DEBATT:
När kommer barnen in?
Av Tryggve Emstedt,
advokat, och Roger Skärberg
Tryggve Emstedt, Gävle, är advokat sedan
1987 och specialiserad på s k LVU-ärenden. Han är ordförande i
Länderkommittén och sedan "alltid" suppleant i NKMR. Roger Skärberg har varit socionom i knappt 20 år. Har bl a arbetat på behandlingshem för missbrukare och andra. Han är politiker för Miljöpartiet och är även nämndeman. Just nu praktiserar han hos Tryggve Emstedt. Artikeln är också publicerad i Arbetarbladet den 29 november 2010, under titeln Den återges här med författarnas benägna tillstånd. |
Vi har en lagstiftning som skenbart ger barnen rätt till båda sina föräldrar men börjar man skärskåda frågan så visar det sig att det inte alls är särskilt självklart att barn skall få träffa sina föräldrar om föräldrarna sinsemellan är ute efter att skada varandra och särskilt om socialtjänsten ställer sig på ena förälderns sida.
För att ta ett närliggande exempel som vi båda känner till så handlar det om en mamma med två barn som är fem resp. två år.
I januari så
behåller helt sonika pappan båda barnen trots att han aldrig varit skriven på
samma adress som mamma och trots att han i grunden inte haft särskilt mycket
kontakt med sina barn. Det är mamman
som hela tiden haft hand om barnen. Mamman är en mycket självständig person som
även lyckats irritera socialtjänsten ordentligt men hon är självständig och
uppkäftig men hon är bevisligen ingen dålig förälder. Pappan får sympatier från
socialas sida och han får ett första yttrande från socialförvaltningen som
domstolen tar till sig och ger pappan ensam vårdnad - i väntan på domstolens
slutliga dom - medan mamman under ett halvår inte fått träffa barnen alls och
på slutet på nåder fått träffa barnen under övervakning ett par timmar i
veckan.
Vad är det här för
slags ordning? Hur kan det här anses förenligt med barns bästa och rätten till
båda sina föräldrar? Vad har mamman
gjort? Hon har alltså gjort sig till ovän med socialtjänsten som inte tycker
att hon är en särskilt bra mamma men hon har aldrig fått sina barn
tvångsomhändertagna. Hon har aldrig slagit barnen och hon har inga
missbruksproblem. Visst har det förekommit en utredning rörande om barnen far
illa men det har inte visat sig att så är fallet.
Pappan är rabiat i
sin vilja att se till att mamman inte får träffa barnen annat än med
kontaktperson och kontaktperson är i alla fall i Gävle mycket ovanligt.
Vad finns det för
hjälp att få just nu när föräldrar slåss om barnen? Jo på pappret finns det en
lag om egenmäktighet med barn som i praktiken väldigt sällan används. Man kan
alltså behålla barn i väntan på att ärendet kommer till domstol (vilket ofta
tar 1- 2månader) utan att riskera åtal.
Vad finns det mer? Det finns familjerätt som kan försöka
få föräldrarna att komma sams. Lättast att komma till dessa samtal är det om
det går via domstol men om familjerätten har tid kan man även ta upp ärendet
när föräldrarna så önskar. Det finns regler om verkställighet men det är först
efter det att domstol har bestämt att barnen skall bo hos viss förälder och
bestämt om umgänget.
Om domstolen
däremot beslutar om ensam vårdnad så står man ju där med sitt begränsade
umgänge eftersom domstolen är väldigt obenägen att göra bra umgängesavtal i
väntan på huvudförhandling som inte sällan tar uppe mot år innan man kommit så
långt. Under tiden får barn inte träffa mer än en förälder. Barnen riskerar att
få hela sin relation med den andra föräldern förstörd p g a detta oerhört
trubbiga instrument som heter vårdnadstvist.
Vad skulle man då
kunna göra kan man fråga sig. Jo man kan införa en jour där människor inte har
någon märkvärdigare utbildning. Man kan dels göra det förbjudet för en förälder
att behålla barnen och man kan utverka en jour som inom 24 timmar knackar på
hos den förälder som behållit barn och sedan ser man till att införa en ordning
som innebär att barn som bott med en förälder alltid skall ha rätt till umgänge
med den andra föräldern minst varannan helg och gärna mer i väntan på en
slutlig dom i tingsrätten.
Problemet är nu
dels en väldig tröghet i systemet och en oförmåga från lagstiftarens sida att
se till barnens rätt att träffa båda sina föräldrar och se till
tidsperspektivet. Det är också en tröghet både hos domstolar och familjerätt
att snabbt korrigera när en förälder behåller barn. Inte heller får det vara så
att en polisanmälan om påstått våld mot den andra föräldern eller mot barn
skall stänga dörren för umgänge. Man är oskyldig till dess motsatsen bevisas
och alltför många gånger så sker felaktiga polisanmälningar för att skaffa sig
bättre rätt.
Vi anser att samtliga politiska partier snarast möjligt uppmärksammar den här frågan och aktivt gör något för att förhindra att barn i praktiken kidnappas av den andra föräldern som sedan förhindrar den andre förälderns umgänge.
Gävle den 23 november 2010
Erfarenheter av 30 års
arbete med LVU
Av Tryggve Emstedt, nkmr.org - 2010-01-11
Några andra artiklar av Tryggve Emstedt
Begränsa
socialförvaltningens makt
Av Tryggve Emstedt
Till
tolkningen av barnets bästa
Av Tryggve Emstedt
Tvångsomhändertagande
av nyfödda barn
Av Tryggve Emstedt
Att
tvångsomhänderta ett barn
Av Tryggve Emstedt
Powered by AIS