Köpt vård bakom minus på socialförvaltningen

Kontaktinformation
Skriven av: Håkan Andersson
Publicerad: 31 mars 2023
Träffar:: 10791

Köpt vård bakom minus på socialförvaltningen

Socialen i Nässjö ligger back med 7,5 miljoner i år
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR.

Artikeln är tidigare publicerad i Smålands Tidningen den 18 september 2004.

"Nu slår det ökande supandet och drogmissbruket igenom hos individ- och familjeomsorgsnämnden. Kostnader för socialbidrag ökar, fler Nässjöbor vårdas på institution för sitt missbruk och rekordmånga barn är omhändertagna på grund av missförhållanden."

Så inleder Smålands-Tidningen nyhetsartikeln (31/8) Individ- och familjeomsorgen går back med 7,5 miljoner i år. Innehållet i artikeln kom kanske som en överraskning för många av kommunens invånare. Men, de som har följt utvecklingen inom socialtjänsten under de senaste årtiondena vet att nästan alla kommuner i Sverige har budgetunderskott. Anledningen till underskottet ligger huvudsakligen inom den sociala sektorn och beror på köpt vård.

Samtidigt vägrar socialtjänstens personal och socialnämnderna att tillämpa gällande lag dvs. att placera barn hos släktingar, som ofta är villiga att ta hand om barnen utan betalning och som dessutom ger dem det viktigaste av allt - KÄRLEK.

En notis som jag saxade ur Svenska Dagbladet den 11/8-04 lyder:
"Den nya lagen från 1999 om att barn som ska fosterhemsplaceras i första hand ska få bo hos släktingar fick inget genomslag. Särskilt inte i Skåne där länsstyrelsen i en uppföljande rapport konstaterar att kommunerna inte följer lagen.
Ingen förändring har skett sedan lagen infördes, skriver Metro Malmö
Totalt är antalet anhöriga fosterföräldrar lika litet som när lagen infördes för fem år sedan."

Alla vet vi att "blod är tjockare än vatten", men likväl diskriminerar socialtjänstens personal mot barns nära anhöriga, när myndigheterna anser att det förekommer problem hos föräldrarna. Socialtjänsten bestämmer vilka som är lämpliga att utöva vård av barn. Dessa väljs oftast bland kadrer med nära anknytning till socialtjänstens personal.

Media i Sverige rapporterar ofta om oegentligheter inom socialtjänsten. För några veckor sedan rapporterade Ekoredaktionen om socialtjänstens bristande kontroll över kvalitén på de s k familjehemmen och institutionerna där de placerade tvångsomhändertagna barn. Betalningen var rundlig, oavsett hur dålig verksamheten var.

I artikel i Göteborgs-Posten med titel Familjehemmen behöver stöd (december 1997) förordade en riksdagsledamot och en socionom mer pengar och bättre förmåner till familjehemsföräldrarna. Den svensk-tyska matematikern Birgitta Hellwig skrev en replik där hon ifrågasatte varför inte motsvarande stöd gavs till barnens föräldrar. Göteborgs-Posten vägrade att publicera hennes artikel, men den finns att läsa på Internet.

Alkohol- och drogmissbruk och arbetslöshet anges som anledningen varför Nässjös budget spräcker. Men dessa problem är ju ett resultat av något annat. Arbetslösheten beror på lågkonjunkturen, bristfällig utbildning eller dyl. och alkohol- och drogmissbruk beror inte enbart på den ökade tillgängligheten men också på att folk mår dåligt av en eller annan anledning. Fd barnombudsmannen Louise Sylvander föreslog i en Ekointervju i juni 1994 att LVU-lagen borde ses över så att man lättare kunde omhänderta barnen till de arbetslösa. Hon menade att föräldrarna mådde dåligt pga arbetslösheten och passade på sina barn mycket mera och "misshandlade" barnen. Skulle då barnen eller deras föräldrar må bättre om deras familjer splittrades genom tvångsingripanden? Svaret är nej.

Socialtjänsten har blivit utsatt för hård kritik i flera decennier. Kritiken har gällt hur myndigheten har behandlat barn och deras föräldrar och även ekonomin i fosterhemsindustrin.

Ingen har väl glömt artiklarna som SmT publicerade för några år sedan om miljonrullningen mellan Nybro kommun och fosterhemsparet Qvist i Sävsjö. Det var visserligen inte Nässjö kommun som betalade de generösa fosterhemsarvodena på 10 000 kr/dygn, men vi ska inte förledas att tro att socialen i Nässjö inte tar bra hand om sina fosterfamiljer.

Som ordf. i NKMR får jag mycket information om tillståndet i Sveriges kommuner och i våra grannländer. Jag kan därför informera SmT:s läsare om att problemen med budgetunderskott är de samma i Sverige som i Danmark och Norge. Men, den norska barne- og familjeminister Laila Dåvøy har tagit konsekvensen av de rådande missförhållandena och varslar om radikala ändringar i barnevernet (socialtjänsten). I fortsättningen ska barn inte längre tas bort från sina hem utom som en allra sista utväg. Också, de ska inte tvingas bo på institution längre än sex månader. Varför? Institutionerna har spelat ut sin roll, säger hon. Barnen blev kvar för länge och behandlingen fungerade inte. Dåvøy säger rakt ut: vi har många exempel på hur illa det har varit att barnen var placerade under alltför lång tid. Hon medger också att det råder inget tvivel om att kompetensen har varit för dålig på många håll. (VG 7/9-04).

Trots den massiva kritiken mot socialtjänsten t o m från Kerstin Wigzell, fd generaldirektör vid Socialstyrelsen, har det inte kommit några direktiv från regeringen. Det är därför hög tid för politikerna inom Nässjö kommun att föregå med gott exempel och se över hur tjänstemännen inom socialtjänsten förleder dem att använda skattebetalarnas pengar.