Frustrerad mor tände på sin lägenhet - åtalad

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

I december 2002 rapporterade Göteborgs Posten om ett tragiskt fall där en 54-årig kvinna hade tänt eld i sin lägenhet. Tidningen rapporterade att hon hade gjort likadant två gånger tidigare.

- Jag önskar att jag hade något annat sätt att lösa mina problem, sade kvinnan.

Artikeln förtäljer att kvinnan var förtvivlad och ringde socialtjänsten för att berätta att hon tänt på sin lägenhet som ligger på andra våningen i ett två-vånings trähus på Nansensgatan. Hon greps i anslutning till brandplatsen och åtalades för mordbrand.

Enligt kammaråklagare Jonas Arvidsson har branden "inneburit fara för annans liv eller hälsa samt fullbordad omfattande förstörelse av annans egendom".

I polisförhör berättade kvinnan, mor till ett barn som sedan 1991 är tvångsomhändertagen av SDN-Lundby och placerad i fosterhem hos en familj som enligt socialtjänstens egna anteckningar valdes för att kunna "tackla" umgänget och kontakterna med modern. Citat: "Familjehemmet bör vara kapabelt att tackla umgänget och kontakterna med (moderns namn). Vad gäller att finna en lämplig familj för (barnets namn) är det underordnat problem.”

Den direkta orsaken bakom kvinnans eldanläggelse var att hon hade fått besked från socialtjänsten om att hon inte skulle få träffa sin egen dotter mer än två gånger per år, sammanlagt tolv timmar. Under samma tid pågick ett mål om överflyttning av den legala vårdnaden av barnet från den biologiska modern till fosterföräldrarna, dvs överflyttning av föräldramyndigheten vilket i dessa sammanhang är en förtäckt adoption med alla nackdelar - men utan fördelarna - som en adoption medför. Vårdnadsöverflyttningen skulle medföra att LVU för barnet skulle upphöra - modern skulle således inte kunna begära hemtagning av sitt barn - men socialtjänsten skulle även i fortsättningen betala fosterhemsersättning till fosterföräldrarna.

Kvinnan var förtvivlad. Socialtjänsten ville radera henne bort från sitt barns liv. Hon skulle bli en "levande bild" för sitt barn, för att citera socialtjänstens begrepp.

I polisförhör berättade hon att hon satt i fåtöljen och rev sitt hår och tände på en tidning fast hon "egentligen inte ville tända på".

Två gånger tidigare har hon dömts för liknande händelser.
1993 dömdes hon för mordbrand. Då hade hennes barn omhändertagits.
- Det blev för mycket och jag brände min jacka. Gjorde liknande som nu, säger kvinnan.
1998 dömdes hon för allmänfarlig vårdslöshet.
- Det brann i min lägenhet. Jag hade flyttat in och packat upp. Det var bara skador på kartongerna, säger kvinnan.

Kvinnan uppgav att avsikten med eldningen var att det bara skulle brinna på pallen och att hennes enda avsikt var att få uppmärksamhet. Hon sade sig inte ha haft för avsikt att skada någon eller något.

Hennes försvarare i brottmålet, advokat Rolf Skårman, sade att han ansåg att kvinnans handlande var ett rop på hjälp.

Den frustrerade modern som har utsatts för mer än tio år av terror och förtryck, förnedring och förföljelse av socialtjänstens personal dömdes 1996 till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för två påstådda hot mot fostermodern. Anteckningarna i barnets s k familjehemsjournal visar att inga hotelser uttalades mot fostermodern - i alla fall inte vid datumen som har angivits i åtalet. Likväl undanbad sig hennes advokat i brottmålet att använda den skriftliga bevisningen, hovrätten tog emot handlingarna men huruvida domstolen tittade på dem är okänt och Högsta Domstolen vägrade henne prövningstillstånd. Det skall noteras att Anna Lindhs mördare och barnflickan i Knutbymålet dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. 

Kvinnan är universitetsutbildad och levde ett helt normalt liv till dess att hon utvecklade vissa problem med alkohol i samband med en mycket besvärlig skilsmässa. Problemen var helt lösta fyra år innan barnets födelse och hon återgick till sin normala livsföring. Hon påbörjade sin "brottsbana" i samband med att socialtjänsten utan saklig grund tvångsomhändertog hennes efterlängtade, nyfödda barn. Detta är ett tragiskt bevis för de skadliga följderna som maktgalna personer inom socialtjänsten kan åstadkomma genom LVU. Socialtjänstens personal har ödelagt kvinnans liv och i samband därmed har de utsatt barnet för Föräldraalienationssyndrom genom att hjärntvätta barnet att tro att modern är farlig. Hon har emellertid aldrig skadat sitt barn och ingen annan för den delen. Likväl sitter hon inspärrad på en sluten rättspsykiatrisk anstalt.

Hennes stora brott var att hon ifrågasatte socialtjänstens omhändertagande av hennes barn och hon använde osedvanliga metoder att dra uppmärksamhet till sitt fall. Kvinnan har inte kunnat få gehör av systemets företrädare och inte heller i Europadomstolen.

Arg mamma attackerade tjänsteman

Av Ruby Harrold-Claesson

Socialtjänstens misslyckanden?

Av Ruby Harrold-Claesson

Socialarbetare i USA mördad

Newsarticle in the Las Vegas Sun Internet Edition

Skövdefallet: 14-årig flicka högg socialsekreterare i halsen
Av Marie Hultén

Tillbaka till Artiklar