Lille Martin, tre månader, dog i socialens jourhem.

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

Det här fallet har utspelat sig i Hasslarp i Skåne. Spädbarnet tvångsomhändertogs medan mamma Jenny fortfarande ammade honom. Och han kom aldrig hem igen. Han dog i socialtjänstens jourhem.

"Jag bad socialen att få ha honom hos mig. Till och med mammor som sitter i fängelse får ju det", säger Jenny.

Socialtjänsten tyckte inte att Jenny Persson och Håkan Karlsson är tillräckligt duktiga på att hålla ordning i hemmet och skapa rutiner åt sina barn. De har också en svag ekonomi. Jenny har en liten hjärnskada som hon fick i en bilolycka i barndomen. Enligt en psykolog har hon dålig självkänsla.

Ett onödigt och skadligt omhändertagande

Av dessa skäl omhändertog socialtjänsten Jennys och Håkans barn. Omhändertagandet skedde helt oväntat.

"Håkan och barnen var här hos oss", berättar farmor Ann-Marie. Håkan kom bara in och sa: ”Nu har de kommit”. Han hade inte fått berätta för mig, så jag förstod ingenting. Sedan kom de in, fyra stycken. Jag blev helt chockad, jag grät så mycket så jag fick gå in. Jag ville inte att barnen skulle se mig, då hade det blivit ännu värre."

De fyra barnen fördes iväg till tre olika jourhem. Martin, då två månader, ammades av mamma Jenny, men någon nedtrappning var det inte tal om. För två veckor sedan kom chockbeskedet: Lille Martin hade drabbats av plötslig spädbarnsdöd och avlidit i jourhemmet.

Familjen är fåordig, förvirrad inför det som hänt. Föräldrarna på jourhemmet har de bara ljusa saker att säga om.

"De är jättebra människor. Trevliga, kunniga. Men vi tror ändå att det hade varit bättre om Martin hade fått vara i sitt hem", säger Håkan.

"Där fick han sova i ett eget rum. Men jag har alltid haft mina barn nära. Vaknat flera gånger under natten", säger Jenny Persson.

Ilska mot myndigheterna

Deras ilska mot myndigheterna är stor. Jenny och Håkan förnekar inte kritiken om att hemmet varit rörigt. Men deras söner har haft närheten till farmor och farfar, och en bra relation till sina föräldrar, trots bristerna i praktiska ting.

De önskar att Jenny fått hjälp och stöd i sitt eget hem. I stället för att förlora sina barn – och Martins sista levnadsmånad. Men Jenny var för frisk för psykvården, och hade fått sin skada för tidigt i livet för att ha rätt till hjälp enligt LSS. Därför föll hon mellan stolarna. Nu har hon bestämt sig för att bara ha umgänge med barnen, och låta Håkan och hans föräldrar ta hand om vardagen.

Om socialtjänsten bara hade tillåtit dem.

"Jag ska kämpa för att få vårdnaden om mina tre levande söner. Det är det som håller mig uppe", säger Håkan.

Tragiskt. Men inte myndigheternas fel.

Tragiskt. Men inte myndigheternas fel. Så säger socialchefen om Martins död. Socialtjänsten anser sig inte ha någon skyldighet att utreda ett dödsfall, trots att Martin var omhändertagen av myndigheten när han avled. Men Göran Jönsson, socialchef i Helsingborgs kommun, har ändå startat en specialutredning.

"Det här har varit väldigt jobbigt för vår personal, precis som för de anhöriga, säger han.

Göran Jönsson tycker, som Håkan och Jenny, att stöd i hemmet kan vara bra. Han menar dock att det finns en gräns då socialtjänsten är skyldig att omhänderta barnen.

"Du ska veta att lagen är mycket stark till barnens skydd. Det är vår skyldighet att erbjuda hjälp. Grunden är att det ska vara i samförstånd."

Håkan, Jenny och deras anhöriga upplevde inte omhändertagandet var frivilligt eller skedde i samförstånd. De säger att de accepterade det för att inte göra situationen värre för barnen.

"Ibland finns det en allvarlig situation som vi får påminna folk om. Det är klart att föräldrar kan uppleva det som en hotbild."

WHO rekommendationer

Martin var två månader gammal och ammades då han omhändertogs. Socialstyrelsen och WHO rekommenderar amning minst sex månader. Varför togs ingen hänsyn till dessa rekommendationer?

"Jag vet inte om vi har några sådana regler. Jag kan inte kommentera det, svarar Göran Jönsson.

Håkan Håkansson, ordförande i socialnämnden (s) säger att han inte var inblandad i ärendet.

"Men barnets död är fruktansvärd. Det är tragiskt att ett barn går bort. Men det kan inte sättas i relation till omhändertagandet. Det här barnet kunde dött någon annanstans på samma sätt, det kan man inte spekulera i."

Det är högst sannolikt att lille Martin hade varit i livet i dag om han inte hade tvångsomhändertagits och separerats från sina nära och kära.

Bättre stöd till familjer kris
Av Gitti Takolander


Tillbaka till Artiklar