Svenska LVU-förfaranden strider emot konventionen för de mänskliga rättigheterna, barnkonventionen och är ett brutalt hot emot demokratin
Av Göran Grauers
|
Artikeln har sänts till flera tidningar, men den har ännu inte blivit publicerad. |
Det finns nog ingen som inte har hört att barn ibland blir felaktigt omhändertagna av de sociala myndigheterna. När kommuner, med instruktioner från staten, kan ta enskilda människors barn så måste detta göras med yttersta finess och staten och kommunerna får ALDRIG göra fel. Det enskilt största hotet mot någon demokrati är när vi börjar ta människors barn och omöjliggör för dem att få sin talan hörd. Det finns inget mer effektivt sätt att tysta obehagliga människor än att använda deras barn som slagträn. Den mest ärrade spion pratar när barnen ligger på tortyrbordet.
Jag har under en längre tid ideellt arbetat så som ombud åt människor som fått sina barn omhändertagna och jag vet att hundratals barn omhändertas felaktigt varje år utan att föräldrarna får en chans att göra sin talan hörd.
Eftersom vi med säkerhet vet att det förekommer felaktiga omhändertaganden så låt oss följa ett fall där det inte råder någon tvekan om att omhändertagandet är felaktigt.
Ett autentiskt fall
Socialsekreterarnas inställning var från början att barnen skulle omhändertas, oavsett.
Utredningen blev alltså vinklad och därmed ett brott mot grundlagen som föreskriver i 1 kap 9 § regeringsformen att en utredning skall vara objektiv, opartisk och beakta allas lika rätt inför lagen. Socialsekreterarna ljög, förfalskade dokument, bedrev förtal, förföljande verksamhet och ren personförföljelse bland mycket annat. ( Allt detta har hänt i verkligheten.)Den lögnaktiga och felaktiga utredningen går nu till socialnämnden som kritiskt skall granska utredningen. Detta sker inte. Få socialnämnder har kompetens att klara detta och litar istället på sina tjänstemän. Det här är tjänstemannastyre och är allvarligt och speciellt allvarligt när det rör något så dramatiskt som att staten tar en medborgares barn. Här får inte förekomma några som helst misstag. Politikerna är medborgarnas garanti att allt går riktigt till. Socialnämnden är egentligen den drabbade förälderns enda chans till en rättvis behandling.
Föräldrarna blir förtvivlade och anmäler kommunen till Länsstyrelsen som då svarar:
"Länsstyrelsens tillsyn i ärendet omfattar i huvudsak den formella handläggningen, dvs i vad mån regelverket följts. Innehållet i beslutet granskas inte, eftersom det i första hand är en uppgift för länsrätt och kammarrätt. Inte heller gör Länsstyrelsen några egna bedömningar av vilka insatser en enskild eventuellt skulle kunna vara i behov av eller ha rätt till. Länsstyrelsen gör inte heller några egna bedömningar av de personer som socialtjänsten anlitar som kontaktpersoner, familjehem eller liknande. Det ankommer vidare i allmänhet inte på Länsstyrelsen att ha synpunkter på hur socialnämnden organiserar sin verksamhet eller på fördelningen på tjänstemännen. (Länsrätten i Örebro 1998-11-02 Målnr:2520-98 Rotel 3)Länsstyrelsen bryr sig alltså inte om att kommunen har tjänstemannastyre.
Länsstyrelsen ser bara till att handläggningsrutinerna följts, alltså att alla papper vänts i rätt ordning och i rätt tid. Att allt sedan bygger på lögn bryr sig alltså Länsstyrelsen inte om utan hänvisar istället till läns- och kammarrätterna vilket i sig är absurt. Vi kan inte räkna med att domstolarna skall göra utredningarna också. Det skall polis och socialtjänster och andra myndigheter göra helt i enlighet med grundlagen och det skall domstolarna kunna lita på.
Länsstyrelsen gör inga egna bedömningar vad gäller familjehem och låt oss då titta på vad som hände vår familj.
Misshandel av barnen
Kommunen placerade barnen i ett fosterhem där barnen for mycket illa och misshandlades svårt både psykiskt och fysiskt i 13 månader. ( Låt mig återigen påminna om att allt detta verkligen hänt.) Föräldrarna blir förtvivlade och vill ställa kommunen till svars för det som inträffat. Barnen var ju faktiskt under kommunens absoluta ansvar.Kommunen bryr sig inte om en polisanmälan från föräldrarna och svarar inte polisen på över sju månader. De brott som begåtts anser åklagaren då vid det tillfället var preskriberade.
Länsstyrelsen vill inte granska familjehemmet. Föräldrarna är alltså helt rättslösa.
Fallet kommer upp i Länsrätten. Föräldrarna har under tiden skaffat ombud. ( Föräldrarna har ekonomiska svårigheter och har inte råd med ett ombud. Ombud utses men ersättningen är starkt begränsad.) Kommunen vägrar lämna ut uppgifter så att föräldrarna kan förbereda sitt fall. De vet inte ens varför de anklagats eller vem som inlämnat anmälan. Kommunen får reprimand av JO för att inte lämna ut handlingar, men med sitt agerande har man lyckats knäcka föräldrarna och omöjliggöra ett vettigt försvar.
Länsrätten resonerar som så att socialtjänstens utredning är lagligt gjord och att socialnämnden kritiskt granskat utredningen. Länsrätten ställer stor tilltro till myndigheten och dömer till omhändertagande. Länsrätten skriver i sin dom; Länsrätten kan däremot inte pröva andra frågor, exempelvis barnens placering. Det ankommer inte heller på länsrätten att pröva socialnämndens handläggning av ärendet. ( Länsrätten i Örebro 1998-11-13. Mål nr; 2520-98)
Ingen granskar handläggningen av ärendet. Vi kan återigen konstatera att föräldrarna är totalt rättslösa.
Förföljelse av föräldrarna
Efter misshandeln i fosterhemmet lämnas barnen över till BUP ( Barn och Ungdomspsykiatriska kliniken.) för utredning. Kommunen underlåter att meddela BUP att barnen misshandlats i ett fosterhem utan påskiner att barnen misshandlats i biohemmet. De får utmärkt draghjälp eftersom barnen tvingats kalla fosterföräldrarna för mamma och pappa och fosterföräldrarna råkar ha samma efternamn som de biologiska föräldrarna. Kommunen lastar alltså medvetet föräldrarna för en misshandel som de inte begått. En misshandel som kommunen själva bär allt ansvar för. (Barnen var ett och tre år gamla vid omhändertagandet.)Kommunen polisanmälde de biologiska föräldrarna, men åklagaren fann att brott ej kunde styrkas och frikände därmed föräldrarna.
Eftersom föräldrarna 'frikändes' av åklagaren, skall de enligt lagen också vara frikända hos alla andra myndigheter. Ingen myndighet kan någonsin tillåtas stå över de lagar som gäller i samhället.
Kommunen har begått brott mot de mänskliga rättigheterna, brott mot barnkonvektionen och utgör ett mycket allvarligt hot mot vår demokrati.
Kritisk granskning av LVU-omhändertaganden
LVU-omhändertaganden måste kritiskt kunna granskas och ifrågasättas.Socialtjänsten måste kunna bevisa sina påståenden och föräldrarna måste få fullständig insyn i utredningarna. Som det är idag kan kommuner begå vilka brott som helst gentemot medborgare utan att riskera straff eller avslöjas.
En kommun som felar måste obönhörligen ställas till svars. Det kan inte vara så att kommunen får ta medborgares barn och sedan ostraffat få misshandla dem år ut och år in.
I detta fall kan följande antas: Kommunen valde själva att inte utreda hur barnen kunnat hamna så fel och vems ansvar det var. En utredning hade visat att flera tjänstemän begått grova brott i utredningsförfarandet och kommunen kunde ha tvingats till höga skadestånd. Det var alltså enklast och billigast att lägga locket på. Föräldrarna kunde ju i alla fall inte komma åt kommunen och ingen annan var intresserad av att hitta sanningen. Alltså ingen utredning och idag, fem år senare, sitter samma socialsekreterare och utreder samma familj och lögnerna bara fortsätter. Trots att vi kan bevisa brott väljer åklagaren att lägga ner fallet.
I morgon kanske en argsint och förnärmad socialsekreterare väljer att angripa mig och mina barn. Eftersom jag befarar att jag är mycket obekväm för socialtjänstemännen vore det ett enkelt sätt att tysta min kritik. Kanske blir en annan socialsekreterare lite gramse på redaktören som beslutar trycka det här och snart får kanske också han reda på att en lärare "tyckt sig känna oro" över hans barn. Det här kanske aldrig når publikation för det här är det klassiska sättet att kontrollera obehagliga och kritiska medborgare.
Litteraturtips
Intressant litteratur som styrker det jag framfört är följande:
- Askersundsfallet
- Hemangiomfallet
- Linköpingsfallet och
- Flumfallet.
Samtliga är C-uppsatser Högskolan i Örebro. Handledare: Docent Bo Edvardsson, Högskolan i Örebro.
5. Rättvisan och psykologin av Lennart Hane (Contra förlag Sthlm.) Obs! Detta är bara en liten del av allt som finns dokumenterat och utrett.
Powered by AIS