När får vi höra en svensk socialsekreterare eller en svensk länsrättsdomare uttala ånger och ångest över att han/hon medverkat i att beröva barn deras föräldrar genom beslut om LVU?

Av Siv Westerberg, jur.kand., med.lic.

Med stort intresse har jag läst en artikel i Dagens Industri Weekend (10 - 11/3 2006) med rubriken "Åklagaren gör upp med sitt röda Kina". Artikeln handlar om en kinesisk åklagare som nu i efterhand ångrar att hon medverkat i att åtala personer i Kina som dömts till döden.

Grova övergrepp mot mänskliga rättigheter förekommer såväl i Kina som i Sverige. Det ovanliga med denna kinesiska åklagare är att hon i efterhand ångrar sig och känner ångest och sorg över det som hon medverkat i.

Den allra senaste tidens i tidningarna skildrade händelser om hur barn råkat illa ut i fosterhem i Sverige visar hur felaktigt det är att skilja barn från deras biologiska föräldrar och placera dem i fosterhem. Jag erinrar om fallet i Gävle där en medlem av en fosterfamilj mördade två unga kvinnor, bägge småbarnsmammor, vilka tidigare varit fosterbarn i hans familj. Jag erinrar om hur för något år sedan en psykiskt sjuk anställd på ett behandlingshem mördade ett där intaget barn som var föremål för vård enligt socialtjänstlagen eller LVU. Jag erinrar om de bägge adoptivföräldrarna som inte sökte läkarvård för den 3-åriga adoptivsonen från Tjeckien med resultat att barnet avled. Jag erinrar om de fosterföräldrar i Sävsjö som sett till att få förmyndarskapet över fosterbarnen men skötte dem så illa att de bägge fosterbarnen nu har tvångsomhändertagits enligt LVU.

Det är märkligt att socialsekreterare och domare i länsrätt och kammarrätt inte förstår att socialmyndigheten helt saknar förmåga att bedöma om de biologiska föräldrarna är olämpliga och helt saknar förmåga att korrekt bedöma om ett fosterhem är lämpligt. Praxis i LVU-ärenden är ju att förvaltningsdomstolarna kritiklöst accepterar socialsekreterarnas påståenden - utan någon form av bevis - att det råder missförhållanden i det biologiska föräldrahemmet.

Men många socialsekreterare och framförallt många domare är rädda om sina karriärer. Jag föreställer mig att åtminstone några av de unga länsrättsnotarierna måste känna avsky inför förvaltningsdomstolarnas sätt att hantera LVU-mål men av rädsla för sin karriär i framtiden vågar de inte protestera. Kan inte åtminstone några av dessa träda fram och tala om vad som hänt när de arbetat i en förvaltningsdomstol? Och kan inte några pensionerade förvaltningsdomstolsdomare träda fram och erkänna att de inser att de begått allvarliga misstag da de berövat barnen deras biologiska föräldrar genom domar i LVU-mål?

Har avslørt syv justismord
Den pensjonerte dommeren Trygve Lange-Nielsen (82) har fått gjenopptatt sin incestsak nummer syv.
Av Hans Kringstad

Tillbaka till Artiklar