Välj ditt språk
Välj ditt språk
Minns ni Karlskogafallet som publicerades på NKMR:s artikelsida hösten 1999 - om hur socialen i Karlskoga tvångsomhändertog Eva Stendahls tio månader gamle son Adrian?
Detta är fortsättningen på fallet. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning den 20 - 26 januari 2000 och återges här med författarnas benägna tillstånd.
Socialen omhändertog även Adrians lillebror
Av Torbjörn Karlgren
Nu har det hänt igen.
På försommaren 1999 fick Eva Stendahl sin tio månader gamle son Adrian tvångsomhändertagen.
Igår hände det igen.
Då tog socialen Adrians lillebror, tre månader gammal.
Socialen tog Evas barn - igen
Kommer du ihåg Eva Stendahl som fick sonen Adrian tvångsomhändertagen?
Nu har det hänt igen.
Igår tog socialförvaltningen hennes tre månader gamle son.
Karlskoga Tidning berättade i en rad artiklar under 1999 om Eva Stendahl och om hur hennes son Adrian vid tio månaders ålder tvångsomhändertogs av socialförvaltningen, ett tvångsomhändertagande som sedan fick stöd av två oeniga rättsinstanser.
I november födde Eva Stendahl Adrians lillebror och det faktum att han skulle födas och komma till familjen var ett av de argument som socialförvaltningen använde för att få domstolen att fastställa tvångsomhändertagandet av Adrian.
När det nya barnet skulle komma skulle nämligen Eva få än mindre tid för Adrian, hävdade socialen. Adrian är idag sedan drygt sex månader tvångsomhändertagen och igår slog socialförvaltningen till igen och omhändertog Eva Stendahls tre månader gamla spädbarn.
- Jag har inte varit ifrån honom en minut hittills och nu vet jag inte vad jag gör när de har tagit honom, sade en förtvivlad Eva Stendahl till Karlskoga Tidning igår kväll.
Inga detaljer fanns under onsdagskvällen, inga detaljer som kan svara på frågor om "hur" och "varför".
Bara detta faktum att även Stendahls minsta barn omhändertagits av samhället.
Karlskoga tidning hoppas återkomma i fredagstidningen med en mer omfattande redogörelse för den här nya händelseutvecklingen.
JO-anmälan. och beslut i karlskogafallet.
Det känns som om socialen valt ut mig till offer.
Hur sköter de sig inom socialen?.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Anja Cavallie är journalist. Artikeln är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning, den 22 januari 2000. Den återges här med författarens benägna tillstånd.
Den här artikeln är en fortsättning av berättelsen om karlskogabon Eva Stendahl och hennes barn. De tidigare artiklarna är publicerade under titeln "Karlskogafallet.".
Av Anja Cavallie
"Socialtjänsten i Karlskoga är inte lämpliga att bemöta människor som behöver hjälp"
- Grymt och obarmhärtigt.
Socialen må ha vilket försvar som helst, men man behandlar inte en människa på det här sättet, säger Britt Rosén på Brottsofferjouren.
I onsdags kom tre socialtjänstemän hem till Eva Stendahl för att "prata". Efter en stund försvann två av tjänstemännen för att ordna ett beslut om omhändertagande av Evas tre månader gamla son Kristian.
Eva försökte ta sitt barn och lämna lägenheten för att söka skydd i kyrkan, men blev hindrad av den kvarvarande socialtjänstemannen. Detta, trots att Eva just då var vårdnadshavare för barnet.
Barnet placerades i ett jourhem och Eva följde med. När hon sedan vägrade att lämna jourhemmet och sin son, blev hon handgripligen utkastad på gatan - och lämnad i sticket.
- Det finns ingenting som försvarar ett sådant handlande. Jag har jobbat som diakon i över 30 år, bland annat i Stockholm, och varit med om flera fall av akuta omhändertaganden, men aldrig har jag varit med om att mamman "misshandlats" på det här sättet. Och det är dessvärre inte det enda skrämmande exemplet som jag har sett här i Karlskoga, säger Britt Rosén.
Borde fått hjälp istället
Britt Rosén anser att det borde funnits andra lösningar på problemet.
- För det första är Eva ingen missbrukare. Att hon och hennes före detta polisanmält varandra har ingenting med barnet att göra. Det händer också att föräldrar kommer i kris, men det är ingenting som ligger till grund för ett omhändertagande.
- Om man nu tyckt att Eva behövt hjälp så borde hon ha kunnat få den hjälpen och det stödet i vardagen, tillsammans med sin son. Det står i socialtjänstlagen att man ska försöka samverka med klienten och komma fram till gemensamma lösningar.
- Här finns ingenting som tyder på att de har gjort det. Sedan kan de hitta på alla möjliga försvar. De är duktiga på sådant. Jag är mycket kritisk och ifrågasätter deras bedömningsförmåga. Eva ville ju lösa det här. Hon var beredd till vad som helst för att få behålla sin son. Men socialen är maktfullkomlig och får tydligen bära sig åt hur som helst.
- Jag förstår om människor inte längre har förtroende för dem och vill ta kontakt med dem. Det var ju det Eva gjorde för snart ett år sedan. Nu har de tagit båda hennes barn.
Anja Cavallie
0586-72 13 44
Ingen politiker har träffat Adrian.
Politikerna i händerna på tjänstemännen.
Du svarar som en politiker, Birgitta.
Nidbild av socialnämndens arbete.
Tragedier vid tvångsomhändertaganden.
Oenig länsrätt sade nej till Eva.
Ingen rök utan eld, säger länsrätten.
Tack för artiklarna om Adrian.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)- JO -
BESLUT
JO meddelade två beslut i anledning av NKMR's anmälan.
I -
I beslut 1999-08-06 undertecknat av Stf justitieombudsmannen, Gunnel Norell Söderblom och hennes kollega Nils-Erik Elfstadius, Dnr 2826-1999 i anledning av den anmälan som gjorts av NKMR, meddelade JO följande:
Er anmälan mot Socialnämnden och socialförvaltningen i Karlskoga kommun
Ni har i en anmälan till JO hemställt om JO:s granskning av Socialnämnden och socialförvaltningen i Karlskoga kommun. Ni har därvid hänvisat till en artikelserie i Karlskoga tidning rörande ett omedelbart omhändertagande av en pojke född i augusti 1998.
Jag har tagit del av Länsrättens i Örebro län beslut den 23 juni 1999 och dom den 2 augusti 1999 i mål nr 1409-99 E.
JO är ett extraordinärt tillsynsorgan som inte skall ersätta den rättstillämpning och tillsyns som kan ske i ordinarie ordning. Beslutet att omedelbart omhänderta barnet enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) har varit föremål för överprövning av Länsrätten i Örebro län. Samma länsrätt har genom dom den 2 augusti 1999 bifallit socialnämndens ansökan om vård. Länsrättens dom kan överklagas till kammarrätten.
Mot bakgrund av vad det anförda finner jag att det som har framkommit inte utgör skäl för mig att vidare utreda saken.
Beslut
Jag kommer inte att utreda Er anmälan ytterligare.
Gunnel Norell Söderblom
Nils-Erik Elfstadius
II -
I beslut 1999-10-04 meddelat av JO Kerstin André och angivna kollegan Nils-Erik Elfstadius, skrev JO följande:
Anmälarna (enligt expeditionslista)
Er anmälan mot Socialnämnden i Karlskoga kommun och dess förvaltning
Ni har i en anmälan, inkommen till JO den 29 september 1999, hemställt om en granskning av Socialnämndens i Karlskoga kommun och dess förvaltnings handläggning av ett barnavårdsärende. Er anmälan är daterad den 26 juli 1999. En likalydande anmälan, undertecknad av Ruby Harrold-Claesson och Siv Westerberg, inkom till JO den 28 juli 1999. 1 anledning av den anmälan meddelade stf JO Gunnel Norell Söderblom beslut den 6 augusti 1999. Beslutet bifogas för kännedom.
Eftersom saken redan har behandlats av JO avser jag inte att vidta någon ytterligare åtgärd i anledning av den nu inkomna anmälan. Anmälningen läggs till handlingarna i JO:s ärende med dnr 2826-1999.
Kerstin André
Nils-Erik Elfstadius
JO:s beslut den 6 augusti 1999 (aktbilaga 5), dnr 2826-1999
Expedition
1. Ruby Harrold-Claessson
2. Marianne Haslev Skånland
3. Peter Klevius
4. Siv Westerberg
5. Hans Olov Okkels
6. Harry Ulich
7. Tryggve Emstedt
Replik av Torbjörn Karlgren, journalist vid Karlskoga Tidning. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning som förstasidesnyhet med början den 12 juli 1999 -- den 5 augusti 1999. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.
av Torbjörn Karlgren, Karlskoga
Usch, vad det är tröttsamt.
Jag har i fyra stora artiklar över sammanlagt sex helsidor i Karlskoga tidning beskrivit fallet Eva och Adrian.
I ett stycke i en av dessa fyra artiklar stod följande:
"En annan aspekt:
Håkan Stenholm, utredaren som är socialsekreterare, är också oppositionsråd för vänsterpartiet och sitter i kommunfullmäktige. Med sig vid hembesöken hos Eva har han en annan socialtjänsteman, Ing-Marie Lycke. Hon sitter också i fullmäktige för vänsterpartiet.
Det gör även Sonia Schaank, Schaank som på Stenholms fråga skriver under det akuta beslutet om tvångsomhändertagandet.
Kenneth Wachenfeldt? Han är ordförande för vänsterpartiet i Karlskoga".
Detta konstaterande (som utgör sisådär en procent av hela textmängden) skrev jag för att jag tror att personliga band och relationer har betydelse vare sig det gäller Degerfors IF, vänsterpartiet eller socialförvaltningen.
Men visst hade det varit roligt med en socialnämndsordförande som även diskuterat de övriga 99 procenten av vad som skrivits i detta uppseendeväckande fall.
Tragedier vid tvångsomhändertaganden.
Oenig länsrätt sade nej till Eva.
Ingen rök utan eld, säger länsrätten.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Torbjörn Karlgren är journalist vid Karlskoga Tidning. Denna nyhetsartikel publicerad den 5 augusti 1999 ingår i artikelserien om fallet med tvångsomhändertagandet av Eva Stendahls son, Adrian. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning som förstasidesnyhet med början den 12 juli 1999 -- den 5 augusti 1999. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.
Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga
Det har inte hänt något illa med Adrian.
Men det skulle kunna göra det.
Enligt det resonemanget tar sig länsrätten fram när dess majoritet beslutar att Adrian, elva månader, ska tvångsomhändertas.
Igår berättade Karlskoga Tidning att Eva Stendahl, som vi skrivit ett antal artiklar om, inte får tillbaka sin son utan att han ska fortsätta vara tvångsomhändertagen.
Idag handlar det om hur det gick till och vad som egentligen anfördes i länsrätten som grund för beslutet.
Det finns underligheter i det som anförs mot Eva i länsrätten. Socialförvaltningens två tjänstemän för vid förhandlingen exempelvis fram att "Kvinnohuset har uppgett att Eva Stendahls praktiska skötsel av och känslomässiga kontakt med Adrian är oroväckande".
Men hallå! Vad var det det stod i socialsekreterare Håkan Stenholms utredning som låg till, grund för att socialnämnden tvängsomhändertog Adrian?
Jo, att "990528 framkom i samtal med Eva att hon inte sovit någon nått på kvinnohuset".
- Jag har ju inte varit där, säger Eva när hon läser handlingarna från länsrätten.
- Hur kan de då göra en bedömning av något?
En bra fråga.
En annan bra fråga är denna:
inför länsrätten säger socialförvaltningen att "BVC (alltså barnavårdscentralen) har anmält oro över Eva Stendahls sociala situation då hon hade uteblivit från flera besök".
Men när Christina Hjulström, Evas advokat, kontaktar ansvarig sköterska på barnavårdscentralen, en kvinna som träffat Adrian och Eva cirka tio tillfällen à 20 minuter vardera säger sköterskan att hon "inte delar uppfattningen att Adrian skulle vara distanslös utan anser att han har god anknytning till modern" och att "det är riktigt att Eva Stendahl uteblivit vid vissa besök på BVC men det är vanligt förekommande bland mödrar att så sker".
Speciellt om man inte har telefon hemma.
Och saknar bil.
Samt har ett litet spädbarn som inte alltid anpassar sig efter öppettider.
Det intressanta är dock:
Socialförvaltningen lämnar också ett intyg från vuxenpsyklatrin och hävdar att "det brister också i omsorgen till följd av Eva Stendahls psykiska instabilitet vilken bland annat framgår av ett intyg från Vuxenpsyklatrin från den 13 juli 1999 och som nämnden gett in i målet".
Det har från flera håll uppmärksammats att Eva Stendahl har svårt att hålla kontakt och är självupptagen. Hon är en människa i ständig kris vilket är psykiskt påfrestande för henne".
Oidå! Ett intyg från 13 juli i år, till och med färskare än det senaste tvängsomhändertagandet. Så graverande för Eva!
Visst.
Om det inte varit för att intyget visserligen var skrivet då. på uppmaning från socialförvaltningen, men handlade om en situation långt tidigare i Evas liv, innan någon Adrian fanns.
Och så vidare.
Det är ett utsökt fall av indiciebevisning där det ene sett det, den andre hört det, den tredje ringt dit och den fjärde anmält si och så. Och när socialförvaltningen dunkar kvinnohus, BB, barnavårdscentral, vuxenpsykiatri och så vidare i bordet så är det tungt.
Väldigt tungt.
Ett läkarintyg finns. Det är skrivet av barnläkaren Elisabeth Rimeika den 2 juli i år och fastställer att "Adrians fysiska hälsa är helt normal för ett elva månaders barn".
Så vad gäller då för att tvängsomhänderta ett barn enligt LVU?
Jo, detta.
Allt enligt förarbetena till lagstiftningen. Risken för att barnet ska skadas måste vara påtaglig. I uttrycket "påtaglig risk för skada" ligger att det inte får vara fråga om någon ringa risk. Övergående eller mindre betydande risk är alltså inte tillräckligt för ett ingripande.
Det ska också gå att konstatera att barnet har ett tydligt vårdbehov. Det ska föreligga konkreta omständigheter som talar för att en risk för skada finns.
"Brister i omsorgen" finns om till exempel barnets behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersätts till exempel på grund av missbruk eller psykiska störningar hos föräldrarna.
Något missbruk finns inte i det här fallet.
Däremot ett gammalt intyg om ett tillfälle då Eva varit "psykiskt instabil".
Okej.
En av nämndemännen, Klas-Göran Vilgren, anmälde skiljaktig åsikt och ville att tvångsomhändertagandet av Adrian skulle upphöra.
- Av utredningen framgår att Adrian verkar må bra och är välvårdad, skriver han. Utredningen om hans distanslöshet är vag.
- Jag anser att det inte är styrkt att hemförhållandena är sådana att det föreligger en påtaglig risk för att Adrians hälsa eller utveckling skall skadas.
Så vad blir det?
Jo, så här säger länsrätten:
Utredningen visar att "det föreligger missförhållanden i hemmet vad gäller skyddet och omsorgen av Adrian".
Men:
"Såvitt framgår är Adrian ett friskt barn".
Och:
"Det framstår som oklart om den uppgivna distanslösheten beror på hemförhållandena eller något annat".
Ändå:
"Även om någon skada inte kunnat visas finner länsrätten ... att det i vart fall för närvarande finns en påtaglig risk för att Adrians hälsa och utveckling skadas på grund av hemförhållandena".
Alltså finns det "ett vårdbehov för Adrian".
Då kan vi väl göra någon typ av frivillig vårdinsats?
Nej, säger länsrätten.
Eva har inte varit med på socialförvaltningens noter förr och "Eva Stendahl motsätter sig värdplanen".
'Vårdplanen"?
Ja, den ser ut så här:
"Adrian placeras i ett familjehem.
Han skall ha regelbundet umgänge med sin mamma.
Han skall även ha regelbundet umgänge med sin moster samt Evas mormor och morfar".
Vårdplanen innebär alltså att Adrian med tvång ska tas ifrån sin mor Eva.
När Eva motsätter sig tvångsåtgärden visar hon enligt länsrätten att hon inte accepterar en frivillig väg.
Och med Moment 22-bevisning har man då slagit fast att man måste ta hennes barn.
Så blir den samlade goda viljan sin egen motsats.
Någon har sagt att "vägen till helvetet är kantad av goda föresatser".
Det kan vara så att det ligger något i det.
Länsrätten bifaller socialnämndens ansökan om tvångsomhändertagande och "förordnar att Adrian Stendahl skall beredas vård med stöd av i och 2 §§ LVU".
- Vi ska överklaga till kammarrätten, säger Evas advokat, Christina Hjulström.
Under tiden fyller Adrian ett år i sitt familjehem.
Tack för artiklarna om Adrian.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)