Välj ditt språk
Välj ditt språk
|
|
Till
Justitieministern och Socialministern
Stockholm den 20 augusti 1998
På uppdrag av många klienter och med instämmande av åtskilliga kolleger får jag härmed påkalla att en utredning utföres med syfte att bringa upprättelse och utge skadestånd åt de barn och föräldrar som separerats genom tvångsomhänderagande av barnen med stöd av i princip enbart psykodynamiskt orienterade prognoser över förmenta risker för barnens framtida utveckling.
I augusti 1997 uppmärksammades genom historikern Maija Runcis´ forskningar, som ledde till publicering av hennes doktorsavhandling Sterilisering i Folkhemmet, och engagerande artiklar i pressen (särskilt Dagens Nyheter) hur godtyckliga steriliseringar av vissa kvinnor utifrån rasbiologiska teorier kunnat utföras.
Den stora icke minst internationella uppmärksamhet dessa olycksöden rönte föranledde socialministern Margot Wallström att å statens och Socialdemokratiska Partiets vägnar be om ursäkt och utlova skadestånd till de av sterilisering drabbade. Hon betecknade tvångsåtgärderna som övergrepp och barbari.
Det är svårt för att inte säga omöjligt att förbigå likheten i grunderna för tvångsomhändertagande av barn i vissa fall med tvångssteriliseringarna. Det socialdemokratiska partiet torde bära huvudansvaret för den människosyn som möjliggjorde tvångssteriliseringarna på sätt socialministern tillstod liksom även vad beträffar åtskilliga tvångsomhändertaganden av barn efter 1974-1975, dvs starten för vad som kom att kallas mjukdatamålen, vari psykologprognoserna fick styra besluten.
Runcis uppmärksammar dessa likheter i sin avhandling men har inte närmare utrett skuldfrågan och det politiska ansvaret för tvångsomhändertagandena av barn. Jag citerar emellertid följande (sid 56):
"Professionaliseringen inom det socialpolitiska området medverkade till att de sociala problemen fokuserades på den enskilda individen, och läkare och politiker sökte gemensamt lösningarna utifrån rasbiologiska teorier i stället för att se till samhällets strukturella brister.
-----
På så vis kunde rashygienen omfatta traditionellt konservativa moralnormer och rationella vetenskapliga utopier. I fokus för rashygienen ställdes samhällets intresse framför individens och familjens. Utifrån denna aspekt kom socialdemokraterna att bli de främsta bärarna av dessa kollektivistiska tankegångar där rashygienen i detta sammanhang fick en överordnad betydelse i samhället."
Vidare hänvisas till överläkaren, psykiatrikern Henning Beijers artikel i Svenska Dagbladet den 24 september 1997 där han uppmärksammar de många slående likheterna mellan motiven för tvångssteriliseringarna och vissa tvångsomhändertaganden och träffande uttalar: "Typen av ingrepp beror sedan på vilken teori som ligger till grund. Befolkningshygieniska teorier innebär att man tar till sterilisering, medan psykologiska och sociologiska teorier gör att man tar barnen från föräldrarna.
Bland mina klienter har jag sedan länge plågats av det förbluffande förhållandet att skötsamma, hederliga och vid sina barn innerligt fästade föräldrar berövas dessa med stöd av psykodynamiskt orienterade prognoser som alltför mycket påminner om fantasifulla och ibland dessutom elaka beställningsjobb.
Jag har därför sökt uppmärksamma domstolarna på missförhållandena - senast i bifogade revisionsinlaga till Regeringsrätten, daterad den 3 juli 1998.
Därav kan framgå att jag hoppas att domstolarna skall förmås misstro och avfärda de psykodynamiska prognoserna som charlataneri.
För att underlätta för domstolen att lämna ett värdefullt prejudikat har jag lämnat en politisk och historisk översyn och en framställning av synsätt och teorier enligt de psykodynamiska trosföreställningarna.
Jag har i min framställning på intet sätt sökt förlöjliga deras teorier och/eller trosföreställningar utan låtit dem genom insiders komma till tals så som de presenterat sig och sin prognosmetod i den närmast 400-sidiga statliga utredningen SOU 1986:20 BARNS BEHOV och FÖRÄLDRARS RÄTT med undertiteln Socialtjänstens arbete med utsatta familjer.
Envar av oss kan ju med en så enkel och kontrollerbar metod som att gå till sig själv och sina närmaste finna att varken livet eller människorna fungerar på det sätt som framträder i dessa teorier.
Jag hänvisar till inhemska forskares kritik av dessa prognoser, främst professor Lennart Sjöberg. Kritiken utomlands är väl så uttalad. Se exempelvis Hagen: Whores of the Court - redan för 20 år sedan skröt de amerikanska psykologerna med att ha tagit över "the Court-room.".
I revisionsinlagan berörs även det material som visar att en viss falang inom det socialdemokratiska partiet ställde sig bakom och stoppade ansatserna till att lagstiftningsvägen komma tillrätta med de grövsta avarterna i de psykodynamiska teoriernas genomslagskraft. Vilket tycks sammanhänga med fackliga intressen i att ej förlora arbetstillfällen.
Denna till synes groteska förklaring är emellertid vetenskapligt utredd och påtalad (men nedtystad) i Alf Ronnbys doktorsavhandling SOCIALSTATEN Till kritiken av socialteknokratin (Lund 1981). Författaren uppmärksammar bl a hur det avlönade hjälparbetet med familjer tedde sig allt mera groteskt och hade urartat från att söka lösningar på problem till att omdefiniera dem till förmån för socialarbetarnas sysselsättningsbefrämjande arbetsuppgifter. I sin sammanfattning på engelska framhåller han:
"A consequence of the state's dominance of welfare is that it assumes a different character. This is not based on friendship, love, solidarity and intimate social relations. Instead, welfare has become a special impersonal function in a formal system of social services.
Welfare in this way has been uncoupled from the personal spheres of both the welfare worker and the client. Welfare work has become a factor of production in a welfare machine and the client has become an object for treatment."
I en PM till Länsrätten har jag understrukit den grundläggande likheten i att människor stämplas som undermåliga för att med stöd av ovetenskapliga teorier berövas sin förmåga att få respektive att få behålla egna barn.
I båda fallen rör det sig om cynism och människoförakt enligt vilket kvinnor respektive föräldrar degraderas till objekt för att få sina mest grundläggande rättigheter hanterade hur som helst. Ett uttryck för den ohämmade makten är exempelvis att visa trots mot myndigheter meriterade för operation liksom numera för samhällsvård.
Det av mig avidentifierade fallet Tim och Tina T är ett värdefullt åskådningsmaterial över hur hyggliga föräldrar kategoriseras som undermåliga och utan egentlig bevisning men med stöd av en slags ockultism kamouflerad med psykologiska och sociologiska termer frånhändats sitt barn. Detta och den av Ronnby beskrivna maskinmässigheten är särdeles rikhaltigt representerade av en stor skara förstå-sig-på-are alla med markerat föräldrafientliga uppfattningar om föräldrarnas oförmåga att tillgodose barnets abstrakta behov.
I min inlaga berörs även allvarliga missgrepp från det för barnet förordnade ombudet.
Jag anhåller att departementen inte bara närmare granskar denna advokats egenartade inställning till barnets hälsa som svårligen kan ses som annat än merkantil anpassning till socialbyråkratins maktposition.
Missförhållandena är inte knutna till den ifrågavarande advokaten utan ingjutna i själva systemet. Att barnet försetts med eget ombud som numera omvandlats till dess ställföreträdare i processen i motpartsställning till föräldrarna är en försvagning av rättssäkerheten. I de av mina fall där en lyckosam återförening skett av barn och föräldrar och där skadestånd utverkats till föräldrar efter utslag i Europakommissionen eller Europadomstolen har barnets ombud alltid stött socialförvaltningens ståndpunkt. I de faktiskt ganska många fall där jag med framgång biträtt föräldrarna mot en separation eller för en återförening har barnets ombud så gott som alltid stött socialförvaltningens ståndpunkt. Fientligheten gentemot barnets familj och mot barnets föräldrar är i regel påfallande. Jag har heller inte mött några nya eller eljest värdefulla ståndpunkter från barnets ombud.
Socialförvaltningarna har redan en stark för att inte säga otillständigt stark ställning i omhändertagandeprocessen med oerhörda ekonomiska resurser, ett maximum av tid för bearbetning och rika möjligheter att engagera kunniga jurister internt eller externt samt icke minst obegränsad tillgång till psykologisk "expertis". Redan häri framträder en sådan obalans mellan parterna att det är suspekt att socialförvaltningar via barnets ombud och ställföreträdare tilldelas en partner och medspelare.
När det numera finns en vilja att spara på offentliga utgifter borde något så destruktivt som barnets ombud i offentligrättsliga sammanhang avskaffas.
Kopia av denna skrivelse har överlämnats till de politiska partierna och deras ungdomsorganisationer.
Lennart Hane
Advokat
Advokat Lennart Hanes inlaga till regeringsrätten - Fallet Tim & Tina T
Demand for compensation for the victims of care orders
Tillbaka till Pågående Rättsfall
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
NKMR
För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna
KOMPLETTERING AV NKMR:s ANSÖKAN OM PRÖVNINGSTILLSTÅND
Rotel 89
Regeringsrätten
Box 2293
103 17 Stockholm
Mål nr 2316-05
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter ./. Datainspektionen
KOMPLETTERING AV TALAN
Härmed vill undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ordförande i Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR, komplettera NKMR:s överklagande av domen i mål nr 1872-04 meddelad av kammarrätten i Stockholm.
Kammarrätten gör, enligt min uppfattning, en felaktig bedömning av rättsläget i åtskilliga avseenden, varför beslutet bör prövas och ändras. Regeringsrättens prövning av förevarande fall är därför av yttersta vikt för rättstillämpningen.
Yrkande
Jag yrkar om att Regeringsrätten måtte meddela prövningstillstånd och med ändring och undanröjande av kammarrättens dom måtte finna Datainspektionens föreläggande av den 19 maj 2000 - vari NKMR förelades att omedelbart upphöra med vår SÖK-Tjänst - ett ingripande som utgör en allvarlig kränkning av yttrandefriheten.
Grunder
Grunderna för överklagande har anförts i tidigare överklaganden. För överskådlighetsskull upprepas de här.
1 - NKMR är en sådan ideell organisation som 17 § Personuppgiftslagen åsyftar, därför är lagen tillämplig på detta mål.
2 - Publiceringen på NKMR:s SÖK-Tjänst är avsedd att skydda sådana väsentliga intressen som omnämns i 34 § Personuppgiftslagen. Det väsentliga intresset som vi syftar på är familjebegreppet. Oavsett att barnet är tvångsomhändertaget och fosterhemsplacerat, är barnet fortfarande medlem i sin familj så länge ingen adoption har skett. Familjen är ett sådant väsentligt intresse som avses i 34 § Personuppgiftslagen.
3 - Publicering på NKMR:s hemsida har opinionsbildande journalistiska ändamål och därför är Yttrandefrihetsgrundlagen tillämplig.
4 - Personuppgiftslagen (SFS 1998:204), som länsrättens dom grundas på, är oförutsebar därför att den medför olika konsekvenser i brottmål och i förvaltningsmål.
Åberopade lagrum och praxis
17 § och 34 § 1 d) Personuppgiftslagen,
Yttrandefrihetsgrundlagen 1:1,
SFS 1994:1219 med Artikel 10 i den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna som bilaga samt Artikel 8 i samma Konvention. Europakonventionen förklarades gälla som svensk lag den 1 januari 1995.
Handyside v The United Kingdom, 5493/72, 07/12/1976;
Weber v. Switzerland, 11034/84, 22/05/1990;
Oberschlick (1) v. Austria, 11662/85, 23/05/1991;
De Haes and Gijsels v. Belgium, 19983/92, 24/02/1997;
Högsta Domstolens dom i Ramsbromålet NJA 2001 s. 409 (mål B 293-00).
Förutom åberopandena ovan vill jag tillägga följande dom I Europadomstolen:
Steel and Morris v. The United Kingdom, 68416/01, Judgement 15 February 2005. Målet gällde kränkningar av Artikel 6 § 1 (rätten till en opartisk rättegång) och Artikel 10 (yttrandefriheten).
I den här överklagade domen anger kammarrätten att Datainspektionen åberopade ett av Högsta Domstolen meddelat avgörande i NJA 2001 s. 409, där HD har uttalat sig om vad som är att betrakta som uteslutande journalistiska ändamål. Datainspektionen hävdar att av domen i HD får anses framgå följande.
"Huruvida undantaget för uteslutande journalistiska ändamål enligt 7 § andra stycket PUL är tillämpligt far avgöras mot bakgrund av syftet med publiceringen av personuppgifter på Internet i förhållande till vad som kan anses ligga inom ramen för ett journalistiskt ändamål såsom att informera, utöva kritik och väcka debatt om samhällsfrågor av betydelse för allmänheten. Publicering av rent privat karaktär kan normalt inte anses ha ett journalistiskt ändamål helt oberoende av om publiceringen sker i ett sammanhang som i övrigt har journalistiska ändamål."
Att initiativet till publiceringen av barnens personuppgifter på NKMR:s SÖK-Tjänst har tagits av föräldrarna till de av socialtjänsten tvångsomhändertagna och hemligt placerade barnen förtar inte dess värde och rätt till skydd för yttrandefriheten. Det är ett obestridligt faktum att NKMR genom publiceringen av uppgifterna om de undangömda barnen informerar, utövar kritik och väcker debatt om denna mycket angelägna samhällsfråga som är av betydelse för allmänheten.
I fallet Steel and Morris v. The United Kingdom, 68416/01, Judgement 15 februari 2005 gällande kränkningar av Artikel 6 § 1 (rätten till en opartisk rättegång) och Artikel 10 (yttrandefriheten) fann Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg att Storbritannien hade kränkt de klagandes mänskliga rättigheter.
Beträffande kränkningen av Artikel 10 framhöll Europadomstolen att kärnfrågan gällde att avgöra huruvida ingreppet i klagandenas yttrandefrihet var "nödvändigt i ett demokratiskt samhälle". Storbritanniens regering hävdade att eftersom klagandena inte var journalister borde de inte åtnjuta samma skydd som tillförsäkras de verksamma inom media genom Artikel 10. Europadomstolen fastslog emellertid bl. a följande:
"However, in a democratic society even small and informal campaign groups, such as London Greenpeace, had to be able to carry on their activities effectively. There existed a strong public interest in enabling such groups and individuals outside the mainstream to contribute to the public debate by disseminating information and ideas on matters of general public interest such as health and the environment.
The safeguard afforded by Article 10 to journalists in relation to reporting on issues of general interest was subject to the proviso that they acted in good faith in order to provide accurate and reliable information in accordance with the ethics of journalism, and the same principle applied to others who engaged in public debate. In a campaigning leaflet a certain degree of hyperbole and exaggeration could be tolerated, and even expected, but in the case under review the allegations had been of a very serious nature and had been presented as statements of fact rather than value judgments."
(...)
" If, however, a State decided to provide such a remedy to a corporate body, it was essential, in order to safeguard the countervailing interests in free expression and open debate, that a measure of procedural fairness and equality of arms was provided for. The more general interest in promoting the free circulation of information and ideas about the activities of powerful commercial entities, and the possible "chilling" effect on others were also important factors to be considered in this context."
Kontentan av Europadomstolens dom är att yttrandefriheten gäller lika för alla, dvs. inte enbart för de som arbeta som journalister utan även för små opinionsbildande grupper.
Yrkande
NKMR yrkar att om bifall till överklagandet och ansökan om prövningstillstånd.
För den händelse Regeringsrätten inte skulle godkänna NKMR:s argumentering och domen skulle vinna laga kraft kommer NKMR att i likhet med andra internationella organisationer begära tillstånd till namnpublicering på Internet. Sådan publicering - på uppdrag av barnens föräldrar - anser NKMR vara av vitala intressen inte enbart för de barn som av de sociala myndigheterna har tvångsomhändertagits och placerats på, för barnens föräldrar, hemliga adresser, utan också för allmänheten.
Olofstorp, den 19 augusti 2005
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand.
Ordf. i NKMR
www.nkmr.org
Tillbaka till NKMR:s SÖK-Tjänst och yttrandefriheten
NKMR:s brev angående tillsättande av en oberoende granskningskommission
Då socialförsäkringsministern i december 2005 beslutade att tillsätta en utredning av de tvångsomhändertagna och institutionsplacerade barnens villkor mellan 1940 - 1980 skrev NKMR med förslag om tillsättande av en utredning som skulle omfatta förhållandena för tvångsomhändertagna barn fram till nutid. Vårt förslag fick inget gehör.
Den 21 augusti 2007 presenterade utredningen en delrapport som visade att de tvångsomhändertagna barnen utsattes för grov misshandel och vanvård.
Med anledning av missförhållandena inom den sociala barnavården som numera är dokumenterade och pga den vetskap om den misshandel och vanvård som drabbar barnen som tvångsomhändertas och fosterhems- eller institutionsplaceras i dag, har NKMR skickat en ny skrivelse till folkhälsominister, Maria Larsson, med begäran om tillsättande av en oberoende granskningskommissionen att utreda dagens sociala barnavård.
NKMR:s brev till Socialförsäkringsministern ang. utredningskommissionen m m
den 20 december 2005
Utredningen om vanvård i den sociala barnavården
Pressmeddelande - Vanvårdade fosterhems- och barnhemsbarn
Utredningen om vanvård i den sociala barnavården - Delrapport 1, 2007-08-17
Utredningen om vanvård i den sociala barnavården - kommittédirektiv
Stulen barndom.
Förhållandena i forna barnhem skall granskas - äntligen!
Skandalen på barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford
Advokat Lennart Hanes skrivelse ang. skadestånd för LVU-offren
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
NKMR
För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna
NKMR.s brev till folkhälsoministern angående tillsättande av en oberoende granskningskommission
2007-09-06
Folkhälsominister
Statsrådet Maria Larsson
Regeringskansliet
Rosenbad 4
103 33 STOCKHOLM
Bästa Maria Larsson,
Undertecknade, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand, ordf. i NKMR, och jur. kand. med lic Siv Westerberg, har med allra största intresse sett ditt framträdande i Aktuellt i SvT den 21 augusti 2007 i samband med Göran Johansson och han medarbetares delrapport: "Utredningen om vanvård i den sociala barnavården". Vi noterar med tillfredsställelse att du har lagt en proposition i riksdagen som ska hjälpa omhändertagna barn att komma till tals.
Dessvärre ligger inte problemet bara i det faktum att tvångsomhändertagna, fosterhemsplacerade barn inte får komma till tals samt att deras - och andras - klagomål om misshandel och vanvård inte tas på allvar. Det stora problemet är själva myndighetsutövningen, det som ledde fram till tvångsomhändertagande av barnen. Huvudparten av tvångsomhändertagandena saknar grund. Vi bifogar här en skrivelse "Barn tvångsomhändertas utan saklig grund" som vi, tillsammans med 22 andra advokater och jurister inkl. en fd åklagare och ett hyresråd tillika fd kammarrättsråd, skickade till Justitiekanslern den 2 maj i år.
Med anledning av din reaktion inför utredningsresultatet vill jag lämna samma förslag som vi framförde till fd folkhälsominister Morgan Johansson, att utredningen ska utsträckas till förhållandena under 1980 - 2000-talen eftersom, dessvärre förhåller det sig så att precis samma missförhållanden som förekom då förekommer idag i de svenska behandlingshemmen och fosterhemmen. De svenska fosterhemmen idag är ju om möjligt en ännu mer sluten värld än vad de gamla var. Och man bör observera att den absoluta majoriteten av de personer som idag tar fosterbarn gör det enbart för ekonomisk vinnings skull eftersom det i många fall utbetalas skyhöga arvoden till dessa fosterföräldrar och detta attraherar ju människor som är minst sagt olämpliga att vara fosterföräldrar.
Vår organisation, NKMR, har grundats för att skapa opinion mot onödiga tvångsomhändertaganden av barn. Vår erfarenhet är att cirka 90 procent av de tvångsomhändertaganden enligt LVU som sker idag är helt omotiverade. Det handlar inte alls i dessa 90 procent av fallen om några föräldrar som är missbrukare eller som misshandlar sina barn. Det handlar om helt vanliga familjer där en socialsekreterare av någon anledning förargat sig på en familj och hämnas genom att ta initiativ till tvångsomhändertagande av barnen.
Vi har åtskilliga vittnesmål från sådana olyckliga föräldrar och olyckliga barn om de grava missförhållanden som finns i dagens fosterhem. Det är mycket vanligt att barnen utsätts för ren vanvård i form av psykofarmaka när de är deprimerade och drabbas av ångest[1], att de inte får tillfredsställande mat, kläder, läkarvård eller skolgång. Ofta används också fosterbarnen som arbetskraft av fosterföräldrarna.
Vi har många vittnesmål om hur barnen i fosterhem utsätts för grov fysisk och psykisk misshandel och sexuella övergrepp från fosterföräldrarnas sida eller från fosterföräldrarnas vuxna eller halvvuxna barns sida. När de biologiska föräldrarna förstår att allt inte står rätt till och förstår att barnet vanvårdas och misshandlas i fosterhemmet så försöker de vända sig till polisen, till socialmyndigheten och till JO. Men vår erfarenhet är att sådana anmälningar nästan alltid avskrivs utan någon utredning värd namnet. Enda resultaten av sådana anmälningar brukar bli att socialmyndigheten ytterligare inskränker barnens umgängesrätt med sina biologiska föräldrar i syfte att hindra att barnet berättar om missförhållandena i fosterhemmet.
Vi är mycket tacksamma för att du har lagt en proposition i riksdagen. Men vi vädjar till dig att du även skall vidta åtgärder som syftar till att snabbt minska det stora antalet helt onödiga tvångsomhändertaganden av barn och vi vädjar till dig att du verkar för omedelbara åtgärder för att snarast återföra alla dessa barn som har tvångsomhändertagits utan att saklig grund föreligger, tillbaka till de biologiska föräldrarna. Vi erinrar dig om att Sverige är dömt upprepade gånger i Europadomstolen för kränkningar av föräldrars och barns mänskliga rättigheter just när det gäller vad Sverige gjort med dessa barn efter det tvångsomhändertagandet har skett. Fosterbarnsvården i Sverige och de många onödiga tvångsomhändertagandena av barn i Sverige är en skamfläck för Sverige och vi hoppas att du aktivt verkar för att stoppa den här oseriösa fosterbarnsverksamheten.
Vår organisation ställer gärna upp med exempel på grava missförhållanden i fosterhem eftersom vi är övertygade om att du kommer att få helt oseriösa svar om du frågar socialsekreterarna. Den enda utredning som de brukar vidta när vi lämnar in anmälan om vanvård eller misshandel i fosterhemmet är att fråga fosterföräldrarna om de vanvårdat eller misshandlat barnet, vilket dessa fosterföräldrar givetvis alltid förnekar. Men vi har alltså föräldrar som kan berätta om hur de sett blåmärken på sina barn och hur större barn berättat om mycket grov misshandel i fosterhemmen.
Eftersom Göran Johanssons utredning av vanvården av de numera vuxna fosterbarnen förväntas ta ytterligare ett eller två år i anspråk föreslår vi att det borde tillsättas en oberoende kommission som ska granska förhållandena för dagens tvångsomhändertagna och fosterhems- eller institutionsplacerade barn. Det brådskar. Än är det inte för sent att rädda de åtskilliga tusentals barn som idag far illa i de sociala myndigheternas kanslier och fosterhemmen från att få sina liv förstörda. De ska inte behöva vänta ytterligare två eller flera decennier för en utredning som ska betecknas som "en mörk historia". Fakta finns idag.
Den oberoende kommissionen som vi föreslår ska tillsättas bör - i likhet med den kommission som utredde Tsunamikatastrofen - bestå av pensionärer eller personer som närmar sig slutet av sin karriär som därigenom inte känner sig bundna av att undvika besvärliga och obehagliga sanningar. Till ledamöter i en sådan kommission vill vi rekommendera fd lagmannen i Solna Tingsrätt, Brita Sundberg-Weitman, prof. em. Jacob W. F. Sundberg och fil. dr. leg psykolog Lena Hellblom Sjögren, docent Bo Evardsson och journalisterna Göran Skytte och Tomas Svedberg.
Vi vore tacksamma om du med några rader ville bekräfta att du mottagit det här brevet och lämna oss besked om vilka åtgärder vårt brev föranleder från din sida.
Med vänlig hälsning
Ruby Harrold-Claesson Siv Westerberg
Ruby Harrold-Claesson Siv Westerberg
Jur.kand., Jur.kand., med.lic.
Ordf. i NKMR Siv Westerbergs Juridiska Byrå AB
www.nkmr.org Skårsgatan 45
412 69 Göteborg
Medlem i NKMR och en av
grundarna av NKMR
NKMR:s brev till Socialförsäkringsministern ang. utredningskommissionen m m
Stulen barndom.
Förhållandena i forna barnhem skall granskas - äntligen!
Skandalen på barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford
Advokat Lennart Hanes skrivelse ang. skadestånd för LVU-offren
Några exempel på vad fosterbarn berättar om vanvård, misshandel och övergrepp i fosterhem.
Siv Westerbergs föredrag vid NKMR:s Symposium i Göteborg, juni 2003
Tillbaka till NKMR:s brev angående granskning av tvångsvården
Nordic Committee for Human Rights - NCHR
For the protection of Family Rights in the Nordic countries
Pres. Ruby Harrold-Claesson, Lawyer, Box 8077, S-424 12 OLOFSTORP, Sweden.
Tel. (+) 46 - 31 - 70 20 385, Fax (+) 46 - 31 - 70 25 242, Org.no 855102-0053
Postgiro 444 88 81 -5
Web-address: https://www.nkmr.org
Embassy of Nigeria
His Excellency the Ambassador
Tyrg. 8
Box 628101 32 Stockholm
March 12, 2002.
Concerns: Appeal for Mercy
Your Excellency.
Dear Sir or Madam,
I, the undersigned Ruby Harrold-Claesson, attorney-at-law in Gothenburg, Sweden, president of the Nordic Committee for Human Rights - NCHR - For the protection of Family Rights in the Nordic countries, have been approached concerning the fate of Safya Husseini Tungar-Tudu, a young mother of an "illegitimate" child, who according to the information I have received, is facing a death sentence because she had a child out of wedlock.
This causes great concern for the members of the steering committee of the NCHR.
I would like to inform you that the world famous writer of children's books, Mrs Astrid Lindgren, also gave birth to a son out of wedlock. Had she been put to death for the "crime" of giving birth to an illegitimate child, the world would be a poorer one for us and all the children of the world.
On behalf of the NCHR, I am therefore writing to you to request you to petition the President of the Republic of Nigeria to grant pardon and save the life of Safya Husseini Tungar-Tudu.
Save the mother's life - for the sake of the child and for the sake of your country. Thanking you in advance.
Very truly yours
Ruby Harrold-Claesson
Attorney-at-law
President of the NCHR
Nödrop från Nigeria - Fallet Safya Husseini Tungar-Tudu
NKMR:s brev till Nigerias Ambassadör