Huntford och
Europakonventionen
Av Jacob W.F. Sundberg, professor emeritus
FÖRORD
Min akademiska tid inföll mellan disputationen 1961 och 'tvångsomhändertagandet' av övningen Sporrong Lönnroth 2003. Det är sålunda en period som jag personligen genomlevt och som karakteriseras av att hägerströmianernas slogan "det finns inga rättigheter" som dominerade helt när jag började, förbytts i sin motsats att "mänskliga rättigheter skall genomsyra all svensk politik" som blivit förhärskande slogan när jag slutade. Under denna period blev jag 'Sveriges mest kända icke-person' som någon formulerat det. Mina erfarenheter under perioden överensstämmer påfallande med engelsmannen Roland Huntfords iakttagelser från 1970 om hur det blivit i Sverige. När jag tillträdde professuren i allmän rättslära samma år trodde jag på dialogen i 'de lärdas republik': "säga vad man vill om akademiskt tankeutbyte så lyssnas där i alla fall" påstod jag för invigningsbankettens gäster när professuren inleddes. Huntford kunde talat om för mig att jag hade fel, för det hade jag; jag blev således i stället Sveriges mest kända icke-person! Som av texten i denna bok kommer att framgå bedrog jag mig totalt på den akademiska dialogen. I dess ställe fann jag mig indragen i en evig kamp med den svenska nomenklaturen, - för att bruka en ganska träffande parallell till sovjetiska förhållanden. Bland de yttre uttrycken av mera minnesvärd art för den kampen kan nämnas dispyten 1970 med mina kolleger i hovrätten, levandegjord i TSA av hovrättslagmannen Per-Erik Fürst. JK:s reprimander 1984 för att jag 'hotade' mina studenter med mina antydningar att de skulle få vara med i den kommande rättegångsövningen, och slutligen del totala ointresset inom nomenklaturen på Svensk Juristtidning på 1990-talet inför min diskussion av de mänskliga rättigheterna i Europakonventionen. Uppgiften blev därför att på något vis tränga genom detta nomenklaturans skal och reformera den inifrån.
Medlet att göra detta var Övningen Sporrong Lönnroth. Detta är en bok om hur det gick till.
Stockholm den 2 augusti 2007
Jacob W. F. Sundberg
Huntford och
Europakonventionen
Jacob W.F. Sundberg
I ljuset av den svenska förträngningskulturen och dess bekämpande genom övningen Sporrong Lönnroth
1971 utkom Huntford med boken
"The New Totalitarians". Det
är en bok byggd på hans mångåriga erfarenheter av Sverige och dess system, och
han analyserar det svenska systemet med ideliga jämförelser med Sovjetunionen,
George Orwells "1984" och Aldous Huxley´s "Brave New
World". En svensk version med titeln "Det blinda Sverige",
översatt av Åke Ohlmarks, utkom på förlaget Tema 1972. Det finns också
versioner på norska, finska, danska, tyska, franska och portugisiska, varför
man förvisso kan säga att Huntfords redovisning fått mycket betydande
uppmärksamhet i denna världen.
Nu, 35 år efteråt får Huntfords arbete en sjusärdeles significans som plausibel
förklaring till ett otal fenomen som yppats under den förflutna tiden, särskilt
förträngningskulturen och betydelsen i Sverige av Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna, ävensom betydelsen av de insatser som gjorts, mer
eller mindre lyckosamt, för att bryta upp förträngningskulturen som sådan med
hjälp av just Europakonventionen.
Hägglunds förlag och Institutet för offentlig och internationell rätt nr 148
ISBN 9789171231413. Format: 142
sidor häftad, 155 x 225 mm
Pris 179 kr
Böcker
Powered by AIS