Artikel_ny_socialtjanstlag_maste_oka_barnets_rattigheter_av_anita_ankarcrona

Ny socialtjänstlag måste öka barnets rättigheter.

I motionerna ges prestiglösa och konstruktiva förslag som Margot Wallström bör läsa noggrant, skriver Anita Ankarcrona, fil. dr och samhällsdebattör.

När nu statsministern ger fritt fram för planhushållningens gengångare finns det skäl att erinra om att denna havererade totalitära tankemodell lever i bästa välmåga inom en mäktig sektor i vårt samhälle, nämligen socialstaten och värdering av familjen i allmänhet, och "barnens bästa" i synnerhet. Den offentliga yrkesmässiga omsorgen gynnas generellt framför den känslogrundade omvårdnaden inom familjen. Familjer som hamnat i tillfälliga svårigheter krossas många gånger av en förhärdad och föråldrad socialtjänst, som inte tycks ha tänkt en enda ny tanke - sedan det begav sig vid slutet av 60-talet.

Men regeringen har nu en given möjlighet att radikalt förändra en situation, som är lika ohållbar som ovärdig, i ett land som är på väg att oåterkallerligen integreras i den europeiska värdegemenskapen. En värdegemenskap där familjen betraktas som samhällets grundsten och därför åtnjuter ett starkt lagstadgat skydd.

1994 var FN:s proklamerade familjeår med temat "Familj: resurser och ansvar i en föränderlig värld". Ett tema som tycks gått svenska myndigheter spårlöst förbi. Som såge man "familjen" som en rest från ett svunnet feodalsamhälle. Som vore familj och välfärd varandras motsatser. Att Sverige åtskilliga gånger blivit fällt i Europadomstolen i mål som gällt de sociala myndigheternas omhändertagande av barn synes inte genera någon.

Ny socialtjänstlag
I dagarna lägger dock regeringen sitt förslag till ny socialtjänstlag. I de delar som gäller tvångsomhändertagande och utplacering av barn ligger det sex motioner i riksdagen (bl.a. av socialdemokraten Sigrid Bolkéus). En sansad och självständigt tänkande socialminister borde kunna låta sig inspireras och dra slutsatser av dessa. Barns rätt till sina närstående, behovet av varaktighet och trygghet samt möjligheterna till en god livsutveckling skall inte behöva vara prestigefylld partipolitik. Hos flertalet medborgare mäts dessa livsfrågor helt säkert inte längs en vänster-höger skala. Det som gynnar barn och ungdom, det gynnar hela samhället. Nu och framgent.

I press, radio och television har under det senaste året förts en upplysande och upprörande debatt kring samhällets ingripanden mot barn och deras anhöriga. Att vara "samhällets barn" har för många visat sig vara en svår lott; en vandring mellan fosterhem, förlorad kontakt med sina närstående - och vid 18 års ålder utan ett hem att gå till.

Socialtjänstens mardrömslikt cyniska agerande gentemot en far och hans två små pojkar demonstrerades i Jan Josefssons kusligt avslöjande TV-program (Stiptease 17/2 1997). Det visade vilka gärningar (och lögner) en maktfullkomlig socialstat är mäktig: En socialassistent som förvanskar uppgifter, en socialchef som hänvisar till den kvinnliga intuitionen som objektiv kunskapskälla, en socialnämndsordförande som lättvindigt blandar ihop ärenden som rör människors liv och framtid. Länsrättsdomaren, som skall vara garant för rättsstaten, behärskar inte ens de grundläggande sakförhållandena i det fall han just dömt. Alla avsvär sig ansvar - tjänstemän såväl som politiker. Än mindre väcks åtal för ohederlighet och brister i tjänsteutövningen.

Mot myndigheters övergrepp är den enskilde värnlös - så länge myndigheter av vanhävd skyddar varandra.

Nu har emellertid Margot Wallström tillfälle att en gång för alla kränga av sig Alva Myrdals slitna kappa. Hon borde inse att den gamla myrdalska bilden av babyn och lagboken - försedd med texten "ingen äger mig" - varit en destruktiv förebild. Den berövar barnet dess självklara och villkorslösa tillhörighet. Dess utgångspunkt i livet.

Vag socialminister
I en kommentar till arbetet med den nya socialtjänstlagen, i de delar som rör omhändertaganden, säger socialministern lite vagt, att man skall ge barnet rätt "att uttrycka sin åsikt i frågor som rör barnet" (Brännpunkt 22/2 97).

Men vid omhändertaganden handlar det ju ofta om mycket små barn, som naturligtvis inte kan "uttrycka sin åsikt"! Och större barn hamnar lätt i ett inferno av lojalitetskonflikter, av rädsla och av osäkerhet. Eftersom socialtjänsten och dess s.k experter har tolkningsföreträde i de utredningar som görs, finns det i stället en uppenbar risk att en diffus klausul som "barnets åsikt" blir ytterligare ett vapen i en redan mäktig myndighets händer.

Margot Wallström borde därför läsa motionerna noggrant och ta dem på allvar! Från vänster till höger! Där ges prestigelösa och konstruktiva förslag. Miljöpartiet (1996/97:mp817) kräver att socialsekreterare som handhar så allvarliga ingripanden som omhändertagande av barn, skall ha specialkompetens och någon form av legitimation. Man kräver vidare att eventuell placering sker inom släkten samt att rättegångarna är öppna, eftersom rättsäkerheten ofta ifrågasätts av inblandade parter.

Skrämmande slumpmässighet
Folkpartiet (1996/97:fp016) påtalar den skrämmande slumpmässigheten i hur förvaltningsdomstolarna dömer i dessa ärenden. Varken kvaliteten i socialtjänstens utredningar eller anlitande av experter med barnkompetens tycks spela någon roll för domstolens avgörande. Barnet får betala priset för denna slumpmässiga hantering.

Sigrid Bolkéus (s) skrivning (1996/97:s22004) är representativ för flertalet motioner då hon begär en ändring av lagen, så att släkt och närstående skall (inte bör ) utredas först vid eventuell omplacering av barn och ungdom.

De "familjerådslag" som idag finns i ett tiotal kommuner i Sverige är ett lovande tecken på tillnyktring och återgång till sunt förnuft. Ett förnuft som man säger sig ha hämtat från Nya Zeeland. Men nog var det att gå över oceanen efter en hink kallt vatten. Det finns gott om sunt förnuft i Sverige.

Det gäller bara att ta det i bruk.

Tillbaka