Bristande rättssäkerhet i Sverige.
Hur gör man för att få sitt ärende prövat i Europadomstolen i Strasbourg?
Jur.kand., med.lic. Siv Westerbergs föredrag på Studiefrämjandet i Alingsås den 24 november 1999.
Nästan varje vecka blir jag uppringd av någon som ber mig om hjälp med att föra ett mål till Europadomstolen i Strasbourg. De här samtalen kommer från alla delar av Sverige. Och de handlar om de mest skiftande saker får jag veta när jag frågar den uppringande vad det är för fråga som han/hon vill föra till Strasbourg. Och inte sällan handlar det om saker som ligger mycket långt tillbaka i tiden.
När jag litet preliminärt har frågat den uppringande litet om vad saken gäller så brukar jag säga ungefär som så att "det här låter ju komplicerat och innan jag satt mig in i saken grundligt vågar jag inte göra några uttalanden alls om Dina möjligheter att få upp det här målet i Europadomstolen och att vinna det i Europadomstolen. "
Då brukar den uppringande protestera och säga att "nej då, det är inte alls komplicerat. Det är mycket enkelt och det är helt självklart att jag kommer att vinna målet i Strasbourg." Oftast tillägger den uppringande att "jag har bevis".
När samtalet kommit till den punkten är det jag som protesterar. "Nej, säger jag. Det är aldrig någonsin enkelt att driva ett mål till Strasbourg. Det är istället en oerhört komplicerad och framför allt oerhört arbetskrävande process."
När jag säger det så talar jag av erfarenhet. Jag har drivit mål i Strasbourg alltsedan 1983.
Europakonventionen om mänskliga rättigheter tillkom efter andra världskriget, alltså för cirka 50 år sedan. Konventionen tillkom i Europarådets regi. Konventionen är ett internationellt fördrag, alltså en överenskommelse mellan stater. De stater som har undertecknat Konventionen, och till dessa stater hör Sverige, har förbundit sig att tillse att de fri-och rättigheter som är garanterade i Europakonventionen också faktiskt garanteras och efterlevs vad gäller den inhemska lagstiftningen och lagtillämpningen.
Jag tror nog att när svenska regeringen ratificerade Europakonventionen om mänskliga rättigheter i början på 1950-talet så var det nog ingen enda svensk regeringsmedlem som hade en tanke på att Sverige i så stor utsträckning som skett skulle komma att dras inför Europadomstolen och att Sverige så många gånger skulle komma att dömas för kränkningar av mänskliga rättigheter. Jag tror nog att svenska regeringen trodde att de skrev på en konvention som skulle komma att användas för att skydda människor som satt i mörka fängelsehålor i länder långt bort från Sverige som exempelvis Grekland och Turkiet. Att enskilda svenskar, i många fall därtill fattiga och lågutbildade sådana, skulle ha mod och kraft och envishet nog att dra Sverige inför Europadomstolen och få Sverige dömt i Strasbourg när deras mänskliga rättigheter kränkts av maktgalna svenska byråkrater, det hade nog inte svenska regeringsmedlemmarna tänkt sig när de skrev på Europakonventionen.
Men att det även i Sverige förekom grova kränkningar av mänskliga rättigheter redan på 1950-talet är det ju ingen tvekan om . På 1950-talet pågick ju tvångssteriliseringarna i stor omfattning. Vidden av dessa fruktansvärda kränkningar av enskilda personers mänskliga rättigheter har ju gått upp för svenska folket först för ett par år sedan.
Tvångssteriliseringarna har lyckligtvis upphört genom en lagändring på l970-talet. Men det finns en otäck fortsättning på dem som pågår för fullt i Sverige fortfarande. Nämligen att svenska staten anser sig ha rätt att bestämma vem som tillåtes att vara förälder. Jag avser då de lagar som gör det möjligt att tvångsomhändertaga barn, alltså möjliggör för svenska staten att med våld och tvång skilja ett barn från dess föräldrar och placera barnet i fosterhem som en inkomstkälla för penninghungriga fosterföräldrar. Fosterföräldrar som betalas med skyhöga arvoden. Den här verksamheten har idag en förskräckande stor omfattning i välfärdslandet Sverige. Jag vill påpeka att flertalet av dessa föräldrar, som så grymt berövas sina barn, är vanliga skötsamma barnkära människor, som bara haft oturen att bli osams med en socialsekreterare, till exempel om storleken på det socialbidrag de bör ha rätt att få. Osams med en socialsekreterare, som hämnas på föräldrarna genom att ta deras barn ifrån dem.
Flertalet av de mål som jag vunnit i Strasbourg har handlat just om sådana fall.
Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna - som Konventionen med ett långt namn heter - tillkom alltså efter andra världskriget. Det hade ju visat sig att många av de fruktansvärda kränkningar av mänskliga rättigheter som skett under mellankrigstiden och under andra världskriget - jag avser då bland annat det fruktansvärda som hände i Nazi-Tyskland - dessa kränkningar hade faktiskt skett med stöd av inhemsk lag. I det läget var det efter kriget angeläget med en europeisk konvention som så att säga förbjöd kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter i sådana fall där inhemsk lag inte innehöll ett uttryckligt förbud mot sådana kränkningar.
Det finns också en domstol - Europadomstolen i Strasbourg - dit enskilda personer kan klaga om de anser att en stat har kränkt den enskilda människans i Konventionen garanterade fri- och rättigheter.
I princip sitter i Europadomstolen en domare från varje land som är medlem i Europarådet. Vanligtvis har dessa domare i sina hemländer haft mycket höga befattningar som jurister exempelvis som domare i landets Högsta Domstol eller som universitetsprofessor i juridik. Det här att det är jurister som nått mycket höga ämbeten i sina hemländer medför ju att medelåldern på de här domarna är ganska hög. Något som medför både fördelar och nackdelar för den som får sitt mål prövat i Europadomstolen.
Som bekant kommer ju nya länder till undan för undan som får medlemskap i Europarådet. För närvarande är det så många som fyrtio domare. Men de dömer på avdelningar och vanligtvis ingår sju domare i domstolen när man dömer i ett mål.
Jag har ju med jämna mellanrum varit nere i Strasbourg under l980-talet och 1990-talet som ombud för svenska klagande. Och det har faktiskt varit mycket intressant att se det här med att det på senare år har tillkommit domare från de gamla öststaterna. Alltfler av de gamla öststatsländerna blir ju medlemmar i Europarådet. Och det har faktiskt varit mycket intressant att bevittna. Jag tror man vågar gissa att dessa domare inte är gamla kommunister utan troligen jurister, som i själva verket ogillat det totalitära gamla öststatssystemet. För några år sedan höll jag en gästförelösning vid universitetet i Greifswald, alltså i det forna DDR. Det var några år efter Berlinmurens fall. Och jag passade på att fråga en av professorerna i juridik vad man hade gjort med de domare som varit domare i gamla DDR. De lär väl ha varit rättrogna kommunister allihop. Han svarade att man i stor utsträckning hade förtidspensionerat dem eller omskolat dem.
Så man kan väl alltid gissa att de domare, som dessa före detta öststater nu sänder till Strasbourg, inte är gamla kommunister. Men jag betraktar det som mycket värdefullt att man nu i Europadomstolen har domare, som har levt i länder där staten i decennier systematiskt har kränkt mänskliga rättigheter. För dessa domare har ju klart för sig vilka förfärliga följder det får för enskilda människor och enskilda familjer när en stat ohämmat får kränka grundläggande mänskliga rättigheter.
När jag pläderar i en domstol - vare sig det är i Sverige eller i Strasbourg - så tycker jag det är både intressant och viktigt att iakttaga hur ledamöterna i domstolen reagerar på det man säger. Om domaren ser tveksam ut och kanske rentav skakar på huvudet, eller om domaren nickar instämmande eller om han/hon kanske viskar någon kommentar till den domare som sitter bredvid.
Nu är det ju faktiskt så att både i Sverige och de andra nordiska länderna sker det mycket grova kränkningar av enskilda människors mänskliga rättigheter. Men det tystas ner av myndigheterna. Tidningarna skriver inte mycket om saken. Så flertalet människor i Sverige vet exempelvis inte att det i Sverige förekommer regelbundet att exempelvis sjuksköterskor på våra BB-avdelningar går socialmyndigheten tillhanda med att bokstavligt talat slita ett spädbarn från moderns bröst. Och överlämna den lilla babyn till socialmyndigheten. Alltså berövas barnet både modern och modersmjölken. Och socialmyndigheten placerar barnet i ett fosterhem. Exempelvis hos ett ofrivilligt barnlöst par. Som finner det mer ekonomiskt fördelaktigt att ta ett fosterbarn än ett adoptivbarn. Men det här skriver inte tidningarna om. Inte ens om den förtvivlade modern samlar kraft och går upp på en tidningsredaktion och ber dem skriva om saken. Så den svenska allmänheten, och jag tror faktiskt även många jurister, är ovetande om vad som försiggår exempelvis på svenska myndigheter och även svenska sjukhus. Framför allt är både allmänheten och många svenska domare omedvetna om i vilken stor utsträckning makthungriga svenska byråkrater har förmått läkare och sjuksköterskor och barnmorskor att medverka i och verkställa de hör grova kränkningarna av enskilda människors mänskliga rättigheter,
För några år sedan hade jag uppe ett mål i Europadomstolen där min klient faktiskt tyvärr hade hunnit avlida innan målet kom så långt som till en muntlig förhandling i Strasbourg. Kom ihåg att det är ingen snabb väg till rättvisa att gå till Strasbourgdomstolen . I flertalet av mina mål har det dröjt fem år eller mer från det jag först skrivit till Strasbourg och till dess jag har domen från Strasbourg i min hand . Och i det här målet jag nyss nämnde så hade tyvärr min klient hunnit avlida innan vi kom så långt. Så när jag i början av min plädering talade om att min klient tyvärr hade avlidit för några månader sedan så tillade jag att "det är faktiskt andra gången som det händer mig att min klient avlider under egendomliga omständigheter på ett svenskt sjukhus medan målet är anhängigt i Strasbourg". När jag sade de orden så skakade en av de skandinaviska domarna irriterat på huvudet. Men en av öststatsdomarna han nickade ivrigt och intresserat. För den som har levt bakom järnridån var det tydligen välkända saker att det kan vara farligt att ha med den offentliga sjukvården att göra när man är regimkritiker. Och regimkritiker är man naturligtvis när man stämmer den stat, i vilken man är medborgare, inför en internationell domstol!!!
I Strasbourg finns det även en ministerkommitté som skall se till att den stat, som dömts för brott mot de mänskliga rättigheterna, verkligen rättar sig efter domen. Ministerkommittén består av utrikesministrarna - eller deras ställföreträdare - i staterna i Europarådet.
Avsiktligt tänker jag nu inte gå in på fler detaljer om hur och var och när de här olika organen i Europarådet i Strasbourg har tillkommit och hur de är sammansatta och hur de arbetar. Jag tänkte istället använda resten av det här föredraget till att berätta om hur det rent praktiskt går till när man klagar till Europadomstolen i Strasbourg. För det är min erfarenhet att det är om just de praktiska detaljerna som de många som ringer mig och vill ha råd - och de som ringer är både jurister och icke-jurister - det är de praktiska detaljerna de vill ha råd om. Och på den punkten är jag nog den jurist i Sverige, som har allra störst erfarenhet. Jag har lyckats få upp nio mål mot Sverige i Strasbourg. Och sju av dem har jag vunnit och Sverige har dömts för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Den som vill veta mer om Europakonventionen och Europadomstolen än vad jag hinner med att berätta om i det här föredraget rekommenderar jag att läsa en bok, som är författad av Erik Fribergh och utgiven på förlaget Studentlitteratur och som heter Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Erik Fribergh är en svensk jurist som sedan många år tillbaka är verksam i olika befattningar i Europadomstolen i Strasbourg. Boken är skriven på ett sådant sätt att även den som inte är jurist, och som överväger att föra sitt mål till Europadomstolen i Strasbourg, kan ha stor nytta av att läsa den.
Tyvärr är det så att den här boken kom ut för så pass länge sedan som 1985 och sedan dess har det skett en hel del organisatoriska förändringar i Europadomstolen så boken är inte helt aktuell. Men den är så bra att jag rekommenderar den absolut för den som vill veta mer om Europakonventionen. Namnet på boken och förlagets namn har jag skrivit här på detta papper som det går bra att ta ett exemplar av innan Ni går hem. På det här papperet står också postadressen och telefonnumret till Europadomstolen i Strasbourg. Där står också adressen till Europadomstolens hemsida på Internet. Europadomstolen har en egen hemsida på Internet - där publiceras bland annat Europadomstolens domar.
Ja, hur gör man då när man anser att svenska staten eller en svensk myndighet har kränkt ens mänskliga rättigheter och vill föra det målet till Strasbourg.
Ja, först måste man gör klart för sig att det måste handla om en rättighet som skyddas av Konventionen. Och hur får man då tag i Konventionstexten. Ja, numera sedan några år tillbaka är Europakonventionen svensk lag. Så den finns i lagboken. Och lagboken finns tillgänglig på flertalet bibliotek. Vanligtvis inte för hemlån, men för läsning på platsen med möjlighet att göra kopior. Man kan också ringa eller skriva till UD, Utrikesdepartementet och få ett exemplar gratis. Adressen och telefonnumret till den avdelning på UD, som man skall vända sig till för att få konventionstexten står på det här papperet.
Som framgår av texten i Konventionen är det alltså en rad mänskliga rättigheter som finns garanterade i Konventionen. Exempelvis rätten till liv, rätten att ej bli fängslad utan rättegång, rätten till åsiktsfrihet och yttrandefrihet och religionsfrihet, rätten att ingå äktenskap och rätten till familjeliv och rätten att själv bestämma över sina barns uppfostran i religiösa och filosofiska frågor. Även rätten till Din egendom skyddas av Konventionen.
För att Du skall få upp målet till prövning i Europadomstolen är en första förutsättning att det gäller en rättighet som verkligen är garanterad i Konventionen. Om jag tar ett par exempel. Om Du är arbetslös, Du har alltså inte fått något arbete trots idogt sökande, så kan det för många kännas kränkande att så att säga inte vara behövd på arbetsmarknaden. Men rätten till arbete är inte garanterad i Konventionen. Så ett klagomål mot Sverige för att det inte finns arbete för Dig lär Du säkerligen inte kunna få upp till prövning.
Men vi tar nu ett annat tänkt exempel som också handlar om Ditt arbete. Vi antar att Du sedan lång tid tillbaka driver en restaurang. Ditt yrke är alltså att vara krögare. Du har alla tillstånd som erfordras. Plötsligt en dag kliver en polis eller en tjänsteman från miljö- och hälsoskyddsförvaltningen in i restaurangen. 0ch säger att vi stänger den här restaurangen med omedelbar verkan. Vi tillåter inte att Du driver den längre. Och så kör polisen ut gästerna och låser dörren. Du får aldrig något skriftligt beslut som Du kan överklaga till domstol. Det som inträffade var att en svensk tjänsteman godtyckligt hindrade Dig från att utöva Ditt yrke som krögare.
Om något sådant skulle inträffa så lär Du få upp det i Strasbourg om Du klagar dit. Artikel 6 säger nämligen att Du har rätt till en rättegång i en opartisk domstol i Ditt eget land i alla frågor som rör inskränkningar i Dina civila rättigheter. Och till de civila rättigheterna hör enligt praxis i Strasbourg rätten att utöva sitt yrke. Om alltså någon myndighet hindrar Dig i Din rättighet att utöva Ditt yrke så skall det ske på ett sådant sätt att Du har möjlighet att överklaga till domstol. Om Den möjligheten inte finns bör Du ha goda möjligheter få upp den saken i Strasbourg.
Redan av de här två exemplen framgår väl att det inte alltid är så helt enkelt att avgöra om den kränkning som Du utsattas för rör någon rättighet som skyddas av Konventionen. Mitt råd i sådana tveksamma fall är att Du skall göra ett försök. Det kan ju inte hända något värre än att målet avvisas, alltså att sakfrågan i målet överhuvudtaget inte tages upp till prövning i Europadomstolen. Och om det är så kan Du trösta Dig med att det är Du inte ensam om. Av de klagomål som kommer in från hela Europa till Strasbourgdomstolen så avvisas inte mindre än cirka 97% innan målet kommit så långt att det är dags för att pröva själva sakfrågan i målet. Det är alltså bara cirka 3 % av målen som får prövningstillstånd, blir admissible som termen för detta är i Strasbourgprocessen.
Övriga 97% avvisas alltså i ett visst skede av processen innan man kommit ens så långt som till prövning av själva den kränkning som klaganden klagar över.
Och väldigt ofta är det då något av de nästa två absoluta villkoren som inte är uppfyllda. Och de två viktiga villkoren kommer jag till nu.
Jag sa nyss att det måste vara en kränkning av en av Konventionen skyddad rättighet . De nästa två viktiga sakerna är att Du måste ha som det heter uttömt inhemska rättsmedel. Du måste alltså ha försökt överklaga det som Du klagar över upp i högsta inhemska instans. Som är exempelvis Högsta Domstolen eller Regeringsrätten eller Arbetsdomstolen. Om det exempelvis gäller att Ditt barn har blivit tvångsomhändertaget så måste Du för att överhuvudtaget ha någon möjlighet alls att få upp målet i Strasbourg , överklaga det beslutet hela vägen upp i det svenska rättssystemet genom länsrätten, kammarrätten och Regeringsrätten. Nu är det ju väldigt sällan som högsta instans Regeringsrätten eller Högsta Domstolen beviljar prövningstillstånd. Det är bara 5-10 % av de mål som överklagas till Regeringsrätten och Högsta Domstolen som får prövningstillstånd. Men om Du försöker överklaga till Regeringsrätten eller Högsta Domstolen och inte får prövningstillstånd där så får Du ju ett skriftligt beslut om den saken. Och det beslutet duger i Strasbourg för att visa att Du har försökt få upp målet i högsta instans i Ditt hemland. Och det räcker, då anses det i Strasbourg att Du har uttömt inhemska rättsmedel.
Men det räcker inte. Du måste dessutom komma in med Ditt klagomål till Europadomstolen inom sex månader från det domen eller beslutet i högsta svenska instans avkunnades. Och väldigt många av de som ringer mig och vill ha hjälp med att gå till Strasbourg har missat det här med sexmånadersfristen. De ringer om saker som inträffat och slutligt avgjorts för flera år sedan. Ofta har han/hon inte vetat om det här med sexmånadersfristen. Eller den här personen som fått sina mänskliga rättigheter grovt kränkta av en svensk myndighet, till exempel blivit fråntagen sitt barn och kanske inte ens får träffa sitt barn, den här personen är så chockad och kränkt att han /hon blivit helt handlingsförlamad. Och det tar mer än sex månader innan han/hon rest sig så pass från denna chocken att han/hon orkar agera.
I Europadomstolen i Strasbourg håller man stenhårt på den här sexmånadersregeln. Om det har gått mer än sex månader sedan domen eller beslutet i högsta inhemska instans avkunnades - eller Du inte ens försökt överklaga till högsta instans - Din advokat kanske sa till Dig att det är ingen idé att ens försöka att få upp det i högsta instans - om Du alltså inte uppfyller villkoren för att ha försökt komma upp i högsta instans eller inte iakttagit sexmånadersfristen - då kan Du vara säker på att Ditt klagomål kommer att avvisas tämligen omgående.
Innebär det att loppet är alldeles "kört" om Du försummat att klaga upp i högsta instans eller Du har missat sexmånadersfristen???
På den frågan svarar jag både ja och nej. I flertalet mål, men dock inte alla mål, som går i de allmänna domstolarna - med allmänna domstolar avses tingsrätt, hovrätt och Högsta Domstolen - alltså de svenska domstolar där man tar upp brottmål och civilmål - så är det så att säga kört vad beträffar möjligheten att få upp saken i Strasbourg. Om Du exempelvis blivit dömd i ett brottmål i Sverige fastän Du är oskyldig - Du har exempelvis blivit dömd på grund av att ett vittne medvetet ljugit eller omedvetet tagit fel på person - så är det "kört" vad beträffar Strasbourg om Du missat sexmånadersfristen. Eller om Du och Din granne tvistat i domstol om vem som äger staketet som går mellan Era tomter och Du har förlorat, då är det alltså "kört" vad beträffar Strasbourg om Du missat sexmånadersfristen. För Du kan ju inte gå in och stämma grannen på nytt i svensk domstol . Om Du gör det så avvisas det målet såsom varande res judicata, alltså saken är redan avgjord en gång av svensk domstol och kan då inte tas upp på nytt i en ny rättegång.
Men kan man inte söka resning då undrar kanske någon. Och på det sättet få en ny sexmånadersfrist att börja löpa. Ja, söka resning kan Du ju alltid göra. Men det är ytterst sällan som någon lyckas få resning i ett mål i en svensk domstol. Och kom ihåg att avslag på en resningsansökan innebär inte att en ny sexmånadersfrist börjar löpa vad avser möjligheten att gå till Strasbourg
Men ibland kan Du faktiskt ordna en ny sexmånadersfrist. Vi antar att Du är en frånskild far. I samband med skilsmässoprocessen i tingsrätten behandlades även frågan om vårdnad och umgänge. Du förvägrades helt umgänge och det motiverade tingsrätten med att Du dels saknade fast bostad och dels var psykiskt sjuk. Du är förtvivlad för att Du inte får träffa Dina barn. Och Du har missat sexmånadersfristen för just då i samband med skilsmässan var Du så deprimerad att Du klarad inte av någonting.
Men då kan Du gå till tingsrätten igen och stämma Din exhustru med krav på regelbundet umgänge med Dina barn. Motivera det med att nu har Du ordnat Din bostadsfråga och Du har tillfrisknat från den depression Du fick i samband med skilsmässan. Och om Du förlorar den nya processen ända upp i Högsta Domstolen kan Du inom sex månader gå till Strasbourg. Och rätten till familjeliv - alltså att Du har rätt till familjeliv med Dina barn - gäller även frånskilda fäder. Artikel 8 i Europakonventionen garanterar rätten till familjeliv även med icke vårdnadshavande förälder.
I hel del av de mål som går i förvaltningsdomstolarna - alltså länsrätt, kammarrätt, Regeringsrätten - det är alltså mål där motparten till den enskilda parten är en myndighet - finns det möjlighet att göra på liknande sätt om Du missat sexmånadersfristen. Vi antar att Du är krögare och har fått Ditt utskänkningstillstånd indraget. Motiveringen var att Din motpart påstod att det var mycket stökigt och bråkigt på Din restaurant. Men inget hindrar ju att Du efter en tid går in med en ny ansökan om utskänkningstillstånd. Du motiverar den med att nu har Du anställt fler ordningsvakter och för övrigt är det numera sällan bråk i den stadsdelen eftersom stökiga element numera söker sig till andra gator. Får Du avslag då och klagar upp i högsta instans börjar en ny sexmånadersfrist löpa.
Nu har vi kommit så långt att Du finner att den kränkning Du vill klaga över uppfyllt de krav jag redogjort för. Alltså det är en av konventionen skyddad rättighet som kränkts. Du har uttömt inhemska rättsmedel och Du har ett beslut från högsta instans som inte är äldre än sex månader. Då är det dags att sätta sig ner och skriva ett brev till Europadomstolen. Europadomstolens två officiella språk är engelska och franska. Men Du har rätt att skriva på Ditt modersmål fram till den tidpunkt då målet blir admissible. Och det sker alltså ganska sent i processen. Och även efter det målet blivit admissible kan man i undantagsfall få tillstånd att skriva på sitt modersmål.
Du skriver alltså ett brev på svenska ,engelska eller franska. Adressen till Europadomstolen har Du som sagt på det här bladet. Du talar om Ditt namn, födelsedatum, adress, telefon och medborgarskap. Du skriver en redogörelse för vad som hänt Dig och talar om på vilket sätt Dina mänskliga rättigheter kränkts. Exempelvis om Du blivit fråntagen Dina barn så har rätten till familjeliv kränkts. Om svenska staten exproprierat Din fastighet utan att Du fått acceptabel ersättning har rätten till Din egendom kränkts. Om Du blivit vägrad muntlig förhandling eller det begåtts något annat rättegångsfel i en svensk domstol i ett mål har Din rätt till opartisk rättegång kränkts . Ett tips. Det här med rättegångsfel brukar vara ett av de säkraste sätten att få upp ett mål i Strasbourg.
Du skickar med kopior - inte original - av de domar och beslut Du har från svenska domstolar.
Efter en tid - vanligen efter cirka en eller två månader - får Du ett svar från Europadomstolen där det bekräftas att Ditt klagomål kommit in. Ofta vill då Europadomstolen ha vissa kompletterande upplysningar, exempelvis huruvida Du överklagat visst delbeslut. Ett tips här om Du tänker gå till Strasbourg. Överklaga vartenda litet delbeslut som går Dig emot i svenska domstolar. Eljest riskerar Du att målet avvisas i Strasbourg på grund av att Du anses inte ha uttömt inhemska rättsmedel.
Nu besvarar Du frågorna i ett brev till Strasbourg. Då brukar nästa steg bli att Du får en blankett -ett klagoformulär - application form - som Du skall fylla i och skicka in. Observera att Du när Du fyller i det måste upprepa allt det som Du skrivit i Ditt första brev. Det är det som finns nerskrivet i det här klagoformuläret som beaktas. Du kan också börja det hela med att skriva till Europadomstolen och be att få ett exemplar av det här klagoformuläret - application form - och skriva på det från början.
Om inte Ditt klagomål blivit avvisat än så blir nästa steg att Du får brev från Strasbourg att Ditt klagomål nu överlämnats till en rapportör. Det är en av domarna som fått i uppdrag att studera Ditt mål och lämna en redogörelse till domstolen och föreslå vad åtgärd som skall vidtagas. När domstolen har lyssnat på vad rapportören har att säga är det tyvärr vanligt att målet avvisas. Exempelvis på grund av att det anses att det inte är en kränkning i Konventionens mening.
Men om det inte avvisas brukar nästa steg bli att Europadomstolen sänder över Ditt klagomål till svenska staten för yttrande. Det är då en avdelning på UD, Utrikesdepartementet, som svarar. Och sedan ger Europadomstolen Dig möjlighet att yttra Dig om svenska statens yttrande.
Och sedan kan det hända att Ditt mål avvisas. Svenska staten har kanske avgivit någon förklaring som får Europadomstolen att anse att den här kränkningen var berättigad.
Men om så inte är fallet kan nästa steg bli att Du blir kallad till en muntlig förhandling . Efter vilken muntliga förhandling det skall avgöras om målet blir admissible, alltså får prövningstillstånd.
Hela förfarandet är alltså en blandning av muntligt och skriftligt förfarande. Och ungefär från den här tidpunkten anses det i Europadomstolen att Du bör ha ett ombud som är advokat eller jurist. Och helst ett ombud som behärskar engelska eller franska språket. Men det går att få särskilt tillstånd att Ditt ombud pläderar på sitt eget modersmål.
En sådan hör muntlig förhandling föregås av att ombudet sänder in en skriftlig memorial, alltså en sammanfattning av fakta i målet.
Och själva den muntliga förhandlingen är en mycket högtidlig procedur med domare i ämbetsdräkter och en imponerande formell atmosfär. Förhandlingen är offentlig och hålls i en imponerande stor sal i domstolens byggnad i Strasbourg.
Beskedet huruvida målet blir admissible brukar komma redan någon dag efter den muntliga förhandlingen.
Efter den muntliga förhandlingen följer ofta en fortsatt skriftväxling mellan Domstolen och klaganden och den svenska Regeringen. Och så småningom, oftast många månader efter den muntliga förhandlingen, får Du en dom.
Vad kan Du uppnå.. Du kan uppnå att Euroapdomstolen kan förklara att svenska staten kränkt Dina mänskliga rättigheter och Europadomstolen kan döma Sverige att betala Dig ett skadestånd och ersättning för rättegångskostnader. Men Europadomstolen kan inte ändra på en svensk dom.
Flera av de mål jag vunnit i Strasbourg har lett till lagändringar in Sverige och det är jag givetvis stolt över. Men jag hade varit ännu gladare om Europadomstolens dom hade lett till så att säga framgång i det enskilda fallet. Exempelvis har jag flera fall där Sverige dömts för att ha vägrat tvångsomhändertagna barn ett sådant ungänge med sina föräldrar att familjebanden kunnat bibehållas. Men svenska socialbyråkrater har även efter domen i Strasbourg envisats med att vägra dessa barn och deras föräldrar umgänge med varandra.
Upprörande!!!
Jag sa att det är mycket arbete med att driva ett mål i Strasbourg. Men det är ett oerhört intressant och spännande arbete. Och det är med beundran jag ser på hur noga varje detalj i målen prövas av Europadomstolen. Hur oerhört noga Europadomstolens ledamöter har satt sig in i varje detalj. Och hur oerhört noga man följer de processuella reglerna och iakttager opartiskhet.
Sådant är man ju inte precis bortskämd med i svenska domstolar och allra minst i de svenska förvaltningsdomstolarna där domstolen ohämmat nonchalerar regler om opartiskhet och närmast uppträder som någon sorts myndigheternas förlängda arm.
Om mitt föredrag här i kväll kan bidraga till att fler kränkta och missnöjda svenskar klagar till Strasbourg skulle jag vara mycket glad. Jag har ju bara i stora drag kunnat redogöra för den här processen men jag svarar mycket gärna på frågor från åhörarna.
Jag tackar för uppmärksamheten.
Powered by AIS