Mänskliga rättigheter och lagars funktion

MÄNSKLIGA rättigheter och lagars funktion
Av Jacob W.F. Sundberg
Professor i allmän rättslära, Stockholm

EFTER ATT ha tagit del av det intressanta meningsutbytet mellan Krister Pettersson, som inledde med en välskriven artikel Mänskliga rättigheter - också i Sverige (SDS 6/9), och paret Ingrid Hanell och Anders Holtsberg, som publicerade ett motinlägg under titeln Barnstugor och socialism (SDS 9/9) har jag några synpunkter att tillfoga.

Krister Pettersson, som är styrelseledamot i Familjekampanjen, framställer ett antal skäligen okontroversiella sanningar rörande Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i anslutning till familjeproblemen. Man kan kanske inte begära att en artikel av det formatet skall innehålla en utförligare argumentering. Jag vill dock beklaga att Pettersson icke åtminstone nämnde målet Kjeldsen, Busk Madsen och Pedersen mot Danmark. Europeiska domstolen avkunnade sin dom i målet den 7 december 1976 med en motivering som direkt tog sikte på svenska förhållanden.

Inspirerade från Sverige hade danskarna nämligen år 1970 lagstiftat om sexualundervisningen i folkskolan. Genom olika skolbyråkratiska konstgrepp, välkända från det svenska skolsystemet, hade man sedan infört en obligatorisk sexualundervisning för skolbarnen i de danska statliga skolorna. Sedan en kompakt föräldraopinion i det religiöst tämligen engagerade Danmark motsatt sig detta, anförde några föräldrar klagomål i Strasbourg gällande kränkning av den av Krister Pettersson berörda Art 2 i första tilläggsprotokollet.

VISSERLIGEN fann Domstolen att någon kränkning icke kunde anses ha förelegat. Det var emellertid så nära en fällande dom man kunde komma utan att konstatera kränkning. Domsmotiveringen gick nämligen ut på, att det var existensen av privatskolorna som räddade danska regeringen. Även ett mycket generöst stöd till privatskolorna dispenserade icke statsmakterna från skyldigheten att i de statliga skolorna respektera föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse, men existensen av samma stöd gjorde det i alla fall motiverat att se generöst på hur de danska statsmakterna utformat en undervisning, som i sig var ägnad att kränka en sådan övertygelse. Föräldrar kunde ju slippa få sin övertygelse kränkt genom att sätta barnen i privatskola.
Pekpinnen häri för Sveriges del framträder, om man gör klart för sig, att stödet till de danska privatskolorna medfört att det i Danmark, med 5,2 miljoner invånare finns 60 000 elever i privatskolorna, under det att i Sverige, med över 8 miljoner invånare det allenast undervisas circa 5 800 skolpliktiga elever i skolor med enskild huvudman, dvs privatskolor (SOU 1981:34).

INGRID HANELLS och Holtsbergs motinlägg bygger på vad som skulle ha varit "politikernas och statens syfte" med de olika åtgärder vi fått uppleva under perioden efter det socialdemokratiska generationsskiftet på 1960-talet. Temat är intressant. Hur vet man vad som är "syftet"?

Att staten, som är en tänkt enhet, icke kan ha något syfte är ju klart - lika litet som den kan känna hat, glädje, sorg eller smärta. Hur är det med politikerna? Alla kan ej dras över en kam. Att en vettvilling sparkar på spisen i "syfte" att han skall få mat är förstås ointressant, fast det kan överföras till politikernas värld. Många välmenande, men juridiskt okunniga och naiva politiker har lurats av slugare huvud att tro att s a s manna skulle falla från himlen, om de beslöt som den sluge föreslog. De välmenandes "syfte" var onekligen att mannan skulle falla, men resultatet av beslutet blev, när mannan icke föll, att den sluge fick som han ville till egen förnöjelse.

Statens och de politiska medlöparnas "syfte" är därför ointressant. Men hur är det med syftet hos dem som blir kvar, de styrande?

BAKOM en lagstiftning kan man urskilja tre stadier. Det första stadiet är den politiska debatten som föregår ett val eller annat regimskifte. Då är politikerna ofta rörande uppriktiga. När de socialistiska partiernas program skisseras, råder det inget tvivel att man eftersträvar det slags samhälle som redan föreligger i DDR, i Tjeckoslovakien och på andra ställen i socialistlägret, litet skönmålat men i allt väsentligt samma slags samhälle. Man ser att Krister Petterssons beskrivningar kan ha hämtat åtskilligt härifrån.

Det andra stadiet uppträder i riksdagsuppgörelserna. Nu har departementens folk, lagkoncipisterna, gjort sitt beställningsarbete. Regimens beställning - vars "syfte'' man känner från det första stadiet - har nu effektuerats genom byråkratiska skrivningar i utslätat språk, där allt är tillrättalagt för att få verket så problemfritt genom riksdagen som möjligt. Från olika vinklar besett står det i dessa skrifter knappast ett sant ord (oss opponenter emellan) eller vad som sägs är till för att dölja de verkliga avsikterna (oss styrande emellan).

Det tredje stadiet uppkommer när lagstiftningen är fullbordad och lagen skall tillämpas på befolkningen. Har då regimens politiker varit skickliga och lagkoncipisterna beställsamma, kanske lagen får en funktion som svarar mot de syften som yppades i det första stadiet, ehuru något sådant syfte aldrig går att belägga i vad som producerades i det andra stadiet.

JAG VILL erinra att i amerikansk journalistik, där man är oändligt mer intresserad av och kunnig i juridisk debatt än i svensk sådan, man ofta nog finner initierade resonemang kring just denna skillnad mellan syfte och funktion, mellan "intent" och "effects". Det är trevligt att finna att Ingrid Hanell och Holtsberg kommit att intressera sig för frågeställningen i "syftet". I relation till Krister Petterssons artikel är det emellertid svårt att se att de lyckats få sagt mer än Goddag-Yxskaft.

Processen i Strasbourg med särskild hänsyn till respekten för familjelivet

Av Jacob W.F. Sundberg

Om Europakonventionen och Språnget Österut. Slutet på en epok?

Av Jacob W.F. Sundberg

The Trip to Nowhere
By Jacob W. F. Sundberg

 
Mänskliga rättigheter - också i Sverige!
Av Krister Pettersson

Daghemmen som instrument
Av Krister Pettersson

Mänskliga rättigheter - en tidig debatt

Tillbaka till Artiklar