Kontaktinformation
Skriven av: Håkan Andersson
Publicerad: 02 Maj 2024
Träffar:: 18181

"Omöjligt få upprättelse när fel har begåtts"

Av Stefan Olofson, journalist

Stefan Olofson är journalist på Skånska Dagbladet. Artikeln är tidigare publicerad i SKD den 16 januari 2007. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som inleddes samma dag.

Fallet Zahra är inte unikt. Nutida svensk socialhistoria visar att invandrarbarn är överrepresenterade vid tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar. Barnen tvångsomhändertas och placeras utanför sin etniska bakgrund och sin kultur. Det torde dock för varje tänkande människa vara uppenbart att invandrarföräldrar - om de inte är missbrukare eller vanvårdar sina barn - borde ha större kompetens att ta hand om sina egna barn än svenskar som avlönas av skattebetalarnas medel för att axla föräldrarollen.

Artikelserien återges här med författarens benägna tillstånd.

LUND. Den som blir utredd av socialtjänsten har rätt till en opartisk bedömning. Men alltför ofta är det utredarnas egna tolkningar och känslor som styr. Det hävdar Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik vid Örebro universitet.

Det är snudd på omöjligt för personer som har utsatts för felaktiga och negativa omdömen av socialtjänsten eller t ex psykiatrin att få upprättelse. Det finns en gammaldags lekmannamässig hantering i utredningsärenden. Många socialsekreterare är dåliga på utredningsmetodik. Deras kunskaper räcker inte till för att ge rätt kvalité på underlaget som politiker och myndigheter ska grunda sina beslut på. Utredningarna fungerar som klippcollage utan tillstymmelse till bra källkritik, säger Bo Edvardsson.

Människor som utsätts för det här blir förtvivlade och förbannade. En del blir deprimerade av den vanmakt de känner. Även när felen är rent uppenbara vägrar myndigheten att rätta till dem.

Bo Edvardsson har ett stort urval att ösa ur. I mer än 25 år har han granskat över ettusen utredningar. Hans slutsats är att dålig kvalité är mer regel än undantag.

- Det saknas styrande frågeställningar och urvalet av uppgifter är skevt. Kontroller som är lätta att göra missas och man skiljer inte på fakta och egna tolkningar där man bygger på med skvaller och subjektiva omdömen. Ofta strävar man efter att bekräfta en bild som man redan har bestämt sig för, säger Bo Edvardsson.

Alla utredningar är inte undermåliga. Skalan är glidande i kvalitet.

- Det finns en betydande homogenitet i sättet att skriva. Den som är berörd brukar inte så ofta få bestyrka socialsekreterarnas sammandrag. De vägrar helt enkelt att rätta till fel.

Utredarna ska följa grundlagens princip, men gör det inte alltid.

- Som berörd måste man få säga till socialsekreterarna att de gör fel utan att det ska ligga en till last. Det blir lätt generaliseringar som saknar vetenskapligt stöd, menar Bo Edvardsson.

Socialsekreterarna bryter mot kravet i konventionen och preciseringskravet.

- Socialnämnden kan aldrig besluta om permanent omhändertagande av ett barn. Men omhändertagandet kan vara hela uppväxten, säger Bo Edvardsson.