Kommunernas lönsamma
människohandel: Tre Exempel
Av Ove Svidén, civilingenjör,
fil dr och ordf. i World Peace Foundation
|
Ove Svidén är Civilingenjör i flygteknik, fil.kand. i samhällsvetenskap och teknologie doktor vid Ekonomiska Institutionen, Linköpings Universitet. Han var ansvarig för avd Energiprognoser vid Volvo AB, Forskare vid IIASA, International Institute for Applied Systems Analysis, Österrike, anitad som scenarioskrivare i projektet DRIVE säkrare vägtrafik, DGXIII, i Bryssel 1988-92. Han var också deltagare i DRIVE-SECFO System Engineering and Consensus Formation Office. Ove Svidén var grundare och VD för ARISEeeig (European Economic Interest Grouping) kring transport- och energifrågor i Bryssel 1992-99 och han är styrelseordförande i Insamlingsstiftelsen World Peace Foundation sedan 1989 och initiativtagare till motionen om ett Fredsutskott i Sveriges Riksdag
Inlägget skickades till Ring P1, söndagen den 29 april 2007 och till regeringen och ett stort antal myndigheter. Dess vidare öde är ännu okänt.
Inlägget återges här med författarens benägna tillstånd.
|
Nilla var en heroinmissbrukare från Stockholm. Det privata
vårdbolaget Ruffel och Båg AB placerade sitt lönsamma LVM långt bort, i
ett familjehem i Skåne. LVM betyder Lagen om Vård av Missbrukare. Intäkten för
en LVM är 85 tusen kronor per månad! Pengarna delades mellan Hörby
Kommun och vårdbolaget, tills att Hörby vann maktkampen. Nilla höll den lokala
polisen och socialförvaltningen sysselsatta i två år. Hon delade upp sina
Rohypnol bromsmediciner och sålde dem till kamraterna på Komvux. Kommunen hade
tjänat några miljoner kronor på Nilla innan de fattade hur mycket elände hon
ställt till med i den lilla kommunen. En lärorik läxa.
Stefan hölls fast i Hörby under 5 år tills han genom en enda olovlig
resa till Stockholm i höstas, plötsligt blev helt utförsäkrad av den numera
avsatte socialchefen Eva Rehnlund. Stefan har kunnat klassas som knarkare i den
sekretessbelagda journalen i kommunarkivet, sen det att han framgångsrikt hävt
sin cancer med receptbelagda drogmediciner. Hans närvaro i Hörby har inbringat
kommunen uppskattningsvis 3-5 miljoner kronor brutto.
Susanne har mist vårdnaden av tre söner och en dotter enligt
LVU-bestämmelserna under det senaste året. Lagen för Vård av Unga
innebär att staten bidrar med 50.000 kronor per månad för varje LVU-fall. Hörby
Kommun har alltså tjänat 2,4 miljoner kronor brutto under ett år på den
olyckliga fyrabarnsfamiljen. Kostnaden för de familjehem som anlitades var
endast en tiondel av intäkten. En mycket lönsam människohandel.
Sätt de ovanstående 5-10 miljonerna i intäkt mot de 2,2 miljoner kronor som
behövdes som avgångsvederlag för en utvald syndabock. Människohandeln är grymt
lönsam för de kommuner som släpper in den i sitt revir.
Förstår ni nu varför den finansansvarige konsulten och tillika
socialnämndsordföranden Göran Håkansson i Hörby Kommun var
nervös, när han helt fräckt och ohyfsat reste sig upp och avbröt sin närvaro i
socialnämndens möte i april? Ni ska tro att Han är byxis nu!
Socialt arbete i Sverige är politiskt styrt från allra högsta nivå. Vid
Riksförbundets För Familjers Rättigheter årsmöte för ett år sedan betonades de
två slutsatserna: Alltför många familjehemsplaceringar på alltför lösa
grunder samt klandervärd myndighetsutövning! Som ni
alla inser av exemplen ovan tjänar de kommunala myndigheterna på att inte lösa de sociala problemen utan på att förhala ärendena i ett lönsamt antal år!
Problemen i Vetlanda och Hörby är desamma som i hela landet.
Detta har styrts politiskt i minst tjugo år nu, alltsedan ändringen av
riksdagsordningen, till förmån för kommunernas monetära mygel.
Hörby Kommun: Avsluta Er Lönsamma
Människohandel!
Fosterbarn
som god butik
Av Siv Westerberg
Litt mer om
økonomi i barnevern
Av Marianne Haslev Skånland
Många
omhändertagna barn i motbjudande geschäft
Av Anita Ancarkrona
Powered by AIS