Vissa barnläkares egendomliga agerande i LVU-mål
|
Föredrag av jur. kand., med. lic. Siv Westerberg på NKMR:s symposium i Göteborg, den 23 augusti 2008
|
Jag har under de cirka 25 år som jag på min juridiska byrå biträtt föräldrar i LVU-mål aldrig slutat förvåna mig över och förarga mig på vissa barnläkares agerande i LVU-ärenden.
Istället för att tillvarata barnets intressen synes dessa barnläkare helt inriktade på att gå socialmyndighetens ärenden när det gäller att beröva barnet dess föräldrar. Dessa barnläkare synes aldrig ifrågasätta socialsekreterarnas påståenden och bedömningar. Och dessa barnläkare synes aldrig tvivla på att barnet får god vård i fosterhemmen. Trots att de flesta av oss här i denna sal känner till att det inte bara förr - utan även idag - förekommer grava missförhållanden i många fosterhem.
När NKMR:s styrelse gjorde upp dagens program sade jag att jag bara ville hålla ett kort föredrag med ett enda exempel. Men jag vill påpeka att jag utöver detta exempel har kännedom om mängder med andra fall där barnläkare agerat på ett synnerligen hänsynslöst sätt mot barnen.
Det fall jag skall berätta om rör ett mycket märkligt läkarintyg i ett LVU-ärende. Jag vill påpeka att det inte är ett fall jag själv varit ombud i. Det är ju så att de av oss jurister och advokater som på ett seriöst och engagerat sätt arbetar med LVU-mål ofta rådgör med varandra om enskilda fall. Beträffande det läkarintyg intyg jag strax skall visa har en annan jurist rådfrågat mig om intygets formulering.
För att skydda de inblandades integritet har jag helt avidentifierat intyget vad gäller namn och ort. Jag har heller inte närmare satt mig in i vad socialmyndigheten anger för skäl för LVU.
(Får jag be att få visat intyget.)
Det rör sig om en ettårig flicka där barnläkaren skriver: "Undertecknad har på begäran av Socialtjänsten i X-stad undersökt XXX i närvaro av YYY hos vilken flickan nu är placerad i väntan på beslut enligt LVU.
XXX undersöktes på Barnmottagningen i X-stad vid 5 veckors ålder på grund av stegring av bilirubin som har med normal bröstmjölks-uppfödning att göra. Därefter ingen kontakt men följts på Barnavårdscentralen där hon uppvisat god längd-tillväxt.
Vid dagens undersökning framstår XXX som en normalutvecklad och framåt ettåring. Det framkommer inga uppgifter om aktuella hälsoproblem och flickan ter sig helt frisk.
Det föreligger således inget hinder för omhändertagande enligt LVU.
I tjänsten
Barnläkare,
Enhetschef/ Barnmottagningen
*******
Smaka på den sista meningen! "Det föreligger således inget hinder för omhändertagande enligt LVU".
Hur tror Ni socialnämndsledamöter och länsrättens och kammarrättens nämndemän uppfattar den meningen. Jag tror flertalet tänker ungefär "ja, det finns ju ett läkarintyg på att det bör bli LVU-vård".
Jag menar att en seriöst arbetande läkare borde bytt denna sista mening mot följande: "Vid läkarundersökningen framkommer inga som helst tecken på att barnet varit utsatt för vanvård eller misshandel. Jag vill framhålla att en separation mellan en ettåring och dess biologiska mor oftast är till mycket stor skada för barnet. Om det inte föreligger mycket allvarliga missförhållanden i hemmet bör denna friska och normalutvecklade ettåring få vara hos sin biologiska mor."
Jag tackar för ordet och är nu mycket intresserad av åhörarnas synpunkter på hur Ni tror att den sista meningen i barnläkarens intyg tolkas av nämndens och domstolarnas ledamöter.
NKMR:s symposium & årsmöte, 23 augusti 2008
Powered by AIS