Tvångsomhändertagande av utländska barn

Tvångsomhändertagande av utländska barn

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

I Metro den 23 november fanns följande notis: Kvinna misstänks för barnarov. Av notisen framgår att en 40-årig kvinna från Älvsjö är misstänkt för att ha försökt smuggla ut sina tre barn ur landet. "Barnen är omhändertagna av socialtjänsten", skriver Metro. Kvinnan greps av gränspolisen i Malmö lördagen den 18 november och anhölls efter förhör. Hon släpptes fri av en häktningsdomstol i Malmö dagen innan Metro skrev om fallet, enligt nättidningen 24-timmar. Ärendet har överlämnats till åklagarmyndigheten i Stockholm. Åklagarens teori är att kvinnan tänkte ta med sig sina barn till El Salvador.

Döms kvinnan för barnarov (BrB 4:1) är straffet för detta brott fyra till tio år. Döms hon för egenmäktighet med barn (BrB 7:4 andra stycket) som är omhändertagna enligt LVU är straffet sex månader till fyra år. Obs! Både kvinnan och hennes tre barn är utländska medborgare.

Frågor som obetingat infinner sig är följande:

1 - Varför vill svenska myndigheter hindra denna utländska föräldern - och andra utländska föräldrar - vars barn torde utgöra en onödig belastning på den kommunala budgeten att ta sina tvångsomhändertagna barn och lämna Sverige? Endast angivna myndigheter torde kunna besvara denna fråga.

2 - Vilka intressen blir tillfredsställda av att kvarhålla den utländska modern som inte vill annat än att lämna Sverige tillsammans med sina barn? Vilka intressen blir tillfredsställda av att skicka tillbaka hennes barn till fosterhem, åtala henne och döma henne till fängelse för barnarov alt egenmäktighet med barn som ger fyra till tio år resp. sex månader till fyra år? I varje fall inte den utländska kvinnans och hennes barns!

3 - Vem är det som i rent mänsklig synpunkt begår brottet "barnarov" eller "egenmäktighet med barn" egentligen? I varje fall är det inte den utländska modern.

På min juridiska byrå och i egenskap av ordf. i Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter - NKMR - har jag kommit i kontakt med åtskilliga fall där utländska barn tvångsomhändertagits och föräldrarna har hindrats ta med sig sina barn när de vill lämna landet. Har Sveriges myndigheter verkligen en sådan makt över - och ett sådant ansvar för - utländska barn vars föräldrar vill lämna Sverige och återförena sina familjer med de övriga släktingarna i hemlandet? Detta torde vara ett allvarligt brott mot folkrätten.

Det är dags att alla tänkande svenska skattebetalarna gör uppror mot detta flagranta slöseri med våra skattepengar.

Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand.
Ordf. i NKMR

Kvinna misstänks för barnarov

Invandrarföräldrar råkar oftast illa ut

Tillbaka till Artikelindex

Artikelarkiv