Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
NKMR
För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna
2005-02-17
Att: Anna-Karin Lindblom
Justitiedepartementet
103 33 Stockholm
Ju2004/11236/D
En ny handlingsplan för de mänskliga rättigheterna
Synpunkter på kartläggningsdelen.
Kartläggningen av problemområdena i "En ny handlingsplan för de mänskliga rättigheterna" inkluderar inte frågan om tvångsomhändertagande och fosterhemsplaceringar av barn i Sverige.
Europadomstolens domar
Sverige har ändock blivit dömt åtskilliga gånger i Europadomstolen i Strasbourg för kränkningar av Artikel 8 i den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Domarna mot Sverige har gällt umgänge mellan tvångsomhändertagna barn och deras föräldrar och släktingar, men i målet K & T v. Finland har Finland blivit dömt för själva tvångsomhändertagandet. Eftersom Sverige har åtagit sig att följa Europadomstolens rättskipning måste prejudikatet i K & T v. Finland också gälla för Sverige.
Sverige har dessutom blivit dömt att betala kostsamma förlikningar och skadestånd i Europadomstolen. T ex kostade en förlikning den 20 juni 2000 med familjen Lindelöf, Stockholm, 2,1 miljoner skattekronor.
Lidande för barnen och familjerna. "Tortyr"
Lidandet för barnen och deras föräldrar och släktingar går inte att uppskatta i pengar. Tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar är skadliga för barnen och deras föräldrar och släktingar och de är mycket kostsamma för samhället. Av uppgifter från Socialstyrelsen framgår att en fosterhemsplacering kostar ca en miljon kronor per år.
Socialtjänstlagen
NKMR finner att socialtjänsten, trots att den har funnits under så lång tid, inte mäter upp till den standard som man normalt kan begära av en sådan verksamhet. Socialtjänstlagens portalparagraf stadgar:
"Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människors ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskilda och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
När åtgärder rör barn skall särskilt hänsyn tas till vad barnets bästa kräver."
Denna vackra målsättning till trots, använder socialtjänstens personal sig av brutala metoder vid erbjudanden om hjälpinsatser för barn. Socialtjänsten använder sig av hotelser mot föräldrarna för att tvinga dem att lämna sina barn frivilligt. Uttalanden som "Om Du inte skriver på en frivillig placering kommer vi att ta barnet med LVU" är mycket vanligt förekommande i socialtjänstens kontakter med utsatta barnfamiljer.
Det måste slås fast att olaga hotelser utgör brott oavsett huruvida dessa framställts av privata individer eller representanter för myndigheter. Sådant tillvägagångssätt är inte acceptabelt i ett civiliserat, demokratiskt samhälle.
Släktingplacering
Används ytterst litet förutom i fall där det finns djupa motsättningar mellan släktingarna.
I en intervju Året Runt nr. 41, 2001 framhöll Socialstyrelsens GD Kerstin Wigzell att "lagändringen inte slagit igenom ännu".
Av RRV 2002:6 sid. 116 framgår följande: "(...) trots lagändringen från 1998 om släktingplaceringar, har inte antalet placeringar av barn hos anhöriga ökat." I DN 2002-10-01 - 02 omtalar Kerstin Wigzell att under år 2000 omhändertogs 18 000 barn. En tredjedel av placeringarna misslyckades.
Respekt för lagar och förordningar
Socialtjänstens personal vägrar ståndaktigt att rätta sig efter lagar och förordningar. Av olika vetenskapliga utredningar bl. a avhandlingar och examensarbeten vid Göteborgs Universitet 1986 och Högskolan i Örebro 1988 - 2000 framgår att socialtjänstens personal bryter mot SoL, LVU och även grundlagens bestämmelser om saklighet och opartiskhet. Att socialtjänstens personal bortser från domar avkunnade i olika förvaltningsdomstolar, t o m Regeringsrätten och Europadomstolen, är känt. I ett särskilt yttrande i domen Eriksson v. Sweden yttrade Norges delegat i Europakommission enligt följande:
"Finally, I find it very surprising that under the Swedish system a social council can in practice disregard and even obstruct the judgment of the Supreme Administrative Court without resulting sanction."
Legitimation samt straffrättsligt och skadeståndsrättsligt ansvar
Det måste krävas utbildning, erfarenhet och legitimation som gör socialsekreteraren personligen straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för de åtgärder hon vidtar gentemot barnfamiljer.
Lag (1990:52) om vård av unga (LVU)
Systemet för tvångsomhändertagande av barn skapar motsättningar mellan barnens föräldrar och socialtjänsten. Motsättningar mellan föräldrarna och socialtjänsten leda till att barn tvångsomhändertas och placeras i fosterhem.
Barnets bästa
De sociala myndigheterna har tillskansat sig tolkningsföreträde beträffande innebörden av "barnets bästa". Tolkningen verkställs av deras egna experter.
Umgänge
Socialtjänsten meddelar regelmässigt umgängesrestriktioner mellan tvångsomhändertagna barn och deras föräldrar. Detta är kränkande för föräldrarna och skadligt för barnen.
Umgängessabotage och främmandegörande av föräldrar - PAS
Umgängessabotage och främmandegörande av föräldrar - Parental Alienation Syndrome (PAS) utgör ett brott mot barn och deras föräldrar oavsett om det är en statlig/kommunal myndighet som verkställer övergreppet.
Tvångsomhändertagande av invandrarbarn
Invandrarbarn är överrepresenterade inom tvångsomhändertagande i förhållande till antalet invandrare i Sverige. Detta är diskriminerande och berövar barnen deras identitet och kultur.
Haverier i placeringar
44 % av placeringarna avbryts oplanerat. Siffran över haverier för barn placerade i släkting anknutna hem är 2 - 4 %.
Upphörande av vård
21 § LVU stadgar: "När vård med stöd av denna lag inte längre behövs, skall socialnämnden besluta att vården skall upphöra."
Alltför ofta inträffar det att socialtjänsten vägrar återlämna de tvångsomhändertagna barnen till deras föräldrar även efter det att föräldrarnas liv har normaliserats och förändringen visar sig vara varaktig.
SOU 2000:77 Omhändertagen
ISOU 2000:77 - Omhändertagen förespråkar regeringens enmansutredare att barn som har vistats i fosterhem i mer än två år skal tvångsadopteras bort. NKMR lämnade ett remissyttrande där bl. a det här angivna förslaget förkastas.
NOU 2000:12 Barnevernet i Norge
NOU 2000:12 Barnevernet i Norge är en totaluppgörelse med det norska barnevernet. Missförhållandena som dokumenteras i angivna NOU är som en karbonkopia av de missförhållandena som dagligen avslöjas i svensk socialtjänst vad gäller tvångsomhändertaganden av barn och ungdomar.
NKMR uppmanar därför justitiedepartementet att införskaffa denna gedigna utredning av det norska barnevernet och även ombesörja en översättning av dokumentet för att göra det mer lättillgängligt för departementet och samtliga riksdagsledamöterna.
FN:s Barnkonvention
Artikel 32 i FN:s Barnkonvention stadgar att barn inte skall utsättas för ekonomisk exploatering. Likväl kunde Nybro kommun betala 10 000 kr/dygn dvs. 3, 65 miljoner kr/år till fosterföräldrar i Sävsjö kommun för vården av en förståndshandikappad yngling.
Avslutningsvis vill NKMR framhålla följande:
Så länge Sveriges regering inte ser till att skydda Familjen, Samhällets grundsten, och tillförsäkrar barnen och deras föräldrar adekvat hjälp och stöd i stället för splittring genom de sociala myndigheternas försorg, kommer alla åtgärder som företas inom området för de mänskliga rättigheterna att vara av tvivelaktigt värde.
Olofstorp, dag som ovan
Ruby Harrold-Claesson
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR
NKMR:s utvärdering av den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna
En ny handlingsplan för de mänskliga rättigheterna
Powered by AIS