Barnmålen blir skenrättegångar

Barnmålen blir skenrättegångar

Av jur. kand Siv Westerberg.

Ska jurister som är kritiska mot myndigheterna åläggas yrkesförbud? undrar Siv Westerberg

I barnmålen i Strasbourg har jag med förvåning konstaterat att föräldrarnas ombud agerat i syfte att underblåsa motsättningarna mellan föräldrarna och de sociala myndigheterna, skrev ambassadör Hans Corell, UD, på DN Debatt 26/4. Jur. kand. Siv Westerberg, ombud för föräldrarna i det nyligen avgjorda s k Olsson-målet, går här i svaromål.

En artikel på DN Debatt 26/4 av ambassadör Hans Corell, svenska regeringens ombud i Europadomstolen i Strasbourg, har titeln "Ni underblåser motsättningarna". Underrubriken är föräldrarnas ombud i Europadomstolen får hård kritik av svenska UD".

I artikeln går ambassadör Corell till angrepp på icke namngivna ombud för svenska föräldrar i barnomhändertagandemål i Europadomstolen i Strasbourg. Eftersom hittills endast ett svenskt barnomhändertagandemål avgjorts av Europadomstolen och detta är det så kallade Olssonmålet, där Jag är juridiskt ombud för föräldrarna, måste ambassadör Corells kritik givetvis avse mig, vilket också de många läsare som med intresse följt detta mål omedelbart fick klart för sig. Av artikeln att döma synes ambassadör Corell önska en lagändring i Sverige som belägger de juridiska ombuden i mål som rör tvångsomhändertaganden av barn att samarbeta med sin klients motpart socialmyndigheten.

Det rättegångssystem som ambassadör Corell ser fram emot innehåller alltså att utgångspunkten är att en statlig eller kommunal myndighet och av denna myndighet anlitade och godkända personer (läs i detta fall socialmyndigheten och av dem utsedda och rikligt betalade fosterföräldrar) förutsättes aldrig kunna begå ett fel eller göra sig skyldiga till en felbedömning.

Det juridiska ombud som dristar sig att hävda något annat skall tydligen med stöd av en ny av ambassadör Corell föreslagen paragraf i förvaltningsprocesslagen avvisas som ombud och ersättas av ett av staten utsett juridiskt ombud som råder föräldrarna att "samarbeta" med. sin motpart. I det läget har naturligtvis hela rättegången urartat till en ren skenrättegång, där den allsmäktiga socialmyndigheten bestämmer vilka argument som deras motpart, föräldrarna, får åberopa.

Måhända tror ambassadör Corell att han med sitt lagförslag kommer med en epokgörande juridisk innovation. Jag skulle emellertid vilja råda ambassadör Corell att friska upp sina kunskaper i världshistoria, inklusive 1900-talets historia. Ambassadör Corell kommer då att finna praktiskt taget varje gång som en stat har övergått från att vara en rättsstat till att bli en totalitär stat har en av statens första åtgärder varit att med olika medel tysta de jurister, journalister, läkare och lärare som på erfarenheter som de gjort i sin yrkesutövning har kritiserat myndigheternas agerande i olika frågor, satta dessa för staten misshagliga kritiker i fängelser och koncentrationsläger för olika förmenta förbrytelser har det effektivaste sättet att tysta dessa kritiker varit att genom olika former av yrkesförbud hindra dessa i personer från att fortsätta sin yrkesverksamhet. Grundat på allmänt hållna påståenden om olämplighet utfärdas yrkesförbud. Från statens synpunkt har denna metod den stora fördelen att den samtidigt brukar avskräcka 99,9 procent av den före detta yrkesutövarens kolleger från att ens komma på tanken att använda sin yttrandefrihet till att kritisera myndigheters agerande.

Ambassadör Corell vill nu genom en ny lag se till att inga jurister eller advokater som är kritiska mot socialmyndigheterna tillåtes uppträda som ombud för biologiska föräldrar som får sina barn kidnappade av svenska socialmyndigheter.

Låt mig nu lämna några exempel på vad svenska socialmyndigheter och av dem anlitade och godkända fosterföräldrar kan taga sig före i barnomhändertagandemål. Exemplen är samtliga hämtade från barnomhändertaganden som för närvarande är anhängiga i svenska domstolar runt om i landet och där jag själv är juridiskt ombud för föräldrarna.

1 - Fostermodern till en tvångsomhändertagen pojke i förskoleåldern kastar fosterpojken nedför en brant trappa med orden: "Jag skall mörda dig".

2 - Fostermodern till en tvångsomhändertagen handikappad pojke använder som uppfostringsmetod att lugga pojken i håret så att han får kraftigt ömmande områden i hårbotten. Som uppfostringsmetod använder fostermodern även tvångsduschning med iskallt vatten.

3 - Fosterfadern till en elvaårig fosterflicka tar flickans egendom och säljer den och stoppar pengarna i egen ficka.

4 - Fosterfadern till en handikappad fosterpojke infinner sig på det sjukhus där pojken vårdas efter en operation och stjäl de pengar som pojken fått av en besökande anhörig.

5 - Socialsekreteraren som handhar ärendet rörande en tvångsomhändertagen diabetessjuk pojke i nedre tonåren får telefon från pojken. Pojken klagar över fosterfaderns brutalitet och kräver att få flytta hem till sin egen mor. Pojken hotar vid telefonsamtalet med självmord om han inte får flytta hem. Hotet negligeras helt av socialsekreteraren. Omedelbart efter telefonsamtalet gör pojken ett självmordsförsök genom att ta en överdos insulin. Fosterfadern bryt sig inte om att följa med pojken till sjukhus utan sätter pojken ensam i en taxi.

6 - Manlig socialnämndsordförande tvångsomhändertar hastigt och på mycket diffusa grunder en flicka i nedre tonåren genom ett så kallat ordförandebeslut. Flickan placeras i ett fosterhem och hindras ha kontakt med sin biologiska mor. Några månader senare döms socialnämndsordföranden till två års fängelse för våldtäkt på en annan tonårsflicka som han är kontaktperson för. Jag ber myndigheterna utreda huruvida ordföranden även kan ha förgripit sig på något sätt på den andra flickan och sedan försökt "tysta" henne genom att separera henne från hennes mor.

7 - Tvångsomhändertagen fyraårig flicka får dela säng med de barnlösa fosterföräldrarna och bada bastu tillsammans med den fyrtiofemårige fosterfadern.

Läsaren får själv avgöra om jag som ombud för de biologiska föräldrarna har handlat rätt eller fel när jag slagit larm till polis och socialmyndighet om ovannämnda missförhållanden. I ambassadör Corells Sverige borde jag ha tigit för att inte "fördjupa klyftan" mellan föräldrar och socialmyndighet.

I stället för att komma med nya lagförslag i syfte att göra Sverige till en totalitär stat borde ambassadör Corell intressera sig för hur hans regering agerar efter domen i Olssonmålet i Europadomstolen. Sanningen är nämligen den att svenska staten fortsätter att hålla de två yngsta barnen Olsson kvar med tvång i fosterhem under precis samma omständigheter som Europadomstolen i sin dom förklarat utgöra en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Barnen är fortfarande kvar i två olika fosterhem, sextio mil från föräldrarna och tio mil från varandra. Barnen förbjuds fortfarande att ens besöka sitt eget föräldrahem. Socialmyndigheten har därtill efter Europadomstolens dom öppet förklarat att socialmyndigheten inte alls har för avsikt att ändra på de här förhållandena. För någon månad sedan (e f t e r Europadomstolens dom) förbjöd socialmyndigheten till och med barnen att närvara vid sin egen farmors begravning.

Hur skulle det vara om ambassadör Corell i stället använde sin tid till att försöka förmå den regering som han är ombud för i Europadomstolen i Strasbourg att sluta upp med att kränka familjen Olssons mänskliga rättigheter. Sverige har faktiskt förbundit sig att rätta sig efter domstolens utslag (artikel 53 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna).

Om inte svenska regeringen har klart för sig detta, är det hög tid att ambassadör Corell i sin egenskap av chef för UD:s rättsavdelning upplyser regeringen om detta.

Fallet Frank i Lerum

Dags att avskaffa odemokratiska maktstrukturer

Tillbaka till Artikelindex