Vertigo Förlag, Södermalm 2004
ISBN 91-85000-22-1
Förord
I regeringskansliets arkiv ligger ett förslag till reform av sexbrottslagstiftningen från 1976:
– Sänk åldersgränsen för sexuellt umgänge med barn från 15 till 14 år.
– För barn i vuxen vård ska åldersgränsen för sexuellt umgänge med vårdnadshavare vara 18 år (som tidigare). Men för annan beroendestallning än vård (lärare etc) ska åldersgränsen sänkas till 14 år.
– Begreppet "grovt koppleri" tas bort. Eventuellt kan det vara aktuellt för hallickar som håller flickstall.
– Incestbegreppet slopas helt och hållet. Alltså ska sexuella förbindelser mellan familjemedlemmar inte längre vara straffbara.
– För sexuellt inriktade beröringar, som inte kan anses vara sexuellt umgänge, föreslas åldersgränsen tio år mot nuvarande 15 år.
– Våldtäktsbegreppet ska behållas men reserveras för de fall då gärningsmannen visat synnerlig hänsynslöshet eller råhet.
– De "vanligaste" sexuella övergreppen ska betecknas "sexuellt tvång" och få en betydligt lindrigare straffskala.
– Orden tukt, otukt och sedlighet tas bort ur lagtexten.
– All särbehandling av homosexuella tas bort.
Förslag från justitiedepartementet 1976
Tillsammans med förslaget fanns ett brev från en upprörd kvinna, daterat den 15 maj 1976:
Är dessa förslag verkligen sanna? Hur kan en vettig människa lägga fram sådana saker? Hur kan ni, herr Geijer, som är en äldre man tänka på sådant? Har ni inga barn eller barnbarn som kan råka illa ut? Det har jag.
Nej, herr Geijer, nu har ni gjort bort er. Det är inte nog med att ni vill ha bort fängelserna. Hur ska det bli i Sverige om edra förslag går igenom? Jag har varit socialdemokrat sedan jag fick rösträtt. Men nu är det slut. Alla medlemmar i vart hem är mot Geijer. Hall fingrarna borta från barnen. Det är min största önskan.
I den här boken ska vi berätta historien om bordellaffären som skakade Sverige i slutet av 1970-talet. Mycket har tidigare sagts och skrivits om detta. Skillnaden i dag är att några av dem som var djupt inblandade i skandalen har valt att äntligen ge sin bild av vad som hände – både poliser, utnyttjade flickor och torskar.
För att ge läsaren ett tidstypiskt perspektiv har vi valt att inleda detta förord med förslaget från justitiedepartementet 1976 och det upprörda brev som kom till regeringen från en mor. Vi vill ge er ytterligare ett uttalande som i viss man kan kasta ljus över hur det var mojligt att en sådan verksamhet som vi ska berätta om över huvud taget kunde aga rum.
Det är Inga, som senare blev riksdagskvinna och som jobbade på bordell under 1970-talet, som i dag säger så här till oss:
"Man måste betänka att det här var på 70-talet då massageinstituten betraktades ungefär som hälsokostaffärer."
Ändå stod det församlade etablissemanget upp och blånekade. "Slidder, sladder", som dåvarande statsministern Olof Palme uttryckte saken.
Det var inte svårt för politiker, media och näringsliv att "sänka" hela historien. För trovärdigheten krävde att de uppseendeväckande uppgifterna intygades av flera oberoende källor. Det var svårt för dem som ville avslöja affären att motsvara sådana krav när källa efter källa effektivt tystades. Skrämda prostituerade och utnyttjade flickor kunde inte göra det. Inte heller tilltufsade polisutredare eller en enstaka modig politiker klarade att "bevisa". Nej, inte ens vår största, trovärdiga morgontidning Dagens Nyheter förmådde stå emot när regeringen Palmes dementimaskin satte högsta fart. Aldrig tidigare och aldrig senare har en svensk tidning tvingats kräla så i stoftet inför överheten som i den så kallade "Geijer-affären".
Det vi ska berätta intygas från så många källor att vi inte tvekar - trots allt, kanske vi bor tillägga. Det första förlaget vi kontaktade var Bokförlaget DN: de sade nej till boken med motiveringen att de var rädda att bli stämda "en masse". Och rädsla är en gemensam nämnare i den här affären.
En lång rad hot har framställts och politiska dementimaskiner satt fart med arbetsmetoder som säkert fungerar ännu bättre i dag än de gjorde på 1970-talet.
"Det ni nu gör är farligt." Citat från den polisman som skötte utredningen av bordellaffären.
"De kommer att sinnessjukförklara mig för det jag berättar, på samma sätt som de gjorde med min kollega", säger en annan av polisens utredare.
Från en norsk Säpo-agent har vi fått följande halsning: "Tänk på att inte gå nara spåret i tunnelbanan. Och se er noga för innan ni går över gatan. Inse att detta är allvar."
Några av kvinnorna i bordellmammans stall har varnat oss: "Det är för starka krafter. Ni kommer inte att ha en chans."
En prostituerad flicka, hon var bara 14 år på den tiden, som flyttat långt från Stockholm för att komma ifrån sitt tidigare liv, säger i dag: "Har ni inga barn? Fattar ni inte vad de kan göra? De kommer att hitta mig också. Jag är säker på det."
Ändå valde hon att berätta för oss. Några veckor senare ringde telefonen klockan tre på morgonen hemma hos henne. En kultiverad mansrost uttalade hot mot hennes barn och hon flydde.
(...)
"Makten, männen, mörkläggningen." - om bordellhärvan 1976
Av Thomas Kanger
Powered by AIS