Arvodesprutning.
|
Nedan följer inlaga till Regeringsrätten av Advokat Lennart Hane, Stockholm, i anledning av att Kammarrätten i Stockholm hade beslutat om en rejäl nedsättning hans arvode som ombud och offentligt biträde i ett mål om tvångsomhändertagande av barn. Inlagan återges här med Lennart Hanes benägna tillstånd. |
Regeringsrätten
Rotel 5
Mål nr 199-2000
Prutningen är en godtycklig maktdemonstration av samma slag som domen. Redan av den anledningen bör den prövas och underkännas. Den strukturella förklaringen till rättsordningens tillkortakommande är givetvis av stor betydelse om rättssäkerheten på nytt skall få sin chans. Den genomgången kan också ha bidragit till att en reservant i Kammarrätten tillät sig något så glädjande som att tillämpa i stället för att bortförklara kriterierna i artikel 8 Europakonvention. Exempelvis genom att bortse från den otäcka vårdplanen som annars brukar vara paradnumret eller egentligen besvärjelseformeln i målen om återförening av familjerna.
Domstolens handläggning av målet och särskilt dess dom präglas av att Kammarrätten i väl så hög grad uppträdde som motpart till min huvudman, vilket jag är förhållandevis van vid eftersom den attityden spelar en viktig roll i barnkonfiskationerna. Hade domstolarna intagit en opartisk och saklig hållning till barn och föräldrars samhörighet skulle faktiskt barnkonfiskationerna upphöra och socialnämndernas omhändertagande av barn skulle bara ske där åtgärden är angelägen nämligen i grava, konkreta och lättbevisade missförhållanden där stödåtgärder är eller visat sig vara verkningslösa. Med andra ord en återgång till den rättstillämpning som effektiv skyddade familjerna mot misstag eller liknade vid inskridande dvs till tiden före 1975 och intellektuellt innan den sociologiska flummen ersatte förnuftet.
Det är svårt att finna bättre bot mot övergreppen än att avslöja dem. När domstolen uppträder som motpart får partsombudet ett tungt och omfattande arbete med dålig lönsamhet. Alternativet är att ombudet ikläder sig narrkåpan och spelar sin roll i konfiskationsmönstret, nämligen att försöka bedra klienten till föreställningen att de olyckor som drabbar honom faktiskt är ett uttryck för rättvisan.
Ett annat alternativ är att lämna konfiskationsbranchen. Jag känner flera advokater som gjort detta. De mår nämligen direkt dåligt av att hjälplöst åse hur en skoningslös och maktfullkomlig byråkrati krossar klienten och hans familj.
Jag vidhåller att den redovisade tidsåtgånngen förbrukats för adekvata och kvalificerade insatser för den drabbade familjens framtid.
Stockholm den 8 februari 2000
Lennart Hane
Advokat
Domarkåren förbjuder effektivt försvar
Limiting the Rights of Attorneys and Denying the Right to Counsel
Powered by AIS