Ingen rök utan eld, säger länsrätten
Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga
|
Torbjörn Karlgren är journalist vid Karlskoga Tidning. Denna nyhetsartikel publicerad den 5 augusti 1999 ingår i artikelserien om fallet med tvångsomhändertagandet av Eva Stendahls son, Adrian. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning som förstasidesnyhet med början den 12 juli 1999 -- den 5 augusti 1999. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd. |
Det har inte hänt något illa med Adrian.
Men det skulle kunna göra det.
Enligt det resonemanget tar sig länsrätten fram när dess majoritet beslutar att Adrian, elva månader, ska tvångsomhändertas.
Igår berättade Karlskoga Tidning att Eva Stendahl, som vi skrivit ett antal artiklar om, inte får tillbaka sin son utan att han ska fortsätta vara tvångsomhändertagen.
Idag handlar det om hur det gick till och vad som egentligen anfördes i länsrätten som grund för beslutet.
Det finns underligheter i det som anförs mot Eva i länsrätten. Socialförvaltningens två tjänstemän för vid förhandlingen exempelvis fram att "Kvinnohuset har uppgett att Eva Stendahls praktiska skötsel av och känslomässiga kontakt med Adrian är oroväckande".
Men hallå! Vad var det det stod i socialsekreterare Håkan Stenholms utredning som låg till, grund för att socialnämnden tvängsomhändertog Adrian?
Jo, att "990528 framkom i samtal med Eva att hon inte sovit någon nått på kvinnohuset".
- Jag har ju inte varit där, säger Eva när hon läser handlingarna från länsrätten.
- Hur kan de då göra en bedömning av något?
En bra fråga.
***
En annan bra fråga är denna:
inför länsrätten säger socialförvaltningen att "BVC (alltså barnavårdscentralen) har anmält oro över Eva Stendahls sociala situation då hon hade uteblivit från flera besök".
***
Men när Christina Hjulström, Evas advokat, kontaktar ansvarig sköterska på barnavårdscentralen, en kvinna som träffat Adrian och Eva cirka tio tillfällen à 20 minuter vardera säger sköterskan att hon "inte delar uppfattningen att Adrian skulle vara distanslös utan anser att han har god anknytning till modern" och att "det är riktigt att Eva Stendahl uteblivit vid vissa besök på BVC men det är vanligt förekommande bland mödrar att så sker".
Speciellt om man inte har telefon hemma.
Och saknar bil.
Samt har ett litet spädbarn som inte alltid anpassar sig efter öppettider.
Det intressanta är dock:
1) länsrätten lägger tyngden i sitt beslut om tvångsomhändertagande på Adrians distanslöshet.
2) den yrkesmänniska, sköterskan på BVC, som träffat honom mest säger att distanslösheten inte finns.
***
Socialförvaltningen lämnar också ett intyg från vuxenpsyklatrin och hävdar att "det brister också i omsorgen till följd av Eva Stendahls psykiska instabilitet vilken bland annat framgår av ett intyg från Vuxenpsyklatrin från den 13 juli 1999 och som nämnden gett in i målet".
Det har från flera håll uppmärksammats att Eva Stendahl har svårt att hålla kontakt och är självupptagen. Hon är en människa i ständig kris vilket är psykiskt påfrestande för henne".
***
Oidå! Ett intyg från 13 juli i år, till och med färskare än det senaste tvängsomhändertagandet. Så graverande för Eva!
Visst.
Om det inte varit för att intyget visserligen var skrivet då. på uppmaning från socialförvaltningen, men handlade om en situation långt tidigare i Evas liv, innan någon Adrian fanns.
***
Och så vidare.
Det är ett utsökt fall av indiciebevisning där det ene sett det, den andre hört det, den tredje ringt dit och den fjärde anmält si och så. Och när socialförvaltningen dunkar kvinnohus, BB, barnavårdscentral, vuxenpsykiatri och så vidare i bordet så är det tungt.
Väldigt tungt.
***
Ett läkarintyg finns. Det är skrivet av barnläkaren Elisabeth Rimeika den 2 juli i år och fastställer att "Adrians fysiska hälsa är helt normal för ett elva månaders barn".
***
Så vad gäller då för att tvängsomhänderta ett barn enligt LVU?
Jo, detta.
Allt enligt förarbetena till lagstiftningen. Risken för att barnet ska skadas måste vara påtaglig. I uttrycket "påtaglig risk för skada" ligger att det inte får vara fråga om någon ringa risk. Övergående eller mindre betydande risk är alltså inte tillräckligt för ett ingripande.
Det ska också gå att konstatera att barnet har ett tydligt vårdbehov. Det ska föreligga konkreta omständigheter som talar för att en risk för skada finns.
"Brister i omsorgen" finns om till exempel barnets behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersätts till exempel på grund av missbruk eller psykiska störningar hos föräldrarna.
Något missbruk finns inte i det här fallet.
Däremot ett gammalt intyg om ett tillfälle då Eva varit "psykiskt instabil".
Okej.
***
En av nämndemännen, Klas-Göran Vilgren, anmälde skiljaktig åsikt och ville att tvångsomhändertagandet av Adrian skulle upphöra.
- Av utredningen framgår att Adrian verkar må bra och är välvårdad, skriver han. Utredningen om hans distanslöshet är vag.
- Jag anser att det inte är styrkt att hemförhållandena är sådana att det föreligger en påtaglig risk för att Adrians hälsa eller utveckling skall skadas.
***
Så vad blir det?
Jo, så här säger länsrätten:
Utredningen visar att "det föreligger missförhållanden i hemmet vad gäller skyddet och omsorgen av Adrian".
Men:
"Såvitt framgår är Adrian ett friskt barn".
Och:
"Det framstår som oklart om den uppgivna distanslösheten beror på hemförhållandena eller något annat".
Ändå:
"Även om någon skada inte kunnat visas finner länsrätten ... att det i vart fall för närvarande finns en påtaglig risk för att Adrians hälsa och utveckling skadas på grund av hemförhållandena".
Alltså finns det "ett vårdbehov för Adrian".
***
Då kan vi väl göra någon typ av frivillig vårdinsats?
Nej, säger länsrätten.
Eva har inte varit med på socialförvaltningens noter förr och "Eva Stendahl motsätter sig värdplanen".
'Vårdplanen"?
Ja, den ser ut så här:
"Adrian placeras i ett familjehem.
Han skall ha regelbundet umgänge med sin mamma.
Han skall även ha regelbundet umgänge med sin moster samt Evas mormor och morfar".
Vårdplanen innebär alltså att Adrian med tvång ska tas ifrån sin mor Eva.
När Eva motsätter sig tvångsåtgärden visar hon enligt länsrätten att hon inte accepterar en frivillig väg.
Och med Moment 22-bevisning har man då slagit fast att man måste ta hennes barn.
***
Så blir den samlade goda viljan sin egen motsats.
Någon har sagt att "vägen till helvetet är kantad av goda föresatser".
Det kan vara så att det ligger något i det.
***
Länsrätten bifaller socialnämndens ansökan om tvångsomhändertagande och "förordnar att Adrian Stendahl skall beredas vård med stöd av i och 2 §§ LVU".
***
- Vi ska överklaga till kammarrätten, säger Evas advokat, Christina Hjulström.
Under tiden fyller Adrian ett år i sitt familjehem.
Powered by AIS