Kontaktinformation
Skriven av: Håkan Andersson
Publicerad: 21 december 2024
Träffar:: 18098

Zahra får träffa dottern fyra timmar i månaden

Av Stefan Olofson, journalist

Stefan Olofson är journalist på Skånska Dagbladet. Artikeln är tidigare publicerad i SKD den 16 januari 2007. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som inleddes samma dag.

Fallet Zahra är inte unikt. Nutida svensk socialhistoria visar att invandrarbarn är överrepresenterade vid tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar. Barnen tvångsomhändertas och placeras utanför sin etniska bakgrund och sin kultur. Det torde dock för varje tänkande människa vara uppenbart att invandrarföräldrar - om de inte är missbrukare eller vanvårdar sina barn - borde ha större kompetens att ta hand om sina egna barn än svenskar som avlönas av skattebetalarnas medel för att axla föräldrarollen.

Artikelserien återges här med författarens benägna tillstånd.

DO:s jurist riktar skarp kritik mot socialtjänstens utredning och agerande

LUND. I snart tre år har Zahra varit berövad sin snart sexåriga dotter. Dottern placerades i familjehem av socialnämnden, som inte anser Zahra lämplig som mamma.

Socialnämnden har stängt dörren och låter henne bara träffa sin dotter några timmar i månaden. Nu får hon stöd av DO vars jurist riktar skarp kritik mot socialtjänstens och kammarrättens utredning och beslut.

- Det finns inte tillräckligt och relevanta skäl, som rättfärdigar ett tvångsomhändertagande. Det är här fråga om mycket allmänt hållna och vaga omdömen som inte stöds av någon medicinsk eller psykologisk utredning, menar Percy Bratt, jurist som på DO:s uppdrag har studerat omhändertagandet av Zahras dotter från ett Europakonventionsrättsligt perspektiv.

Misshandlad

Zahra kom till Sverige från Iran 1989. 1992 skilde hon sig från maken. Hon fick en son 1981 och sin dotter 2001. Hennes graviditet var mycket svår när hon väntade dottern. Hennes tidigare man lät henne inte vara i fred och misshandlade henne flera gånger med flera polisingripanden som följd.

- Jag var helt slut psykiskt och bad om hjälp. Min läkare kontaktade socialförvaltningen, som placerade mig och min dotter på ett familjehem i Mellanskåne våren 2004. Vi var där till april 2005 då vården avbröts och min dotter placerades i familjehem. Jag fick ingen hjälp alls på familjehemmet, där det bodde narkomaner och människor med svåra problem.

Det passade inte mig och min dotter alls. När vården avbröts mådde jag sämre än någonsin tidigare, berättar Zarah.

Hon har ännu inte fått någon saklig förklaring till varför hon berövades sin dotter. Bara att bristerna i hennes omsorg om dottern är så stora att hon ska bo i familjehem till den dag hon bedöms tillräckligt kapabel att ta hand om dottern igen. Det kan i princip dröja till hon blir myndig, har Zahra fått veta.

Socialnämndens företrädare har redan från början uppgivit till Zahra att omhändertagandet är permanent och att man således inte planerar för någon återförening av mor och dotter. Det har kommit till uttryck såväl muntligen som skriftligen.

Enhetschef Nina Bergfors skriver i ett tjänsteutlåtande av den 17 mars förra året: när det gäller frågan om återförening mellan mor och barn så arbetar vi inte för det. Vi arbetar fortfarande för att modern ska kunna fungera som umgängesförälder, så småningom helt utan restriktioner.

När Zahra träffar dottern är det under bevakning fyra timmar i månaden.

- Min dotter är förtvivlad. Hon har glömt sin persiska helt och är orolig, säger Zahra.

Hon har begärt att få utökad umgänge till sex timmar en dag i veckan och en hel helg i månaden. Men det har hon nekats.

Avslog

Länsrätten avslog socialnämndens ansökan om tvångsomhändertagande av dottern och riktade kritik mot socialtjänstens motivering till beslutet.

Socialnämndens överklagade då till kammarrätten som gav socialnämnden rätt.

Zahra har vänt sig till JO, ministrar, statsminister Göran Persson och Fredrik Reinfeldt, men ingen har velat, eller kunnat hjälpa henne.

Centralt i socialsekreterarnas utredning och för kammarrättens grunder är problem kring matsituationen. Dottern vill inte äta när mamman är med, men det har inte belagts att det har påverkat dotterns hälsa alls.

En läkarundersökning visade att hon var frisk och opåverkad.

- Domskälet vilar på ett antagande om att matsvårigheterna är uttryck för en störning mellan mor och dotter. Detta resonemang grundar sig på rättens egna privatpsykologiska antaganden. Det krävs, enligt Europakonventionen, betydligt starkare skäl för att omhänderta ett barn, menar Percy Bratt.

Han hävdar att kravet på en återförening är strängt, enligt Europakonventionen. Omständigheterna måste vara extraordinära om man ska göra avsteg.

"Svagt underbyggda"

- I det här fallet var redan skälen för ett temporärt omhändertagande vaga och svagt underbyggda. Att mot denna bakgrund planera för en permanent separation får anses som ett flagrant och allvarligt konventionsbrott.

Någon ny utredning om omhändertagandet har inte gjorts, vilket också strider mot kravet på återförening så snart förutsättningarna finns.