Barnmisshandel i offentlig regi - Ett grundläggande systemfel
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
Artikeln nedan är tidigare publicerad som ett inlägg i Uppdrag gransknings debatt om reportaget Vanvård på Ekbacken som sändes av Sveriges Television den 6 december 2005. Inlägget som publicerades under rubriken "Ett grundläggande systemfel" postades på SvT Diskussionsforum den 29 december 2005. http://forum.svt.se/jive/svt/thread.jspa?threadID=4881&tstart=0 |
Tack Hannes Råstam och
Uppdrag granskning för ytterligare ett lysande reportage om
tvångsomhändertagande och fosterhems- och institutionsplaceringar av barn i
Sverige. Uppgifterna i reportaget kan ha förvånat
och överraskat många men vi inom NKMR och åtskilliga hundratusentals vakna
svenska medborgare har vetat om - och försökt göra allmänheten medvetna om -
problemen eller rättare sagt missförhållandena i ett par decenniers tid.
Brutala - och för en större allmänhet rapporterade - tvångsomhändertaganden och
fosterhemsplaceringar förekom redan under 1950-talet. I artikeln "En mor frågar
samhället: Var finns mina fem barn" berättar Jan Gillberg om
Vetlandafallet som utspelade sig 1957. Av artikeln framgår att ärendet hade
nått kanslihuset. Jag citerar: "Statsrådet Ulla
Lindström förklarade vid ett inspelat samtal, att "den
här familjen är ju tattare och håller ihop som en klan!""
Därefter har
tvångsomhändertagandeskandalerna avlöst varandra. Under 1980-talet har vi t ex
fallet Alexander Aminoff, som också hade nått regeringskansliet. Olof Palme
sammankallade de utländska korrespondenterna i Stockholm för att dementera och
bortförklara saken efter att tidningen Der
Speigl hade döpt Sverige till "Barn-Gulag".
Andra fall som jag vill nämna i det här sammanhanget är fallet Lilja där föräldrarna flydde till USA för att rädda sin son och fallet Yavari i Götene där familjen flydde först till Storbritannien och sedan till USA. Jag stannar vid de här exemplen annars blir listan för lång.
Ett fall som dock har sin givna plats i inlägget är fallet Olsson i Gunnared i Göteborgs kommun. Socialtjänsten och dess politiska nämnd ansåg paret mentalt handikappade och tvångsomhändertog deras fyra barn. Olssons juridiska ombud, jur. kand med. lic Siv Westerberg förde deras klagomål till Europadomstolen i Strasbourg och Sverige fälldes för kränkning av familjens mänskliga rättigheter.
Dessvärre ville inte Sveriges regering lära sig från den fällande domen i Europadomstolen. I en artikel i DN Debatt 26/4 1988 skrev ambassadör Hans Corell, rättschefen på UD och Sveriges advokat i Europadomstolen, "I barnmålen i Strasbourg har jag med förvåning konstaterat att föräldrarnas ombud agerat i syfte att underblåsa motsättningarna mellan föräldrarna och de sociala myndigheterna." I artikeln förespråkade han yrkesförbud för jurister som anmälde Sverige till Europadomstolen. Jag rekommenderar en läsning av Jur. kand. Siv Westerbergs svaromål "Barnmålen blir skenrättegångar", som också publicerades i DN.
Reportaget om den brutala, systematiska misshandeln som utövades på Ekbacken
fram till åtminstone 2003 dit de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna
förpassade onödigt tvångsomhändertagna barn och ungdomar aktualiserar nya
ifrågasättanden av välfärdssamhället och deras profitörer. Det framkom klart
och tydligt i Uppdrag gransknings reportage att de stora pengarna som de
sociala myndigheterna tillförde verksamheten var drivkraften i företaget.
Barn i Sverige blir således handelsvaror som blir utsatta för fysisk, psykisk och administrativ misshandel under mantrat "barnets bästa"! Det torde vara uppenbart för envar att vi står inför ett grundläggande systemfel.
Sedan Thomas Kanger och
Dokument inifrån i reportaget "Stulen barndom" avslöjat den
systematiska misshandeln som barnhemsbarnen utsattes för har socialminister
Morgan Johansson beslutat om en granskning så att de som har haft samhället som
fostrare ska få upprättelse och eventuellt skadestånd. NKMR har skickat en
skrivelse till socialministern där vi föreslår dels att Socialstyrelsen inte
ska få utredningsuppdraget, dels en utvidgning av uppdraget att omfatta
perioden 1940 - 2000-talet dvs
fram till idag. Våra egna erfarenheter av misshandel på fosterbarn och
institutionsplacerade barn och reportaget om behandlingshemmet
"Ekbacken" som "Uppdrag granskning" sände den 6 dennes är
stöd för vårt förslag.
Vi lever i 2000-talet så det är hög tid att göra upp med det gångna seklets ideologier om undermåliga individer som ju är ursprungen ur rasbiologi - och det förtryck av familjen som institution som förekommer i de nordiska länderna men som inte förekommer i huvudparten av världens länder.
Tack än en gång Hannes Råstam och Uppdrag granskning att ni hjälper till att
öppna denna varböld!
PS Artiklarna som har omnämnts ovan och åtskilliga nutida fall av offentlig barnmisshandel finns på NKMR:s hemsida.
Vetlandafallet. En sammanställning av
artiklar om fallet Blomqvist i Vetlanda
Barnmålen blir skenrättegångar
Av Siv Westerberg
Hög tid att avskaffa odemokratiska
maktstrukturer
Av Lisbeth Lindeborg
Powered by AIS