Tvivelaktiga barnomhändertaganden - Svar på tal

Jag har läst de nio Nässjö socialarbetarnas angrepp på jur. kand Ruby Harrold-Claesson i Smt den 14 september där de påstår att det finns föräldrar som inte klarar av sina barn. Kanhända att så är fallet, men detta motiverar inte antalet omhändertaganden som görs i Sverige varje år. Enligt statistiken omhändertas 18000 barn per år. Omhändertas barnen pga att vi svenskar som befolkning är så nergångna och inkompetenta som föräldrar eller är anledningen till tvångsomhändertagandena att hålla socialarbetarna, familjehemsföräldrarna och dem som äger behandlingshemmen med arbete och inkomster?

Jag som skriver det här inlägget är ett offer för tvångsomhändertagande. Min sjuke son Jimmy Söderberg är den numera rikskända Rumskullapojken. Från mina egna erfarenheter och efter att ha studerat åtskilliga fall av omhändertaganden i dokumenterade rättsfall (många av dessa fall finns publicerade på NKMRs Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter hemsida) kan undertecknad som människa inte annat än reagera starkt mot att socialtjänstens personal inte kan erkänna att de tvångsplacerat barn på oriktiga grunder i många fall. Tusentals LVU omhändertaganden har gjorts på felaktiga läkardiagnoser eller helt enkelt uppdiktade historier från vissa socialsekreterares sida. De anklagar föräldrarna för fysiska sjukdomar hos barnen som föräldrarna inte råder över eller kan påverka. Detta arbetssätt anser jag är helt rättsvidrigt eftersom t o m medvetna lögner kan tillgripas av socialtjänsten för att först övertyga socialnämnden om att ett ingripande enligt LVU måste göras, sedan presenteras samma lögn inför länsrätterna som då fastställer LVU beslutet. Detta är att tumma på rättssäkerheten och det är ovärdigt en rättsstat av typ Sverige. Kom ihåg, en lögn blir inte sanning bara därför att det upprepas och godkänns av aningslösa och okritiska myndighetspersoner.

Kära socialsekreterare i Nässjö, jag vill härmed inte såra Eder stolthet som yrkesgrupp. Ni gör säkert det som ni tror är ett bra arbete "för barnens bästa" men ni måste lyssna på de inblandade barnen och deras föräldrar och de som känner familjen väl. Ni måste också kunna tåla kritiken mot er yrkeskår eftersom det är ju ni som drar ärendena till socialnämnden. Ni är inte ofelbara. Ni måste inse att det kan finnas (och faktiskt finns) brister inom socialtjänstens tillämpning av LVU runt om i landet och också i Nässjö. Ni har ett ansvar att inte fatta felaktiga beslut och att inte göra onödiga ingripanden i barns liv. Detta ansvar borde också vara ett straffrättsligt ansvar och ett skadeståndsansvar.

Sanningen om alla felaktiga tvångsomhändertaganden av barn går inte att dölja. Folk finner sig inte i era rättsövergrepp mot dem och deras barn. TV och tidningarna har visat åtskilliga fall av tvivelaktiga barnomhändertaganden, men när det kommer saklig välgrundad kritik från en jurist som dessutom är ordförande i NKMR då framträder det kollegiala stödet.

För dem som tror på vad socialsekreterarna har skrivit till sitt försvar den 14/10 vill jag rekommendera ett besök på NKMRs hemsida på internet. Då blir man inte så imponerad av socialtjänstens slagord om barnens bästa. Då kommer man till insikt om att LVU i många fall borde översättas med Lögnens Välvilliga Utformande till barnens sämsta.

Kidnappning en tortyr som skapar otrygghet. Av Ruby Harrold-Claesson

Jimmy Söderbergfallet. Munchhausen by Proxy eller kroppslig sjukdom? Av Donald Söderberg

Jimmy Söderbergfallet. Artikelserie i Nya Dagen & Dagen.com

Socialförvaltningar kan ostört missköta ärenden. Av Tryggve Emstedt


Tillbaka till Artiklar

Tillbaka till Huvudsidan