Sverige stjäl barn på samma sätt som Australien
Av Peter Klevius, Antropolog
|
|
Den kommersiella (ersättningen från socialen är skyhög) fostermamman i filmen bedrev en såpass kvalificerad psykisk tortyr mot den stackars flickan att hon omedelbart borde fråntas rätten att ha hand om andras barn. Gäller även socialarbetaren.
Att väga barns behov mot föräldrars är en rent socialpolitisk konstruktion avsedd att underlätta socialisering av det privata. Misshandel och övergrepp är förbjudna även utan LVU. Vad man borde diskutera är barns mänskliga rätt till sin biologiska släkt. För detta ger LVU inget skydd, snarare tvärtom. Barnet blir bestulet sin släkt på samma grymma vis som aboriginerna i Australien. Fast på lättare grunder.
Sverige har en lång ideologisk tradition av grym myndighetsintervenering. Från tvångssteriliseringar till tvångsomhändertaganden av barn. Att påstå att många av dessa varit frivilliga är ett hån mot de drabbade eftersom socialtjänsten genast kan kräva LVU om föräldrarna inte godtar allt den säger. I dag omhändertar man barn i allt större utsträckning och hänvisar cyniskt till barnens bästa samtidigt som dessa, enligt Socialstyrelsens egen färska utredning, sällan ens blir tillfrågade.
Biologiskt föräldra- och släktskap har i Sverige inget juridiskt skydd och kan brista pga. socialtjänstens godtycke, sjukdom, att en ensamstående blir misshandlad och hamnar på sjukhus etc. Och när väl omhändertagandet skett kan man alltid hänvisa till att barnet rotat sig i sin nya miljö respektive utsätta föräldern för en omöjlig "föräldrabesiktning". Vi har gett "samhället" ohygglig och i praktiken okontrollerad makt. Ingenstans i världen omhändertas så många barn på subjektiva grunder som i Sverige. Detta för att lagtextens förarbeten i praktiken ger socialen fritt spelrum.
I den hittills största registerdatagenomgången av vuxna fosterbarn konstaterade Vinnerjung att det helt saknas fog för socialtjänstens prognostiska antaganden om nyttan av barnomhändertaganden. Det är inte socialtjänstens begränsade resurser som lett till att ensamstående mödrar med 1000,- kvar efter hyran tvingas lämna bort barn till fosterhem eller institutioner som får 15-100.000,-/mån av skattemedel för att ta hand om stulna barn.
Bakom dessa absurditeter döljs en omfattande handel med barn (storleksordningen Sveriges militärbudget) som byggts upp med socialstatens goda minne via lagstiftning baserad på 68-vänsterns och vissa feministers antipati mot familjebildningar och släktskap. Nynazister och kriminella ungdomar har påfallande ofta socialtjänstbakgrund. Om nu det vi trodde var ljuset i hanteringen i själva verket är mörker - hur stort är då inte mörkret?
I dag har verksamheten växt till groteska proportioner men kräver ändå mer samtidigt som den ensamstående mamman förblivit lika ekonomiskt lottlös.
Nordiska Kommittén för Mänskliga rättigheter på www.nkmr.org (t.ex. handledningen "Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling") är härvidlag en bättre informationskälla än Socialstyrelsen. Arbetar dessutom utan stats- eller andra stöd
Diskriminering av invandrarföräldrar
Rättsövergrepp mot barn och föräldrar
Replik på några inlägg i Feliciadebatten
Powered by AIS