Peter Klevius representant för PESUE., Finland, är 2:a vice ordf. i NKMR.
Detta inlägg av Peter Klevius har nr.152 i Aftonbladets debatt om TV-dokumentären om Felicia och de två andra fosterbarnen hos familjen Högmark i Heby. För att se övriga debattörers inlägg i Feliciafallet v g se http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,5671,00.html. och http://tycktill.aftonbladet.se/WebX?
Av Peter Klevius, Antropolog
Den kommersiella (ersättningen från socialen är skyhög) fostermamman i filmen bedrev en såpass kvalificerad psykisk tortyr mot den stackars flickan att hon omedelbart borde fråntas rätten att ha hand om andras barn. Gäller även socialarbetaren.
Att väga barns behov mot föräldrars är en rent socialpolitisk konstruktion avsedd att underlätta socialisering av det privata. Misshandel och övergrepp är förbjudna även utan LVU. Vad man borde diskutera är barns mänskliga rätt till sin biologiska släkt. För detta ger LVU inget skydd, snarare tvärtom. Barnet blir bestulet sin släkt på samma grymma vis som aboriginerna i Australien. Fast på lättare grunder.
Sverige har en lång ideologisk tradition av grym myndighetsintervenering. Från tvångssteriliseringar till tvångsomhändertaganden av barn. Att påstå att många av dessa varit frivilliga är ett hån mot de drabbade eftersom socialtjänsten genast kan kräva LVU om föräldrarna inte godtar allt den säger. I dag omhändertar man barn i allt större utsträckning och hänvisar cyniskt till barnens bästa samtidigt som dessa, enligt Socialstyrelsens egen färska utredning, sällan ens blir tillfrågade.
Biologiskt föräldra- och släktskap har i Sverige inget juridiskt skydd och kan brista pga. socialtjänstens godtycke, sjukdom, att en ensamstående blir misshandlad och hamnar på sjukhus etc. Och när väl omhändertagandet skett kan man alltid hänvisa till att barnet rotat sig i sin nya miljö respektive utsätta föräldern för en omöjlig "föräldrabesiktning". Vi har gett "samhället" ohygglig och i praktiken okontrollerad makt. Ingenstans i världen omhändertas så många barn på subjektiva grunder som i Sverige. Detta för att lagtextens förarbeten i praktiken ger socialen fritt spelrum.
I den hittills största registerdatagenomgången av vuxna fosterbarn konstaterade Vinnerjung att det helt saknas fog för socialtjänstens prognostiska antaganden om nyttan av barnomhändertaganden. Det är inte socialtjänstens begränsade resurser som lett till att ensamstående mödrar med 1000,- kvar efter hyran tvingas lämna bort barn till fosterhem eller institutioner som får 15-100.000,-/mån av skattemedel för att ta hand om stulna barn.
Bakom dessa absurditeter döljs en omfattande handel med barn (storleksordningen Sveriges militärbudget) som byggts upp med socialstatens goda minne via lagstiftning baserad på 68-vänsterns och vissa feministers antipati mot familjebildningar och släktskap. Nynazister och kriminella ungdomar har påfallande ofta socialtjänstbakgrund. Om nu det vi trodde var ljuset i hanteringen i själva verket är mörker - hur stort är då inte mörkret?
I dag har verksamheten växt till groteska proportioner men kräver ändå mer samtidigt som den ensamstående mamman förblivit lika ekonomiskt lottlös.
Nordiska Kommittén för Mänskliga rättigheter på www.nkmr.org (t.ex. handledningen "Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling") är härvidlag en bättre informationskälla än Socialstyrelsen. Arbetar dessutom utan stats- eller andra stöd
Diskriminering av invandrarföräldrar.
Rättsövergrepp mot barn och föräldrar.
Replik på några inlägg i Feliciadebatten.
Alvorlige grunner til omsorgsovertagelse?.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Detta inlägg av Lars Jörgensson har nr.162 i Aftonbladets debatt om TV-dokumentären om Felicia och de två andra fosterbarnen hos familjen Högmark i Heby. Inlägget återges här med författarens benägna tillstånd. För att se övriga debattörers inlägg i Feliciafallet v g se http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,5671,00.html. och http://tycktill.aftonbladet.se/WebX?
Av Lars Jörgensson
Har läst 133 mail och artikel i Aftonbladet 30/8. Författarna av artikeln har bara skummat på ytan av fakta och ger inget hel bild av vad som gäller vid LVU och tillfällig resp. permanent placering.
Såg tyvärr inte programmet i SVT men jag har ändå en mycket klar bild av hur socialförvaltningen (omsorgsnämnden)agerar och resonerar i fall LVU och/eller omhändertagande.
För att få en mer nyanserad uppfattning angående den totalitära statens (svenska)resonemang i ärendet rekommenderar jag läsning av utredning 1986:20 "Barns behov och föräldrars rätt". Efter att ni läst och förstått innehållet i detta "den totalitära statens rättigheter" och symbiosanklagelsen, är ni välkommen att debattera.
Jag har själv erfarenhet av hur omsorgsnämnden i Strömstad kommun resonerar och det är skrämmande. De tycks var mer rädda om sina positioner än att erkänna att de gjort ett förhastat beslut vid ett LVU som de inte kan försvara och förlorat i hovrätten. Med största nöje skall jag gå ända till Europadomstolen(om de skulle få gehör i HD) för att hävda barnens bästa och familjens mänskliga rättigheter som inte skall behöva bli lidande p.g.a kommunens inkompetenta agerande "G D S G" metoden (går det så går det).
För mer skrämmande läsning ang. myndigheters agerande hänvisas till sidan nkmr.org och länkar.
Diskriminering av invandrarföräldrar.
Sverige stjäl barn på samma sätt som Australien.
Replik på några inlägg i Feliciadebatten.
Alvorlige grunner til omsorgsovertagelse?.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
Ordf. i NKMR
Gudrun Skyman m fl: Det påstås att ingen äger ett barn. Detta utesluter även socialens och fosterföräldrarnas rätt till barn. Av egen erfarenhet som juridiskt ombud för föräldrar till fosterhemsplacerade barn vet jag att barn behandlas godtyckligt av socialmyndigheterna och fosterföräldrar ges företräde framför de biologiska föräldrarna.
Bo Vinnerljung m fl: LVU lämnar inget utrymme för långsiktiga planeringar för tvångsomhändertagna barn. Det vore en kränkning av barnets och dess familjs och släktingars mänskliga rättigheter att adoptera bort tvångsomhändertagna barn. Inte heller bör man ta till vårdnadsöverflyttning.
Det hävdas att barn som har bott i fosterhem i mer än ett år skall ej flyttas pga att de har rotat sig i den nya miljön. Med ett sådant resonemang kan man överhuvudtaget inte omhänderta barn! Det är anmärkningsvärt att socialtjänsten utan omsvep kan skilja barn från deras nära och kära och förorsaka dem stor sorg och förtvivlan, men att det alltid uppställs hinder i vägen när barn skall återlämnas till sin släkt.
Det hävdas också att modern har begått brott och därmed har hon förbrukat sin rätt till föräldraskap över sin dotter. Alla vet vi hur svårt invandrarnas situation är i Sverige. Arbetslöshet, främlingsskap, avsaknad av släkt och vänner. Felicias ensamstående mor begick ett svårt brott. Nyligen visade Aktuellt ett reportage om en 17-årig mor som hade det så dåligt ekonomiskt att hon tvingades lämna ifrån sig sitt barn. Hade Maria fått hjälp och stöd kanske hon hade sluppit begå brott!
Fallet Felicia handlar om ett utländskt barn bosatt i Sverige. Modern, som är utländsk medborgare kan lämna Sverige när som helst - och hon har rätt att ta sitt utländska barn med sig. Sverige och svenskarna kan ej göra anspråk på äganderätt till ett utländskt barn. Det vore en kränkning av folkrätten.
Det är uppenbart att såväl socialtjänsten som fosterföräldrarna har begått grova fel i detta fall. Barnet skall återförenas med sin mor utan onödigt dröjsmål.
Diskriminering av invandrarföräldrar.
Sverige stjäl barn på samma sätt som Australien.
Rättsövergrepp mot barn och föräldrar .
Alvorlige grunner til omsorgsovertagelse?.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Detta inlägg och inläggen länkade nedan är tidigare publicerade i Aftonbladets debatt om TV-dokumentären om Felicia och de två andra fosterbarnen hos familjen Högmark i Heby. Inlägget återges här med författarens benägna tillstånd. För Aftonbladets debatt i Feliciafallet se http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,5671,00.html.. Se även http://tycktill.aftonbladet.se/WebX?
Av Assi Olgasdotter
Till GUDRUN SCHYMAN m fl.
Precis som du uttalade sig även diktatorn Stalin (och även Hitler) att barn inte tillhör de biologiska föräldrarna utan till staten. Jag som alltid trott att vänstern borde stå på de svagas och utsattas sidan. I Felicias fall är det hennes mamma som är fattig, invandrare, kvinna, dessutom ensam i främmande land och trefaldigt ansatt. Emot henne står alla myndigheter berusade av makt samt köpta låtsasföräldrar, som får företräde i denna situation och som använder (utnyttjar) den lilla flickan som sitt verktyg.
I övrigt är det ett bra fall att granska av DO, eftersom invandrarbarn berövas sin språk- och kulturmiljö vilket är emot svensk lag om diskriminering. Den säger att alla invandrare i Sverige har rätt till egen språk- och kulturmiljö. TVÅNGSASSIMILERING, så heter det ! När jag såg dokumentären märkte jag att även andra biologiska föräldrar vid sina besök tvingats prata med sina egna barn på, för dem, främmande språk - dvs svenska. Det är precis samma som man gjorde i Australien för inte länge sedan dvs att aboriginernas barn berövats från sina biologiska föräldrar med syfte att assimilera dem i främmande miljö. Om man i det här fallet inte kunde hitta någon spansktalande fosterfamilj borde man i så fall låta barnen bo tillsammans med sin mamma i fängelset, det gör man ofta när SVENSKA mammor är dömda. Jag har sett på TV att svenska mammor under sin fängelsevistelse fick bo tillsammans med sina barn. Men varför har inte utländska mammor samma rätt ?
De flesta debattörer måste vara extremt elaka eller helt dumma, om de låter sig lura av den partiska filmen som visades. Det är självklart, att kärlek kan inte köpas för pengar, det är bara den biologiska mamman som älskar sitt barn GRATIS som är värd att kallas mamma, inte korrumperade fosterföräldrar. Det syns även i filmen, hur de mutar stulna barn med godispåsar och lyxprylar (som är köpta med skattebetalarens pengar).
Jag arbetade ideellt med missbrukarungdomar och faktum är att rekordmånga av dem var uppfostrade i sådana betalda "familjer", de flesta av ungdomarna blev omhändertagna som små barn dvs de hade börjat knarka och supa precis under sitt vistelse hos fosterföräldrarna, eftersom de kände sig ensamma och övergivna och inte fick träffa sina biologiska föräldrar.
Många berättade för mig att de blev slagna ganska ofta i fosterhemmet. De berättade också att de blev utkastade från fosterhemmet direkt som de fyllde 18 år - dvs då socialen slutade betala ut de stora arvodena så upphörde låtsasmorsorsnas "kärlek" omedelbart.
Många av debattörerna kallar Felicias mamma för "brottsling" men enligt lagen är en person som fullgjort sitt straff INTE kriminell längre och ska inte stigmatiseras. För övrigt vet vi inte vilket "allvarlig brott" hon hade gjort, men det finns faktiskt en dold rasism hos myndigheterna som gör att invandrare bestraffas mycket hårdare än svenskar för samma brott.
Sverige stjäl barn på samma sätt som Australien.
Rättsövergrepp mot barn och föräldrar .
Replik på några inlägg i Feliciadebatten.
Alvorlige grunner til omsorgsovertagelse?.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Av Christina Vallgren är journalist på Aftonbladet Kvinna. Artikeln är tidigare publicerad den 1 september 2000. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som publicerades som uppföljning till Cecilia Zadigs och Maria Trädgårdhs TV-dokumentär om femåriga Felicia som var fosterhemsplacerad hos en familj i Heby.
Efter Kvinnas artiklar om femåriga fosterflickan Felicia hörde många läsare av sig. De berättade om stora brister i hanteringen av tvångsomhändertagna barn.
I artikeln nedan finns en del påståenden som används när barn skall återförenas med sina föräldrar efter tvångsomhändertagande - men inte beträffande tvångsseparationen från den biologiska familjen. T ex :
1 - "Att föräldrar efter lång tid vill ha hem sina barn ger ofta upphov till djupt tragiska situationer. Särskilt om barnen var så små när de placerades att de inte minns och känner igen föräldern."
Omvänt kan man skriva följande: "Det ger upphov till djupt tragiska situationer när barn har tillbringat hela sina liv med sina föräldrar och plötsligt rycks upp från sin invanda miljö för placering bland främlingar."
2 - "Och så kanske det har gått för fort. Uppbrottet från en familj till en okänd tillvaro måste få ta tid. Vi talar nog om månader, men det beror mycket på situationen. Det finns ju också andra hänsyn att ta. För skolbarn kan det till exempel vara viktigt att inte byta skola mitt i en termin eller ett läsår."
Detta borde också gälla för socialtjänsten. Socialtjänsten tar aldrig sådana hänsyn till barn när de tvångsomhändertas och placeras i fosterhem.
Kvinna VEMS ÄR FOSTERBARNEN?
Av Christina Vallgren, journalist
För Felicia, 5, är framtiden oviss. Ska hon bo kvar hos sina fosterföräldrar sedan fem år eller ska hon börja ett alldeles nytt liv med sin biologiska mamma?
Femåriga Felicia har varit fosterbarn sedan hon var tio månader. Nu vill hennes biologiska mamma hämta hem henne. - Att föräldrar vill ha hem sina barn efter så lång tid kan ge upphov till djup tragik, säger Bo Vinnerljung, Socialstyrelsens expert.
Vilken är fosterbarnens rätt? Är det rätten att få stanna hos sin fosterfamilj? Eller är rätten att återvända hem? - I Sverige har vi inte haft några lagliga möjligheter att låta barn bli adopterade mot föräldrarnas vilja. Det är möjligt att vi behöver tänka om där, säger Bo Vinnerljung, fosterbarnsforskare på Socialstyrelsen.
Bo Vinnerljung vill att samhället ska skapa mer hållfasta konstruktioner för att ge barn i fosterhem en mer stabil uppväxt.
- Det gäller framför allt barn som är små när de placeras, säger Bo Vinnerljung. Barn ska inte behöva bo i fosterhem år efter år utan att man har fattat ett långsiktigt beslut: Ska barnet växa upp i fosterhemmet eller ska det tillbaka till sin biologiska familj?
- Att föräldrar efter lång tid vill ha hem sina barn ger ofta upphov till djupt tragiska situationer. Särskilt om barnen var så små när de placerades att de inte minns och känner igen föräldern.
- Ta till exempel föräldrar som dömts till ett långt fängelsestraff. Det enda de tänkt på när de suttit i fängelse är att få återförenas med sina barn. Det gör dem inte till knepiga personer, säger Bo Vinnerljung.
- Men det finns inga givna svar. Allt det här är en fråga för politikerna. Det handlar om moral. Vad är rimligt? Vad är inte rimligt?
Gunvor Andersson, professor i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund, har 20 års erfarenhet av forskning kring fosterbarn. Hon tycker inte att tvångsadoption är rätt väg att gå.
- Nej, i några enstaka fall kan det finnas anledning att flytta över vårdnaden.
Men den möjligheten finns redan, säger hon.
- Vi vet att det är viktigt för barn att hålla kontakt med sin familj. Om man flyttar över vårdnaden till fosterfamiljen minskar socialtjänstens ansträngningar att få samarbetet mellan fosterfamiljen och de biologiska föräldrarna att fungera. Om det sedan skulle hända något i fosterfamiljen står barnet där ensamt.
Gunvor Andersson tycker att dokumentärfilmen om Felicia och hennes familjer väcker många frågor.
- Innan man började prata om hemgång, borde Felicia ha fått se sitt nya hem. "Hit ska du flytta", "Här är telefonen", "Här är din säng". En femåring har ett så konkret tänkande.
- Och så kanske det har gått för fort. Uppbrottet från en familj till en okänd tillvaro måste få ta tid. Vi talar nog om månader, men det beror mycket på situationen. Det finns ju också andra hänsyn att ta. För skolbarn kan det till exempel vara viktigt att inte byta skola mitt i en termin eller ett läsår.
Gunvor vill att fler fosterbarn som varit placerade länge ska få tillgång till båda sina familjer. Bland de barn hon följt var det en väldigt vanlig önskedröm.
- I lagen står det att barn har rätt till föräldrar, nära släktingar och andra betydande personer. Det skulle man kunna ta fasta på och ge barnet umgängesrätt med fosterfamiljen. Åtminstone under en övergångsperiod.
Fotnot
Felicia heter egentligen något annat.
Feliciafallet - Rättsövergrepp mot barn och föräldrar.
Feliciafallet - Diskriminering av invandrarföräldrar.
Feliciafallet - Debattserie om tvångsomhändertagande av ett barn.
Av Assi Olgasdotter m fl
NKMR:s remissyttrande till Justitiedepartementet över SOU 2000:77 - Omhändertagen. .
Skriv en kommentar (0 Kommentar)