LVU, Ett hot mot demokratin?

LVU, ett hot mot demokratin?

Av Göran Grauers

Den 5 februari 1999 omhändertogs 12-åriga Mats M. i X-stad enligt §§ 2 och 3 LVU. Mats transporterades i sluten fångtransport tillsammans med tungt kriminella till ett slutet § 12 hem. Mamman fick inte medfölja i transporten utan fick följa efter i Taxi.

Maria, Mats mamma hade desperat, i två år, sökt hjälp hos socialen, BUP och skolan utan att få minsta hjälp. Hon misstänkte att hennes som led av AD/HD eller Damp.

Mats omhändertogs med omedelbar verkan vilket gjorde att utredningen av honom och hans situation blev "efter fakta", alltså en efterhandskonstruktion.

Utredningen visade att Mats misstänktes lida av AD/HD och Asbergerssyndrom, vilket inte försvarade ett LVU. Frivillighet förelåg också eftersom mamman vädjat om hjälp, alltså LVU var inte tillämpligt.

Utredarna konstruerade nu fram att mamman saknade gränssättningsförmåga och på så sätt lyckades man övertyga länsrätten om att mamman var olämplig.

Mats förvarades nu inlåst på § 12 hem i 15 månader. Ingen vidare utredning gjordes trots att läkare på universitetssjukhuset i Linköping misstänkte att Mats kunde lida av både AD/HD och Asbergers.

§ 13 LVU säger att ett LVU skall omprövas senast 6 månader efter omhändertagandet och JO har fastställt att de 6 månaderna räknas från det att barnet omhändertagits och inte från eventuell dom i länsrätt eller kammarätt.

Mats LVU skulle alltså ha omprövats senast den 6 augusti 1999. Detta struntade Motala kommun i. Man vägrade att svara på brev från mamman och hennes ombud och först efter det att kommunen JO anmälts kom en omprövning tillstånd den 21 februari 2000. Kommunen beslutade om fortsatt LVU, vilket länsrätten senare upphävde med omedelbar verkan.

1§ regeringsformen säger " Den officiella makten skall utövas under lagarna.", detta är alltså fastslagit i svensk grundlag. Den officiella makten kan aldrig bli större än när man tar enskilda medborgares barn. Kommunen fick skarp kritik från JO, men det var allt som hände.

Själv polisanmälde jag kommunen för olaga frihetsberövande men åklagaren ansåg att det inte gick att hitta en enskild tjänsteman som felat och att åtala kommun låter sig inte göras. Ansvaret var ju socialnämndens och politikernas.

Vi upprördes mäkta när nynazister sprängde en journalist bil i luften, men vi borde skrämmas än mer när vi inser att staten ostraffat kan ta barn och bryta mot grundlagar. Här framträder ett utomordentligt effektivt sätt att tysta obekväma. Jag har själv bott i diktaturer och vet nödvändigheten av en fungerande demokrati och de här tendenserna skrämmer mig ända in i själen och jag blir än mer rädd när jag ser hur oförstående människor är till det här. Jag har presenterat snart nog hela den svenska pressen med det här fallet utan att någon reagerat. Jag har själv så som ombud hotats av en socialtjänst, "att om jag inte slutar lägga näsan i blöt så kan mina barn bli de nästa man tar". Jag har enskild vårdnad om två barn, en pojke och en flicka.

Mats är tillbaks hemma men han är lika sjuk och hans mor klarar inte av honom. Vi har desperat sökt hjälp hos barnpsykiatrin, barnhabiliteringen, skolan, socialtjänsten, socialstyrelsen, politikerna men inget händer. Det enda socialtjänsten kan erbjuda är nytt LVU omhändertagande och "förvaring" på § 12 hem. Detta blir, även om mamman skulle vilja det, olagligt eftersom mamman just är villig. Det föreligger alltså frivillighet och Mats skall beredas plats inom psykiatrin. Det går inte ens att ta Mats enligt § 3 LVU eftersom det föreligger frivillighet och Mats än så länge inte är en fara för sig själv. Det socialtjänsten och myndigheten nu gör är att vänta på att Mats skall "straffa ut sig", alltså bli en tillräcklig stor fara för sig själv så att man kan ta honom under § 3 LVU.

Mats omhändertas inte av psykiatrin därför att där inte finns några platser. I hela östra Götaland finns endast 3 akutplatser och den avdelningen tvingas stänga på helger för där inte finns personal. Väntetiden för en nevropsykiatrisk och nevropsykologisk utredning är för närvarande 1-2 år i hela landet. Mats kan bar fram till dess förvaras på § 12 hem eller så får hans mor försöka bäst fan hon kan.

När vården inte fungerar tar samhället alltså till olagliga metoder. För att "förvara" ett besvärligt barn på § 12 hem under LVU konstruerar man alltså lögner om modern för att få tillstånd ett LVU. Mamman har ingen bristande gränssättningsförmåga och hon har bara motsatt sig LVU och § 12 hem som en vårdform för sin son. Psykologer på de § 12 hem Mats vistades på misstänker också de att Mats lider av svår AD/HD i kombination med svår Asbergers. Vem klarar ensam att sätta gränser för ett sådant barn? Mats klarar inte ens privat undervisning i hemmet, för att specialutbildade lärare inte klarar av att sätta gränser för honom.

Enskilt är det här ett hemskt fall och mamman kan bara få upprättelse genom att stämma kommunen och det vet vi alla vilken risk det innebär.

Men tittar vi på fallet som helhet så inser vi snart att myndigheten tillåts leka med alla lagar som de själva vill. Mats har laglig rätt till vård och den vården kan eller vill inte samhället ge.

Mamman har laglig rätt till hjälp men hon får ingen. Pojken har lagstadgad skolplikt men någon skola kan han inte få eftersom ingen klarar av att ge honom skolgång. Att spärra in honom på § 12 hem är olagligt eftersom ett LVU inte är möjligt eftersom det föreligger frivillighet, ändå tar man till LVU genom lögner. Trots att det idag är bevisat att man ljög om moderns förmåga att sätta gränser. Trots att man bröt mot § 13 LVU och §1 regeringsformen så straffas ingen. Man får bara lite kritik från JO.

Svenska myndigheter har konstruerat ett system där man kan kontrollera obehagliga genom deras barn. Än så länge används bara systemet i experimentsyfte med de svaga i samhället men systemet är nu så förfinat att det snart kan börja användas gentemot för myndigheten och staten obekväma element. Vi kan tysta journalister och samhällskritiker genom att visa dem hur enkelt det är att ta deras barn och hur omöjligt det blir för dem att bevisa sin oskuld. Trots de hot jag utsatts för tänker jag inte låta mig tystas och jag ber er att tänka på att Hitler kom till makten helt lagligt. En demokrati är aldrig något självklart och man kan aldrig sluta kämpa för den.

Socialförvaltningar kan ostört missköta ärenden

Tjänstemän bör kunna åtalas

Pågående Rättsfall

Artikelindex