Välj ditt språk
Välj ditt språk
NKMR:s svar nr. 2
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR
För skydd av Familjers Rättigheter i de Nordiska länderna
Ordf. Ruby Harrold-Claesson, Jur. kand., Ströms väg 37, S-424 71 OLOFSTORP, Sverige.
Tel. (+) 46 - 31 - 70 20 385, Fax. (+) 46 - 31 - 70 25 242, Org.nr 855102-0053
Pg. 444 88 81 -5
Domänadress: https://www.nkmr.org
2002-05-02
Eva Andersson & Andreas Berglund KÅGERÖD
eva.a@
Angående: Tvångsomhändertagande av Ert lille barnbarn
Bästa Eva Andersson & Andreas Berglund,
Jag bekräftar härmed at Era mails med Era förtvivlade rop på hjälp har kommit NKMR tillhanda.
Inledningsvis vill jag framhålla att det är synnerligen betänkligt att de unga föräldrarna har "tillåtits" att välja att de ville föda sitt barn, men de tillåts inte ta hand om barnet - inte ens med hjälp av den äldre generationen som kan och är villiga att hjälpa dem.
Socialtjänstens hantering av Ert lille barnbarn Simeon är synnerligen anmärkningsvärd. Enligt förarbetena till LVU och enligt Socialstyrelsens rekommendationer skall ett tvångsomhändertagande vara den sista åtgärden i en rad av olika åtgärder.
Socialtjänstens hantering av Ert lille barnbarn förefaller därför vara ett grovt åsidosättande av gällande svensk lag dvs den lagändring i 22 § 4:de stycket Socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari 1998, enligt vilken mor- och farföräldrar eller andra släktingar skall utredas på samma sätt som dem som socialtjänsten utser som fosterhem till LVU-ade barn.
Samtidigt utgör hanteringen av barnet och hans mor, far, och övriga släktingar en grov kränkning av Artikel 3 av FN:s Barnkonvention och Artikel 8 av den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Artikel 3 av FN:s Barnkonvention stadgar:
"Vid alla åtgärder som rör barn vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, SKALL BARNETS BÄSTA KOMMA I FRÄMSTA RUMMET." Detta stadgande har intagits i socialtjänstlagen där det talas om "barnets bästa" men tolkningen av vad som är bäst för barnen motsvarar dessvärre inte vad som i själva verket är bäst för barnen eftersom man vägrar lyssna på barnen.
Artikel 8 av den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna stadgar:
"Envar har rätt att få sitt privat- och familjeliv respekterat, liksom sitt hem och sin korrespondens.
Offentliga myndigheter får inte störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag av vad som är stadgat i lag och är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle .."
Ett tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av ett barn är likvärdigt med en dödförklaring av barnets föräldrar och släkt. Läs gärna Professor Sven Hessles artikel i Fallet Alexander Aminoff i NKMR:s artikelarkiv.
Socialtjänstens tillämpning och deras hantering av barn och föräldrar har därför gjort att Sverige åtskilliga gånger har tvingats sitta på den anklagades bänk i Strasbourg. I åtskilliga fall har Sverige blivit fällt för kränkning av barns och deras föräldrars mänskliga rättigheter. Den 27 april 2000 i målet K & T v. Finland, dömde Europadomstolen Finland för tvångsomhändertagande av ett nyfött barn. Dessvärre vägrar socialtjänstens personal i detta avlånga land att lära sig från de fällande domarna mot Sverige och mot de andra europeiska länderna som tillämpar samma ödesdigra och okänsliga familjepolitik.
Du frågade i Ditt mail om Ni ska polisanmäla socialtjänsten. Mitt svar på denna fråga är ja. Det förefaller onödigt att tvångsomhänderta barnet och placera det i ett fosterhem där det redan finns så många barn - särskilt med tanke på att barnets farmor med familj är villiga att ta hand om honom.
Att döma av socialtjänstens agerande i det här fallet har de träffat ett avtal med ett fosterhem och avtal skall hållas enligt avtalsrättsliga principer. Härvidlag struntar socialarbetarna huruvida de kränker Europakonventionen som Sveriges regering så högtidligt signerat och ratificerat 1950 - 52 samt inkorporerat i gällande svensk lag genom SFS 1994:1219.
Socialtjänsten bör därför polisanmälas för tjänstefel eftersom de skall välja den åtgärden som är minst ingripande i barnets liv.
Vi kommer att publicera Er redogörelse på NKMR:s hemsida under Pågående rättsfall.
Med vänlig hälsning
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR
PS Visa gärna det här mailet för socialarbetarna i Svalöv. Glöm inte att titta på Kalla Fakta i TV 4 i kväll.
Dens
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Eva Andersson och Andreas Berglund, Kågeröd, är föräldrar till en yngling som blivit far vid 15 års ålder. Genom e-mail tog de kontakt med NKMR med redogörelsen om vad de hade blivit utsatta för.
Här följer deras egenhändiga berättelse om hur socialtjänsten i Svalöv tvångsomhändertog och fosterhemsplacerade deras lille sonson. Svaren från NKMR:s ordf. jur. kand. Ruby Harrold-Claesson publiceras också.
Berättelsen återges här med författarnas benägna tillstånd.
NKMR:s kommentar.
Det unga paret kunde välja att göra abort eller föda barnet, men enligt det rådande samhällssystemet får inte välja att ta hand om sitt barn - inte ens med hjälp av barnets farföräldrar, som kan och är villiga att bistå dem i syfte att hålla familjen samlad.
Farmors rop på hjälp - forts.
Av Eva Andersson & Andreas Berglund, Kågeröd
From: "Eva Andersson" <eva.a@ >
To: "Ruby Harrold-Claesson" <
Subject: Re: Hjälp oss !
Date: Tue, 30 Apr 2002 00:12:30 +0200
X-Mailer: Microsoft Outlook Express 6.00.2600.0000
Hejsan
Denna dag känns som en mardröm.
Vi min sambo, jag (farmor) till lille Simeon, våra barn M pappa till gossen , A2 , V , J och hans flickvän P, C som har egen familj M2 sambon, S 2,5 år och Lilla P 7 dagar gammal
Alla är vi förkrossade vi som förstår det.
Min sambo Andreas och Jag har en härlig familj våra fem barn är helt underbara Våra barnbarn är en som solljuset fast det är molnigt, det skänker alltid värme.
Vi är en enda stor familj min stora son bor i samma by som vi. Vi träffas ofta nästan varje dag, för vi älskar varandra och alla trivs tillsammans.
Hos oss finns mycket skratt och bus och vi talar med varandra känns något fel tar vi upp.
Vi sätter oss vid bordet och pratar ut.
Vi kramas min stora son C 21 år kommer alltid och kramar mig och säger att han älskar mig.
Allt detta vill vi ge Simeon.
Varför tycker socialen att detta är fel ?
Simeons mamma A har gjort enorma framsteg som mamma och klarar mycket själv . Med stöd och hjälp kommer A att klara Simeon perfekt, hon är en mjuk och glad tjej.
A är idag förkrossad hon har nog inte förstått allting men idag sa hon till mig att hon inte tänkt lämna Simeon ifrån sig.
Även Simeons advokat håller med om att A och Simeon inte ska skiljas åt. Simeon har varit med sin mamma i 5,5 månader nu och har klara band till sin mamma.
En separation mellan dem är katastrofalt för Simeon enligt min mening.
Min sambo Andreas och M samt As pappa Lennart var nere på ett möte idag kl 17:00 på Klövergården i Lund.
I morse ringde soc och sa att mötet var idag och att vi skulle få träffa Simeons fosterföräldrar som också skulle vara där.
Alltså mötet fick vi veta idag samma dag.
Jag själv klarade inte att vara med då vår son V 6 år hostar otroligt mycket och är förskyld.
As mamma (mormor till Simeon) hade ingen chans att hinna ner då hon bor 35 mil bort.
Jag tror inte ens att soc brydde sig om att informera henne om det. För då jag ringde henne sa hon inget om att soc hade ringt henne.
Givetvis blev Simeons mormor otroligt ledsen över att hon inte kunde vara med.
Får socialen verkligen agera på detta sätt ?
A är alltå nu tvingad till att flytta med Simeon på torsdag till den nya familjen.
Där ska A få vara med och bo under en vecka sedan ska de bli färre och färre besök.
Till slut ska alltså mitt barn barn bo hos denna familjen som redan har 4 familjeplacerade barn och de bor 4 mil från oss.
Vår M pappan är helt förstörd, han gråter och är otroligt arg.
Det känns som om inget fungerar längre.
Alla frågor som jag och min sambo försöker att svara på från V 6 år
- Varför kan inte Simeon vara här hos oss ?
- Men mamma du kan ju vara mamma till oss vi får ju bo hos dig varför får inte Simeon det ? frågar A2 som är 11 år.
Hur ska man säga, vi vill ju inte att de ska må dåligt.
Den 26:e talade min sambo med Ingrid Dahl på soc och talade om för henne att vi ville ha en tid med henne och tala om allting som vi kände. Hon svarade då att det skulle komma ett möte nere på Klövergården.
Någon tid fick vi inte.
Idag när min sambo kom till mötet fick han inte tala om vad han kände för det var inte det som mötet handlade om.
Mötet handlade enbart om Simeons inskolning till den nya familjen.
Allting som vi vill ska vi ta upp i överklagan vi får inte komma till tals på något annat sätt.
Vi har även ändrat oss lite gällande att ta hand om Simeon vi är beredda att ta hand om både Simeon och mamma A.
Min sambo sa det till Ingrid Dahl idag på mötet men vi fick ingen respons för detta heller.
A vill inte lämna sin son ifrån sig.
Vad kan hon göra ?
Som läget är nu
Är det jag och Andreas
M
A
A föräldrar L och R
As stödkontakt nere på Klövergården Karin
Simons Advokat
M och As advokat
ALL VI ÄR ENIGA OM ATT SIMEON OCH A INTE SKA SKILJAS PÅ.
ALLA UTOM KARIN AS STÖDKONTAKT OCH SIMEONS ADVOKAT ÄR ENIGA OM ATT SIMEON OCH A SKA BO HOS OSS.
SIMEONS ADVOKAT SER INTE TILL VILKET FAMILJEHEM HAN OCH A SKA PLACERAS PÅ UTAN BARA ATT DE SKA PLACERAS I SAMMA FAMILJEHEM
Kan vi stoppa att Simeon placeras hos den nya familjen tills överklagan är färdig ?
Jag och min sambo tänker polisanmäla Socialen.
Hur långt tror ni man kan komma med det ?
Anser ni att Socialen har gjort något brott då det gäller mänskliga rättigheter ?
Om A och M vill skriva över vårdnaden på Andreas och mig skulle det hjälpa ?
Om vi nu skulle gömma undan Simeon vad händer då ?
Hur ordnar jag ett psykutlåtande gällande hur Simeon kan må av att inte få vara med sin mamma ?
Vet ni hur långt tid det kan ta innan en överklagan tas upp i nämnden ?
Finns det något sätt att akutstämpla det ?
Det som vi ser som absolut akut är att Simeon inte placeras hos den nya familjen, detta får absolut inte ske.
För då kommer inte Simeon därifrån igen.
Hur gör vi för att vinna tid innan familjeplaceringen sker.
Finns det paragrafer eller undantagsregler eller .......
Just nu känns allting mörkt men vi har tänkt att sätta ut det i tidningen samt ta kontakt med Kalla Fakta.
Vi kan inte tänka oss tanken bara att bli av med vårt barnbarn.
Jag och min sambo var med redan nere vid förlossningen vi körde dock hem och lät M vara kvar.
Jag blev jätteglad över att få barnbarnet Simeon.
A och Simeon firade jul med hela familjen och även Nyår.
Nu sedan 8 helger tillbaka har vi träffat Simeon och A varje Söndag.
Det är alltså 2 månader varje helg.
Simeon känner igen oss och skrattar och visar tydligt att han trivs.
Våra barn sitter som spikade vid hans sida och Simeon får verkligen uppmärksamhet och han gillar det och sträcker gärna sig lite extra eller skrattar högt.
Kramar och kel får han i överflöd han älskar att dra i mitt långa hår samtidigt som han håller sin kind mot min.
Jag klarar inte att vara utan Simeon.
Han har blivit som mitt eget barn och bara tanken av att han ska bo med någon annan gör att det känns som om jag ska gå sönder inuti.
Nu ska jag gå och lägga mig mer blir det inte
Sova går inte.
Jag kan bara gråta
Solen kommer nog aldrig att lysa över oss.
Tack för att ni finns hoppas ni kan ge er tid att svara på våra frågor
Tack på förhand
Från Eva & Andreas
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Eva Andersson och Andreas Berglund, Kågeröd, är föräldrar till en yngling som blivit far vid 15 års ålder. Genom e-mail tog de kontakt med NKMR med redogörelsen om vad de hade blivit utsatta för.
Här följer deras egenhändiga berättelse om hur socialtjänsten i Svalöv tvångsomhändertog och fosterhemsplacerade deras lille sonson. Svaren från NKMR:s ordf. jur. kand. Ruby Harrold-Claesson publiceras också.
Berättelsen återges här med författarnas benägna tillstånd.
NKMR:s kommentar.
Det unga paret kunde välja att göra abort eller föda barnet, men enligt det rådande samhällssystemet får de inte välja att ta hand om sitt barn - inte ens med hjälp av barnets farföräldrar, som kan och är villiga att bistå dem i syfte att hålla familjen samlad.
Av Eva Andersson & Andreas Berglund, Kågeröd
Farmors berättelse - fortsättningen.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)NKMR:s svar
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR
För skydd av Familjers Rättigheter i de Nordiska länderna
Ordf. Ruby Harrold-Claesson, Jur. kand., Ströms väg 37, S-424 71 OLOFSTORP, Sverige.
Tel. (+) 46 - 31 - 70 20 385, Fax. (+) 46 - 31 - 70 25 242, Org.nr 855102-0053
Pg. 444 88 81 -5
Domänadress: https://www.nkmr.org.
2002-04-29
Eva Andersson & Andreas Berglund
KÅGERÖD
eva.a@
andreas.b@
Angående: Era e-mails och faxbrevet 2002-04-29
Bästa Eva Andersson & Andreas Berglund,
Jag har läst Era förtvivlade rop på hjälp och jag måste informera Er om att Ni är "bara" ytterligare några personer som har råkat i klorna på socialtjänsten.
Jag har fått domen från länsrätten och jag har läst igenom den. Det är uppenbart att de unga tu är barn själva och för närvarande saknar förmåga att ta hand om sin lille Simeon. Men, ett tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering enligt gällande socialtjänstpraxis är en permanent åtgärd, dvs, de kommer inte att få tillbaka barnet oavsett hur bra deras liv blir i framtiden. Socialtjänsten flyttar inte ett tvångsomhändertaget barn tillbaka till sin familj och släkt inte ens efter några veckor. Då ursäktar de sig med att barnet inte ska störas, utan han ska få tillfälle att knyta an. Och när han har knutit an till fosterhemmet, då vill de inte flytta på honom eftersom det vore skadligt för honom. Men så resonerar de aldrig när de vill flytta ett barn från sin familj till en fosterhemstillvaro.
Enligt den lagändring i 22 § 4:de stycket Socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari 1998 skall mor- och farföräldrar eller andra släktingar utredas på samma sätt som dem som socialtjänsten utser som familjehem till LVU-ade barn. Men, det är ju socialtjänstens personal som bestämmer vem som är lämplig att utöva vårdnaden om ett barn. De vet ju bäst, eller så tror de i alla fall.
Av domen och Era brev framgår att socialtjänsten har avbrutit den utredning som de hade påbörjat angående Era möjligheter att bli fosterhem för Simeon. Detta saknar stöd i lag. Det är dock svårt att tvinga dem att återuppta utredningen. Men, nu är socialens personal nöjda att de har uppfyllt lagens bud. De har påbörjat en utredning. Nu kan ingen klandra dem för att inte ha utrett barnets släkt. Tror de, visst!
Ni har två möjligheter under de rådande omständigheterna:
1 - överklaga till kammarrätten och hoppas på att de ska ändra länsrättens beslut.
Det här alternativet är värdelöst eftersom Länsrätten har ju beslutat att domen ska gälla omedelbart. Simeon blir utplacerad under tiden ni väntar på att målet ska komma upp i kammarrätten och en ändring där är inte att räkna med. Pojken riskerar att ta skada av separationen och det är Ert ansvar att skydda honom.
2 - Ni kan ansöka om att få adoptera Simeon. Det gäller att agera utan dröjsmål. Ni blir utredda av "Familjerätten" som egentligen är en del av socialen. Blir Ni godkända som adoptivföräldrar till Ert barnbarn, finns det ingen anledning varför han ska bo i fosterhem. Detta alternativ tar tid, men Ni kan ansöka om att tingsrätten tar upp målet med förtur.
Hoppas att det här svaret kan vara till nytta. Hör gärna av Er, så att jag får veta hur Ni ska göra.
Välkomna att bli medlemmar i NKMR. Ju fler vi blir, desto mer kan vi påverka.
Olofstorp dag som ovan.
Med vänlig hälsning
Ruby Harrold-Claesson
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR
PS. I början av 1971 födde en 12 årig flicka i Göteborg ett barn. Hon hyllades som en hjälte. Tidningarna skrev spaltmeter om henne och TV gjorde en uppföljning när barnet fyllt 12 år. Då var det ingen som ens tänkte tanken att tvångsomhänderta och fosterhemsplacera hennes barn. Vad har hänt sedan dess? Jo, det har kommit mycket pengar inom socialtjänsten. Eftersom socialtjänstens personal viftar med mantrat "barnets bästa" kan socialnämnden godta att betala 10 000 kr/dygn för att vårda ett barn. Se min artikel på NKMR:s artikelsida "Tvångsplacering av barn är synnerligen lukrativ.".
Dens.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Eva Andersson och Andreas Berglund, Kågeröd, är föräldrar till en yngling som blivit far vid 15 års ålder. Genom e-mail tog de kontakt med NKMR med redogörelsen om vad de hade blivit utsatta för.
Här följer deras egenhändiga berättelse om hur socialtjänsten i Svalöv tvångsomhändertog och fosterhemsplacerade deras lille sonson. Svaren från NKMR:s ordf. jur. kand. Ruby Harrold-Claesson publiceras också.
Berättelsen återges här med författarnas benägna tillstånd.
NKMR:s kommentar.
Det unga paret kunde välja att göra abort eller föda barnet, men enligt det rådande samhällssystemet får inte välja att ta hand om sitt barn - inte ens med hjälp av barnets farföräldrar, som kan och är villiga att bistå dem i syfte att hålla familjen samlad.
Farmors rop på hjälp
Av Eva Andersson & Andreas Berglund, Kågeröd
From: "Eva Andersson"
To: <
Subject: Hjälp oss !
Date: Thu, 25 Apr 2002 13:54:14 +0200
Hejsan
Jag vet inte om detta kan hjälpa men jag försöker på alla sätt och ställen .
Jag är farmor till ett underbart litet gossebarn nu snart 6 månader, då min son 15 år och mamman 16 år är väldigt ungar föräldrar placerades Simeon (gossens namn) tillsammans med sin mamma på Klövergården i Lund.
Detta är en institution för unga mammor de ska verka till att de unga mammorna blir "bättre mammor"
Från början klarade A (mamman) inte av Simeon så bra men med stöd och hjälp är hon idag en mjuk och ansvarsfull mamma, behöver dock fortfarande stöd och hjälp.
Det finns tydliga band mellan mamma och barn.
Varför hamnade då A i lund på Klövergården ?
Morfar As pappa som arbetar och är ensamstående pappa själv till 2 hemmavarande barn till, ansåg att han inte kunde hjälpa sin dotter med att bli en bra mamma.
Han tog då kontakt med socialen i vår kommun Svalöv och Klövergården ordnades.
Min son M var väldigt "virrig" under tiden A gick och väntade deras barn.
Han visste inte om han ville ställa upp , han visste inte ens om han ville träffa barnet.
till slut bestämde sig M för att delta i sin son.
Han ville då när Simeon föddes även han bo på Klövergården men det fick han inte eftersom de ej var ett par.
Han fick komma under besökstiderna, M hade även sin skola då, så besöken blev ej så många.
M ville även få sova över på Klövergården men detta blev också nekat eftersom han ej var inskriven där kunde de inte ha ansvar över honom sades det.
M har redan från börjat ansett sig bli utanför och givetvis blev det mer när han blev nekad överallt.
M ansåg att han inte var en bra pappa till Simeon och tyckte det var bäst att inte träffa honom. dock har han inte gjort det utan träffat honom varje gång Simeon och A har varit på besök hos oss.
Julen och nyåren firade vi alla tillsammans.
Jag och min sambo har 5 barn. C 21 år eget boende. Bor tillsammans med sin sambo och sina två barn S 2 år och P 8 dagar. C har fast arbete.
Jimmy snart 19 år bor tillsammans med sin sambo.
M snart 16 år pappa till Simeon. Angelica 11 år. Victor 6 år
Jag Eva Andersson farmor till Simeon är 39 år, utbildad undersköterska arbetar hemma med att sy barnkläder.
Min sambo Andreas Berglund utbildad multimediaproducent har arbete. Tillsammans äger vi ett företag där vi bland annat säljer de barnkläder. Jag syr och Andreas gör hemsidor till andra företag samt till andra länder.
Vi bor i en liten by nära Söderåsen som heter Kågeröd, ett lugnt och skönt område nära till naturen.
Även min stora son C med familj bor i Kågeröd och min 19 åriga son med sambo bor i Kågeröd
Vi flyttar snart till ett annat boende som är lite större men det blir ändå i Kågeröd.
Simeons morfar med barn bor också i Kågeröd.
Alltså Simeon och A var hemma hos jul och nyår samt nu sedan 2 månader tillbaka har vi träffat både Simeon och A varje söndag.
Jag och min sambo ser tydliga band mellan mor och son.
Socialen som har varit inkopplad under hela vistelsen som A och Simeon har varit på Klövergården, började i februari månad att få uppgifter från Klövergården att det gick sämre för A. A kunde inte tyda Simeon, hon visste inte vad han menade när han skrek.
Jag och min sambo samt M blev oroliga för Simeon.
Jag och M blev uppkallade till socialen i samtal. Där talade vi om vår oro för Simeon och svarade snällt och vänligt på deras frågor, inte anade vi vart det skulle barka hän.
A hade även uttalat sig om att hon inte ville bo tillsammans med Simeon då hon själv ansåg att hon inte klarade Simeon.
Vi talade då om för socialen att vi ville ställa upp och bli Simeons familjehem.
2002-03-07 var vi på möte i kommunhuset det gällde då utredning jml § 50 SoL.
Då blev beslutet att familjehemsresursen skulle utreda vår familj som familjehem till Simeon.
Socialassisten Ingrid Dahl samt Monica Thell från familjeenheten i Kristianstad kom hem till oss.
Första gången ställde de en massa frågor som vi besvarade.
Andra gången kom de hem till oss och talade om att vi inte kunde bli familjehem till Simeon då min sambo Andreas inte hade fast arbete
då vi var trångbodda
då min hälsa inte var den bästa
då vi hade barn med särskilda behov.
Givetvis blev vi väldigt ledsna men tog tag i saken.
Andreas ordnade arbete men som alla arbete idag är det 6 månaders provanställning
Vi ordande en annan bostad till oss som är 58 kvm större än den vi har idag plus att hyran är billigare.
Angående min hälsa får jag ibland ont i min höft och en gång hade jag haft ont i min arm då hade någon uttalat sig om att det kunde vara fibromylagi. Detta har socialen fått nyss på därför ansåg de att jag kanske inte hade hälsa nog att ta hand om Simeon.
Barn med särskilda behov är då M. Han går anpassad studiegång
Han går på en skola som kallas vändpunkten.
Han går i skola en dag och praktiserar på samma arbete som min stora son arbetar på.
För M går det jättebra där. Han har aldrig varit riktigt intresserad av skolan inte för att han har svårt att lära sig utan bara att han har inte intresse.
Min 19 åriga son bodde också hemma vid det tillfället som de gjorde utredningen på
Han har flyttat och har eget boende.
Den 19:e april var det möte i länsrätten detta gällde då bara om Simeon skulle bli lvuad .
Vi far och morföräldrar fick inte säga något.
M och A är dock eniga om att Simeon ska placeras hos oss. Detta uttryckte de tydligt i länsrätten plus att deras advokat sa det.
Simeons advokat tyckte att Simeon och A skulle placeras i familjehem tillsammans.
Så lagen är utformad som den är var Simeons advokat tvungen att gå med på ett lvu.
M och A gick med på vårdplanens alla punkter utom en. Det var placeringen.
Därför blev det lvu.
Vi och Simeons morföräldrar samt mamma och pappa till Simeon är eniga om att Simeon ska bo hos oss.
Socialen sa till min sambo att de skulle ta upp en ny utredning på oss men det har inte blivit av ännu trots att vi har stått för vår del, förändrat allting.
Vi jag och min sambo ha begärt samtal med socialen men det fick vi inte. Istället svarar Ingrid Dahl att vi ska ha möte nere på Klövergården, tiden fick vi inte då.
I måndags den 28:e ringde socialen hit på morgonen och sa att det var möte nere på Klövergården kl 17:00 samma dag.
Till saken hör även att As mamma bor 35 bort och hade inte en chans att infinna sig vid mötet.
Mötet var att vi skulle få träffa den tänkta familjen som ska bli Simeons familjehem.
Min sambo, M och As pappa var på mötet, själv kunde inte jag då jag redan var uppbokad på ett möte.
På mötet fick min sambo, M eller As pappa inte säga något om hur de kände för detta.
Sa de något svarade socialassisten med att det var inte det som forumet handlade om.
Vi har inte fått chans att komma till tals på något sätt.
A som idag har en bra kontakt med sin son vill inte lämna honom.
A själv vill bo tillsammans med honom.
A berättade det för socialen på mötet i måndags. Svaret blev att det skulle hon sagt innan.
A är nu tvungen att följa med Simeon till denna nya familj i Lund.
Familjen har redan 4 familjehemsplacerade barn varav 3 är tonårsbarn och den fjärde är 4 år. Familjen bor i Lund i 8 rum och kök. Ett hus på 200kvm.
Båda har fina utbildningar men mamman går hemma.
Både två är ca 50 år.
Vi alla släktingar till Simeon är mot att han placeras hos denna familjen. De bor 4 mil från oss. Mamman och pappan får träffa Simeon 2 dagar i veckan
Hur vi mor och farföräldrar får träffa honom vet vi inte.
Vi anser även att denna familjen har redan fyra familjeplacerade barn hos sig och alla vi som har haft tonåringar vet vilken tid de behöver, de har 3 st samt en 4 åring.
Det blir inte samma lugn och trygghet för Simeon. Hos oss i Kågeröd är han nära alla sina släktingar. Dessutom är Kågeröd en lugnare plats för Simeon att växa upp på.
Simeon har dessutom träffat mig farmor och min sambo farfar och sin pappa i två månader i sträck en dag veckan
Simeon känner igen oss han skrattar och trivs jättebra hos oss. Han har redan band till oss, som socialen nu vill förstöra med att ta han till ett annat ställe.
Vi har även talat om för socialen att vi kan ta hand om A också då vi ser att Simeon behöver sin mamma och att banden är så starka mellan dem och A vill detta själv.
Imorgon den 2:e maj ska A och Simeon till den andra familjen.
A ska då få vara med under en vecka och skola in Simeon.
Andra veckan ska A lämna Simeon mer och mer.
Till slut ska Simeon klara sig utan mamma.
A ska flytta hem till Kågeröd och Simeon ska bo hos denna familj.
Vi har inte fått något placeringsbeslut ännu men så fort det kommer ska vi överklaga.
Under tiden vill vi alla att Simeon och A ska bo kvar på Klövergården.
Vi har lämnat in en skrivelse till socialen och yrkat på detta.
De har ej hört av sig.
Vi anser att det är skadligt för Simeon att flyttas från Klövergården där han växt upp under sina snart 6 månader.
Skadligt för A som ej vill lämna Simeon ifrån sig.
A vill bo hos oss med Simeon.
A och resten av min familj har väldigt god kontakt med A. Hon känns som vårt eget barn.
Vad kan vi göra ?
Anser ni att socialen har gjort fel ?
Kan ni hjälpa oss på något sätt vi är förtvivlade och förvirrade
Jag kan inte tala om i ord hur det känns att veta om att mitt barnbarn ska placeras i en annan familj.
Vad ska jag göra ?
Snälla hjälp oss jag ber er.
Vänliga hälsningar
Eva Andersson & Andreas Berglund
Kågeröd
020501
From: "Eva Andersson"
To: <
Subject: Jag glömde en liten fråga
Date: Thu, 25 Apr 2002 13:55:33 +0200
Hejsan
Jag ber om ursäkt för att jag skriver en gång till.
Jag skulle bara vilja veta följande.
När vi utredes som familjehem träffades vi två ggr den andra gången talade de om för oss problemen till varför vi ej kunde vara familjehem.
Nu har en del ändringar inträffat.
Min stora son flyttar nu 2002-05-27
Då har vi bara tre hemmavarande barn
V 6 år
A 2, 11 år
M (pappa till Simeon) 15 år
Min sambo har börjat arbeta 2002-04-22.
Detta blir en fast anställning efter det att provanställningen går ut.
Vi har ordnat nytt boende som vi ska flytta till 2002-06-30
Där finns 5 rum och kök men kan lätt ordnas till 6 rum och kök
Har vi inte rätt att begära en ny utredning på oss eftersom situation är annorlunda idag ?
Med vänliga hälsningar
Eva Andersson
Skriv en kommentar (0 Kommentar)