NKMR OBSERVERAR FN-DAGEN
FN-dagen
firas varje år den 24 oktober därför att FN-stadgan trädde i kraft den dagen
1945 och FN blev verklighet.
Namnet
"Förenta Nationerna" föreslogs av USA:s president Franklin D.
Roosevelt. Det användes för första gången i Förenta Nationernas förklaring den
1 januari 1942 då representanter från 26 nationer förband sig fortsätta kämpa
tillsammans mot axelmakterna.
FN-stadgan
skrevs under den 26 juni 1945 av representanter från 50 länder. Polen som inte
representerades på konferensen, skrev under senare och blev ett av de 51
ursprungliga medlemsländerna.
FN
bildades officiellt den 24 oktober 1945, då stadgan hade ratificerats av
Frankrike, Kina, Sovjetunionen, Storbritannien, USA och en mängd andra
signatärstater.
FN-dagen, United Nations Day, firas den 24 oktober varje år sedan 1948. Dagen uppmärksammas traditionsenligt över hela världen med möten, diskussioner och utställningar om FN:s arbete och mål.
FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna utgjorde grundlaget för den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna som signerades och ratificerades 1950 - 1952.
FN:s Konvention om barnets rättigheter tillkom den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990. Barnkonventionen, som den också kallas, är en rättighetskatalog där signatärstaterna åläggs bl.a. att tillvarata barns bästa intressen i alla frågor som rör barn (Art. 3), att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande medborgarskap, namn och släktförhållanden (Art. 8), att inte utsätta barn för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende (Art. 16) samt att skydda barn från ekonomiskt utnyttjande (Art. 32).
Sverige, Norge, Danmark och Finland var bland de första länderna att signera och ratificera FN:s Barnkonvention. Trots sin anslutning till Barnkonventionen och sin bekännelse till "barnets bästa" framhärdar de nordiska s k välfärdsstaterna - obehindrade av fällande domar i Europadomstolen i Strasbourg och åtskillig frän kritik från FN - att tvångsomhänderta barn, separera dem brutalt från deras nära och kära och placera dem i fosterhem bland vilt främmande människor.
Penningrullningen i fosterhemsgeschäftet, de ekonomiska konsekvenserna för skattebetalarna - nästan varje kommun i Sverige, Norge och Danmark har budgetunderskott pga. köpt "vård" - och resultatet av den köpta "vården" för barnen som är föremål för socialtjänstens/barnevernets åtgärder manar till en allmän uppslutning mot systemet.
Det är vetenskapligt belagt att fosterhemsbarn toppar statistiken både vad det gäller psykiska och sociala problem samt att de är överrepresenterade inom kriminalitet och självmord.
Är de
nordiska välfärdsstaternas praxis att tvångsomhänderta barn och placera dem i
fosterhem godtagbart i civiliserade, demokratiska samhällen?
Svaret måste vara ett rungande "NEJ!".
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand.
Ordf. i NKMR
Powered by AIS