Öppet brev till områdeschefen i Gävle
Av Tryggve Emstedt, Advokat.
|
Tryggve Emstedt är advokat i Gävle. Han har arbetat med tvångsomhändertagande av barn i över 20 år. Tryggve Emstedt är också samhällsdebattör. Detta brev har sänts till flera tidningar norr om
Klarälven, men ingen redaktion har velat publicera det. |
Det finns en lag som heter Förvaltningslagen. Den reglerar bl a hur förvaltningsmyndigheter skall agera för att inte göra sig skyldiga till tjänstefel. Förvaltningslagen (FL) talar t ex om att myndigheter och myndighetspersoner skall ge upplysningar, råd och vägledning till den enskilde (4§). Man skall helt enkelt ge service. Det är därmed en återbäring på den skatt som finansierar verksamheten.
Det står vidare i FL att varje ärende skall handläggas så enkelt snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.
Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med dem att göra.
Det här vet alla som arbetar inom ex socialförvaltningar. Vet de det inte bör de omedelbart begära att få gå på kurs.
Områdeschefen har en absolut skyldighet att känna till FL både för sin egen del och för de hon basar över. Hur tolkar då områdeschefen bestämmelserna om service och att underlätta för de enskilde? Jo, hon gör som följer. I början av 90talet så anser hon att Anita som är mamman till Jan inte i tillräckligt hög grad samarbetar med socialförvaltningen och då gör områdeschefen det som socialförvaltningar brukar göra. Hon målar med den stora penseln och man använder den enda färgen svart med vissa nyanser i mörkgrått. Modern är inte vatten värd. Hon är skadlig för sin son hälsa och utveckling och modern är sannolikt inte riktigt frisk. Man rotar i hennes journaler och man gör allt vad man kan för att Anita skall mista rätten att bestämma över sin son Jan som då är 5-6 år gammal. Områdeschefen misslyckas emellertid. Länsrätten går inte på hennes linje men områdeschefen upplever att hon är missförstådd och skall nu ha tillsynsansvaret över Jan som är frivilligt placerad på ett behandlingshem. Anita tycker fruktansvärt illa om områdeschefen när detta utspelar sig för ca 6 år sedan och hon bad områdeschefen på sina bara knän att inte stå kvar som handläggare.
Områdeschefen tycker emellertid att hon är viktig som handläggare och därför vill hon inte stå tillbaka. Efter enträgen begäran, och efter inblandning av områdeschefens chef så vistas områdeschefen istället i periferin under några år MEN under 1999 anser hon sig oerhört behövd igen och är inte längre i periferin utan tvärtom den handläggare som finns med på ett möte som sent omsider kommer till stånd för att diskutera om det är farligt för Jan att han får träffa sin mor för det antar områdeschefen. Områdeschefen är med på möte ett men då begär jag av hennes chef att områdeschefen ej skall stå kvar som handläggare. Det tycker han är ok men områdeschefen försvinner inte i alla fall utan hon sätter igång en ny utredning inför ev tvångsomhändertagande och beställer hemligstämplade journaler på Anita mot hennes uttryckliga vilja. Områdeschefen kommer på möte på barnpsyk i Jans vistelsekommun, och får då ännu en gång veta att Anita tycker oerhört illa om att hon är där. Det går så långt att Anita ber mig polisanmäla områdeschefen och hennes chef men åklagaren vill inte ta i ärendet. Det blir ett andra möte och nu har områdeschefen fått psykologutlåtande på att Anita inte orkar att konfronteras med henne men det hjälper inte. Områdeschefen skall till varje pris vara med och hon håller nu i nästan allt som har med Jan att göra. Hon åker till och med att träffa Jan som är 12 år mot Anitas vetskap och trots att områdeschefen vet att Anita absolut inte vill att områdeschefen skall träffa Jan.
Områdeschefen får ännu en gång veta att hon inte är önskvärd men måndagen den 22 februari är hon med på nytt och nu har hennes chef - socialchefen ändrat sig - efter att ha tänkt i två månader - och tycker att Anita skall få vara med till dess utredningen är klar. Nu är dessutom ärendet anmält till tillsynsmyndigheten - socialkonsulenten - där man sover sött och ännu efter en månad inte givit något som helst livstecken ifrån sig. Sammanfattningsvis så kan - trots de fagra orden i FL en socialsekreterare mer eller mindre bokstavligen gå över lik om man bestämt sig för att "det är bäst för barnet" att just den socialsekreteraren skall stå kvar. I dagens Sverige så är det alltså fortfarande inte en mänsklig rättighet att få välja bort en socialsekreterare som man bevisligen mår psykiskt dåligt av att träffa. Skall det vara demokrati. Skall det vara uttryck för folkets och den enskildes valfrihet?
Det är enligt mitt förmenande skrämmande och upprörande att det kan förhålla sig på det här sättet.
Vad tycker du själv områdeschefen? Har Du någon bra förklaring eller skall Du göra det enkelt för Dig och gömma dig bakom sekretessen. Anita befriar Dig dock från sekretessen och eftersom namnen är fingerade så är det inte så lätt att veta vem som åsyftas.
Du som själv är ett
brottsoffer borde väl om någon ha förståelse för det berättigade kravet för
Anita att fä välja bort dig?
Jag och min klient väntar med spänning på Ditt svar.
Gävle den 24 februari 1999
Tryggve Emstedt,
Människorättsadvokat
Powered by AIS