer vem som är lämplig att vara föräldrar. Men, tvångsomhändertagande av barn får inte tigas ihjäl i decennier för att sedan om 20 eller 50 år bli föremål för forskning och lama ursäkter och små skadestånd från regeringen!
   
T-Rex
Jag vill be dig hålla dig till fakta. Det var jag som ledde barnslaveridebatten in på det inhemska spåret om tvångsomhändertagande av barn. Det var dock inte jag som exemplifierade med fallet Alexander Aminoff. Själv vill jag hänvisa till artiklarna skrivna av journalisten Charlotte Palmefors vid Nerikes Allehanda i Linköpingsfallet "Jurist JO-anmäler socialen - Barnen hanteras som en vara".
   
Det är beklagligt att så många människor är omedvetna om att kränkningar av barns mänskliga rättigheter är vardagsmat i rättsstaten Sverige.
   

 


Vem orkar bryr sig om barnslaveriet?
Av Ruby Harrold-Claesson

 

Tre inlägg i Metrodebatten
Av Ove Mollvik

 

 

Tillbaka till Artiklar



 

Powered by AIS