MÄNSKLIGA
rättigheter och lagars funktion
Av Jacob W.F. Sundberg
Professor i allmän rättslära, Stockholm
Jacob W.F. Sundberg var, när artikeln
skrevs, professor i allmän rättslära vid Juridiska Fakulteten, Stockholms Universitet.
Han grundade - och var fram till år 2003 föreståndare för -
Sporrong-Lönnrothska Pristävling i mänskliga rättigheter, en kurs för
studenter vid de juridiska fakulteterna i Skandinavien. |
EFTER ATT ha tagit del av det intressanta meningsutbytet mellan Krister
Pettersson, som inledde med en välskriven artikel Mänskliga rättigheter - också
i Sverige (SDS 6/9), och paret Ingrid Hanell och Anders Holtsberg, som
publicerade ett motinlägg under titeln Barnstugor och socialism (SDS 9/9) har
jag några synpunkter att tillfoga.
Krister Pettersson, som är styrelseledamot i Familjekampanjen,
framställer ett antal skäligen okontroversiella sanningar rörande
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i anslutning till
familjeproblemen. Man kan kanske inte begära att en artikel av det formatet
skall innehålla en utförligare argumentering. Jag vill dock beklaga att
Pettersson icke åtminstone nämnde målet Kjeldsen, Busk Madsen och Pedersen mot
Danmark. Europeiska domstolen avkunnade sin dom i målet den 7 december 1976 med
en motivering som direkt tog sikte på svenska förhållanden.
Inspirerade från Sverige hade danskarna nämligen år 1970 lagstiftat om
sexualundervisningen i folkskolan. Genom olika skolbyråkratiska konstgrepp,
välkända från det svenska skolsystemet, hade man sedan infört en obligatorisk
sexualundervisning för skolbarnen i de danska statliga skolorna. Sedan en
kompakt föräldraopinion i det religiöst tämligen engagerade Danmark motsatt sig
detta, anförde några föräldrar klagomål i Strasbourg gällande kränkning av den
av Krister Pettersson berörda Art 2 i första tilläggsprotokollet.
VISSERLIGEN fann Domstolen att någon kränkning icke kunde anses ha
förelegat. Det var emellertid så nära en fällande dom man kunde komma utan att
konstatera kränkning. Domsmotiveringen gick nämligen ut på, att det var
existensen av privatskolorna som räddade danska regeringen. Även ett mycket
generöst stöd till privatskolorna dispenserade icke statsmakterna från
skyldigheten att i de statliga skolorna respektera föräldrarnas religiösa och
filosofiska övertygelse, men existensen av samma stöd gjorde det i alla fall
motiverat att se generöst på hur de danska statsmakterna utformat en
undervisning, som i sig var ägnad att kränka en sådan övertygelse. Föräldrar
kunde ju slippa få sin övertygelse kränkt genom att sätta barnen i privatskola.
Pekpinnen häri för Sveriges del framträder, om man gör klart för sig,
att stödet till de danska privatskolorna medfört att det i Danmark, med 5,2
miljoner invånare finns 60 000 elever i privatskolorna, under det att i
Sverige, med över 8 miljoner invånare det allenast undervisas circa 5 800
skolpliktiga elever i skolor med enskild huvudman, dvs privatskolor (SOU
1981:34).
INGRID HANELLS och Holtsbergs motinlägg bygger på vad som skulle ha
varit "politikernas och statens syfte" med de olika åtgärder vi fått
uppleva under perioden efter det socialdemokratiska generationsskiftet på
1960-talet. Temat är intressant. Hur vet man vad som är "syftet"?
Att staten, som är en tänkt enhet, icke kan ha något syfte är ju klart
- lika litet som den kan känna hat, glädje, sorg eller smärta. Hur är det med
politikerna? Alla kan ej dras över en kam. Att en vettvilling sparkar på spisen
i "syfte" att han skall få mat är förstås ointressant, fast det kan
överföras till politikernas värld. Många välmenande, men juridiskt okunniga och
naiva politiker har lurats av slugare huvud att tro att s a s manna skulle
falla från himlen, om de beslöt som den sluge föreslog. De välmenandes
"syfte" var onekligen att mannan skulle falla, men resultatet av
beslutet blev, när mannan icke föll, att den sluge fick som han ville till egen
förnöjelse.
Statens och de politiska medlöparnas "syfte" är därför
ointressant. Men hur är det med syftet hos dem som blir kvar, de styrande?
BAKOM en lagstiftning kan man urskilja tre stadier. Det första stadiet
är den politiska debatten som föregår ett val eller annat regimskifte. Då är
politikerna ofta rörande uppriktiga. När de socialistiska partiernas program
skisseras, råder det inget tvivel att man eftersträvar det slags samhälle som
redan föreligger i DDR, i Tjeckoslovakien och på andra ställen i
socialistlägret, litet skönmålat men i allt väsentligt samma slags samhälle.
Man ser att Krister Petterssons beskrivningar kan ha hämtat åtskilligt
härifrån.
Det andra stadiet uppträder i riksdagsuppgörelserna. Nu har
departementens folk, lagkoncipisterna, gjort sitt beställningsarbete. Regimens
beställning - vars "syfte'' man känner från det första stadiet - har nu
effektuerats genom byråkratiska skrivningar i utslätat språk, där allt är
tillrättalagt för att få verket så problemfritt genom riksdagen som möjligt.
Från olika vinklar besett står det i dessa skrifter knappast ett sant ord (oss
opponenter emellan) eller vad som sägs är till för att dölja de verkliga
avsikterna (oss styrande emellan).
Det tredje stadiet uppkommer när lagstiftningen är fullbordad och lagen
skall tillämpas på befolkningen. Har då regimens politiker varit skickliga och
lagkoncipisterna beställsamma, kanske lagen får en funktion som svarar mot de
syften som yppades i det första stadiet, ehuru något sådant syfte aldrig går
att belägga i vad som producerades i det andra stadiet.
JAG VILL erinra att i amerikansk journalistik, där man är oändligt mer
intresserad av och kunnig i juridisk debatt än i svensk sådan, man ofta nog
finner initierade resonemang kring just denna skillnad mellan syfte och
funktion, mellan "intent" och "effects". Det är trevligt
att finna att Ingrid Hanell och Holtsberg kommit att intressera sig för
frågeställningen i "syftet". I relation till Krister Petterssons
artikel är det emellertid svårt att se att de lyckats få sagt mer än
Goddag-Yxskaft.
EUROPAKONVENTIONEN
OM MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, |
Processen i Strasbourg med särskild hänsyn till respekten för familjelivet
Om Europakonventionen och Språnget Österut. Slutet på en epok?
The Trip to Nowhere
By Jacob W. F. Sundberg
Mänskliga
rättigheter - också i Sverige!
Av Krister Pettersson
Daghemmen som
instrument
Av Krister Pettersson
Mänskliga rättigheter - en tidig debatt
Powered by AIS