Rättvisans kris
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
|
|
Kalla Fakta (14/3 2005) har visat ett skakande reportage om vad som händer när domare i svenska domstolar begår brott. Oftast blir det inga påföljder alls, så domarna kan fortsätta att döma andra som om inget hade hänt. Ibland när de blir tagna på bar gärning och hotas av disciplinära åtgärder, väljer de att avgå i det tysta. Men, i vissa fall har domare, trots fällande domar, fått högre tjänster och prestigefyllda utnämningar - en blev t o m kammarrättspresident.
Det förvånar säkert ingen att domare också kan ertappas med olika slags brott. Man säger urskuldande att de är ju bara människor de också. Men, för att samhället ska kunna upprätthålla lag och ordning - och särskilt respekt för domstolarna - måste det till krafttag i dagens Sverige. Vi måste ha en oförvitlig domarkår.
Det är ett vida känt faktum att gemene man, sedan början av 1970-talet då Carl Lidbom med bifall av Sveriges regering och riksdag massproducerade lagar med generalklausuler, annars kallat "lidbomeriet", saknar respekt för politikerna, lagarna, polisen, åklagarväsendet och domstolarna.
Begreppet likhet inför lagen är - som de flesta av oss länge har vetat - endast politiska slagord: tomma och innehållslösa. Faktum är att i rättsstaten Sverige kan brottslingar som tillhör de inre politiska kretsarna få högre tjänster och prestigefyllda utnämningar - trots fällande domar. "Alla djur är jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra" skrev den engelske författaren George Orwell i sin bok "Djurfarmen". Mona Sahlin tilläts göra come-back i regeringskansliet efter Tobleroneaffären. Hon hävdade att hon inte kunde lagens bestämmelser men hon var ju själv lagstiftare under flera år. Det skall dock noteras att okunskap om lagen är ingen ursäkt för mannen på gatan och inte heller för invandraren som just har anlänt till Sverige och inte ens talar svenska.
Men domare med fl höga ämbetsmän får sympati och medlidande från sina kollegor. Här följer ett par uppmärksammade fall som togs upp i Kalla Fakta reportaget:
Hösten 2004 dömdes en tingsrättsdomare i Malmö till höga dagsböter för att vid upprepade tillfällen ha köpt sex av en narkotikaberoende prostituerad. Efter att ha hotats med avsked sade domaren upp sig. Domaren krävde att få avgångsvederlag vilket godkändes såväl av personalnämnden som av Domstolsverket. Han fick lön t o m februari 2005.
En domare i kammarrätten i Stockholm togs på bar gärning i ett buskage på en kyrkogård när han ägnade sig åt sexuella tjänster som han hade köpt av en prostituerad kvinna. Han dömdes för brottet men har kunnat fortsätta att döma i bl a mål om tvångsvård av missbrukare (LVM-mål) och tvångsomhändertagande av barn (LVU-mål).
I en intervju i Kalla Fakta reportaget berättade nuvarande kammarrättspresidenten Sten Heckscher att det var den i höstas avlidne kammarrättspresidenten Per Anclow som tillät den sexdömde domaren att fortsätta att döma. Sten Heckscher sa i reportaget att han inte hade för avsikt att göra något åt den dömde kammarrättsdomaren. En sund inställning vore att städa bort rötägget och försöka återvinna allmänhetens tillit till domstolen. Men kammarrättspresidenten Sten Heckscher har inga sådana ambitioner. Han vill låta allt förbli med det gamla precis så som Per Anclow hade bäddat i kammarrätten.
Det är bra att man har ertappat vissa domare som har gjort fel. Vi kan få reda på vilka de är. Vi kan inte respektera dem, vi kan inte respektera deras domstolar, vi kan inte respektera deras rättsskipning. Men, det som är än allvarligare är att domarna medvetet begår brott mot de rättssökande och trots att man framför jävsinvändningar mot de brottsliga domarna blir det helt utan verkan.
När det gäller så höga ämbetsmän heter det att man inte ska sparka på den som ligger. Men, hur behandlar de t ex barn och föräldrar som är drabbade av LVU?
I artikeln "Samhället borde stötta föräldrarna - inte ta deras barn ifrån dem" redovisar jag tre olika fall där domarna i tre olika länsrätter har terroriserat lika många familjer genom att vägra att förordna det offentliga biträde som de själva har begärt att få. Att inte förordna det offentliga biträde som den rättssökande själv har begärt är ett brott - ett brott mot Artikel 6 i Europakonventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Men sådana brott beivras inte i rättsstaten Sverige. Och, jävsinvändningar mot domare avfärdas ofta med "Vad som i målet åberopats utgör enligt länsrättens bedömning inte grund för att anse XX jävig att handlägga målet. Jävsinvändningen ogillas därmed."
Så lättvindigt avfärdar en domare en jävsinvändning som har framförts mot en annan kollega. Detta kan bero på att domarna är okunniga i Europaprocessrätt eller att de är maktfullkomliga. Oavsett hur det förhåller sig med detta är resultatet en rättsförlust både för den rättssökande och för samhället i stort.
Det är ett stort problem i förvaltningsdomstolarna att domarna uppträder olämpligt och därmed även begår brott. Ett brott blir inte mindre brottsligt bara på grund av att det inte har blivit dömt. Brott begångna av domarna - trots att de inte beivras - urholkar allmänhetens förtroende till domstolarna och till dem som har anställts att skipa rättvisa.
Rättssäkerheten i Sverige är oftast lika med noll. Media har emellertid avslöjat åtskilliga fall av justitiemord, felaktigt dömda har beviljats resning och därefter blivit friade i en ny rättsprocess. Så var fallet med Joy Rahman, Yasser Asker och senast Bo Larsson i Malmö. Men, det har aldrig beviljats resning i ett LVU-mål.
Det är inte ofta det kommer rättvisa domar från förvaltningsdomstolarna och ingen förväntar sig längre att så ska ske. Länsrätten i Mariestad, som dömde i Götenefallet i november 2002 och Götenefallet i oktober 2003 framstår därför som en av de få förvaltningsdomstolarna i Sverige som fungerar som en domstol.
Detta är inte värdigt ett samhälle som så gärna vill kalla sig civiliserat och demokratiskt.
Domare polisanmäls
för tjänstefel
Nyhetsnotis i Oskarshamns Tidning
Domarkåren
förbjuder effektivt försvar
Av Max Scharnberg
Sverige - en
rättsstat?
Av Bertel Nathhorst
Sverige som rättsstat
Av Elise Claeson
Powered by AIS