Styvföräldrar misshandlar oftare barn till döds

"Styvföräldrar misshandlar oftare barn till döds"

På 35 år dödades 258 barn av sina föräldrar i Sverige, visar ny undersökning.

Av Hans Temrin & Johanna Nordlund

258 barn under 16 år dödades av sina föräldrar under åren 1965 till 1999. ­Tjugotre av barnen - nio procent - ­misshandlades till döds. Styvbarn dödas oftare av ­misshandel än barn som dödas av sina biologiska ­föräldrar, visar en ny undersökning från Stockholms universitet. Över hälften av de 258 barnen dödades i samband med en ­konflikt ­mellan föräldrarna, som ­vårdnadstvist eller skilsmässa. De flesta av de här barnen dog i samband med ett ­utvidgat självmord där förövaren tog eller försökte ta livet av sig. De män som dödat sina barn tog ofta livet även av partnern. ­Ingen kvinna dödade däremot partnern i samband med att hon dödade barnen, ­skriver docent Hans Temrin och doktorand Johanna Nordlund vid Stockholms universitet.

Att barn dödas väcker alltid starka känslor, speciellt när offret misshandlas på ett sådant brutalt sätt som i det aktuella fallet med Bobby. Sådana handlingar väcker också en önskan att förstå och förklara, inte minst för att kunna förhindra att andra barn drabbas. Hur vanligt är det då att barn dödas av sina föräldrar och vilka orsaker finns det till detta?

Vi har kartlagt alla fall där barn under 16 år dödats av sina föräldrar i Sverige under åren 1965-1999. Totalt dödades 258 barn i 200 fall under dessa 35 år, det vill säga i genomsnitt sju barn per år. Mer än hälften av offren var under fem år (59 procent, 151 barn).

Antalet barn som dödas av sina föräldrar under den undersökta tidsperioden, var dock något färre de sista åren.

Vi har också undersökt under vilka omständigheter föräldrar dödat sina barn. Att, som i Bobbys fall, föräldrarna grovt misshandlat barnet till döds utgjorde endast en liten del av brotten i vårt material.

Tjugotre av de 258 offren, eller nio procent, dödades av grov misshandel.

I det aktuella fallet har det rapporterats att Bobby dödades av både sin styvfar och sin biologiska mor.

Vi har nio fall totalt där styvföräldrar dödat styvbarn under den studerade tidsperioden. Totalt är alltså 3,5 procent av offren styvbarn, vilket inte är en överrepresentation sett i förhållande till andelen styvbarn i populationen i stort. Styvbarn dödas däremot oftare av misshandel än barn som dödats av sina biologiska föräldrar. De styvföräldrar som var förövare i vårt material, hade ofta ett kriminellt förflutet, var missbrukare och tidigare dömda för våldsbrott.

Över hälften av de 258 offren, dödades i samband med en föräldrakonflikt (till exempel skilsmässa eller vårdnadstvist) där den direkta orsaken inte verkar vara kopplad till barnet.
Inget av dessa barn dödades av misshandel i form av slag eller sparkar, utan oftast av att förövaren dränkte eller kvävde offren.

De flesta av dessa barn dog i samband med ett så kallat utvidgat självmord där både partner och barn dödades samtidigt.

I över 65 procent av fallen tog eller försökte förövaren ta livet av sig i samband med brottet. Förövare led av någon form av psykisk sjukdom eller var svårt deprimerade i två tredjedelar av fallen.

Vi upptäckte också vissa skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare när det gäller bakgrunden till att barn dödas.

Manliga förövare dödade oftare sina barn i samband med skilsmässa eller vårdnadstvist, där hela familjen, inklusive partnern, dödades. Ingen kvinnlig förövare dödade sin partner i samband med att hon dödade barnen.

Kvinnliga förövare led oftare av en psykisk sjukdom eller svår depression vid tillfället för brottet än vad manliga förövare gjorde.

Sammantaget visar våra analyser att orsakerna bakom fenomenet varierar kraftigt. Vissa av fallen kan förklaras av att förövaren är allmänt våldsam där barnet blir ett av offren för detta, medan andra fall kan förklaras av psykisk sjukdom i kombination med svåra sociala omständigheter där inget agg tycks finnas mot offren.

Det innebär att många barn i Sverige dödas av, ofta psykiskt sjuka, föräldrar som tar barnen med sig i ett så kallad utvidgat självmord.

I sådana fall är inte den primära orsaken aggressivitet riktad mot barnen utan att föräldrar, ofta under en depression, tar barnen med sig i döden. I en del av dessa fall lämnades ett avskedsbrev kvar där förövaren förklarade att han/hon inte ville lämna barnen ensamma kvar i den "onda världen" som de själva lämnar.

Detta visar att av de barn som dödas av sina föräldrar, dödas endast en liten del av dödligt våld. Styvföräldrar är dock överrepresenterade som förövare när barnet misshandlats till döds.

När vi påbörjade vår forskning om föräldrar som dödar sina barn i Sverige, trodde vi att ett så uppmärksammat och oönskat fenomen som barnmisshandel var bättre undersökt när det gäller förekomst och bakgrundsorsaker. Där hade vi tyvärr fel. Förvånande lite forskning har bedrivits om barnmisshandel i Sverige. Vissa studier har genomförts, bland annat vid BRÅ och Linköpings universitet, men alldeles för lite för att kunna ge en mer omfattande förklaring till varför barn misshandlas.

En studie av Richard Gelles och Åke Edfeldt från 1986 jämförde Sverige och USA med avseende på våld mot barn.Studien visade att svenska föräldrar rent allmänt använde mindre våld än amerikanska föräldrar. Denna skillnad förklarades med den då relativt nya lagstiftningen mot aga i Sverige.

När man mer specifikt jämförde det grova våldet mot barn var det emellertid ingen större skillnad mellan länderna.

Dessa resultat tyder på att också barnmisshandel är ett fenomen med olika orsakssamband. Tyvärr har inte dessa resultat följts upp med mer omfattande forskning av de olika typerna av barnmisshandel och hur de kan förklaras.

När vi försökte utveckla vår studie genom att närmare studera orsakerna till icke-dödligt våld mot barn, stötte vi på en mängd försvårande omständigheter. Till exempel var det näst intill omöjligt att samla in ett större material av barnmisshandelsfall baserat på domstolshandlingar, utan mycket stora resurser. Det system domstolarna använder sig av för att kategorisera data innebär nämligen att domar kategoriseras efter målsnummer och inte efter typ av dom. Det medför att om man är intresserad av en viss typ av dom, som till exempel barnmisshandel, måste varenda dom gås igenom för att få fram de domar man är intresserad av att undersöka.

Många barn far illa av misshandel i Sverige i dag. Hur många det är vet vi inte eftersom ingen systematisk forskning om detta förekommer.

När hemska exempel på utstuderat våld mot barn, som fallet med Bobby, upprör människor blir trycket på samhället stort att snabbt vidta åtgärder för att stoppa detta våld. Utan mer systematisk och vetenskapligt baserad kunskap finns en risk att dessa åtgärder inte får avsedd effekt. Mer forskning om bakgrunderna till varför barn i bland misshandlas måste bedrivas i Sverige, för att vi på ett mer djupgående sätt, ska kunna förstå varför och i vilka sammanhang barn riskerar att fara illa.

För att så ska kunna ske måste tillgängligheten på forskningsmaterial förbättras. Det måste också finnas någon form av mer samordnad och kontinuerlig forskning om detta. Ett sätt vore att inrätta ett institut dit all information om barn som far illa samlas från socialtjänst, sjukhus, polis och domstolar. Där kan denna samlade kunskap samordnas och analyseras för att sedan rapporteras till berörda myndigheter som underlag för åtgärder. Först då kan vi få möjligheter att fatta verkningsfulla beslut som minskar risken för att barn far illa i Sverige.

"Stepparents abuse children to death more often"
By Hans Temrin & Johanna Nordlund

Tillbaka till Artiklar