Swedish

Välj ditt språk

Barnmisshandel i offentlig regi - Ett grundläggande systemfel

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

 

 

 

 

 

 

Artikeln nedan är tidigare publicerad som ett inlägg i Uppdrag gransknings debatt om reportaget Vanvård på Ekbacken som sändes av Sveriges Television den 6 december 2005. Inlägget som publicerades under rubriken "Ett grundläggande systemfel" postades på SvT Diskussionsforum den 29 december 2005.

http://forum.svt.se/jive/svt/thread.jspa?threadID=4881&tstart=0

 

 

 

 

Tack Hannes Råstam och Uppdrag granskning för ytterligare ett lysande reportage om tvångsomhändertagande och fosterhems- och institutionsplaceringar av barn i Sverige.  Uppgifterna i reportaget kan ha förvånat och överraskat många men vi inom NKMR och åtskilliga hundratusentals vakna svenska medborgare har vetat om - och försökt göra allmänheten medvetna om - problemen eller rättare sagt missförhållandena i ett par decenniers tid.

Brutala - och för en större allmänhet rapporterade - tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar förekom redan under 1950-talet. I artikeln "
En mor frågar samhället: Var finns mina fem barn" berättar Jan Gillberg om Vetlandafallet som utspelade sig 1957. Av artikeln framgår att ärendet hade nått kanslihuset. Jag citerar: "Statsrådet Ulla Lindström förklarade vid ett inspelat samtal, att "den här familjen är ju tattare och håller ihop som en klan!""  Därefter har tvångsomhändertagandeskandalerna avlöst varandra. Under 1980-talet har vi t ex fallet Alexander Aminoff, som också hade nått regeringskansliet. Olof Palme sammankallade de utländska korrespondenterna i Stockholm för att dementera och bortförklara saken efter att tidningen Der Speigl hade döpt Sverige till "Barn-Gulag".

Andra fall som jag vill nämna i det här sammanhanget är fallet Lilja där föräldrarna flydde till USA för att rädda sin son och fallet Yavari i Götene där familjen flydde först till Storbritannien och sedan till USA. Jag stannar vid de här exemplen annars blir listan för lång.

 

Ett fall som dock har sin givna plats i inlägget är fallet Olsson i Gunnared i Göteborgs kommun. Socialtjänsten och dess politiska nämnd ansåg paret mentalt handikappade och tvångsomhändertog deras fyra barn. Olssons juridiska ombud, jur. kand med. lic Siv Westerberg förde deras klagomål till Europadomstolen i Strasbourg och Sverige fälldes för kränkning av familjens mänskliga rättigheter.

 

Dessvärre ville inte Sveriges regering lära sig från den fällande domen i Europadomstolen. I en artikel i DN Debatt 26/4 1988 skrev ambassadör Hans Corell, rättschefen på UD och Sveriges advokat i Europadomstolen, "I barnmålen i Strasbourg har jag med förvåning konstaterat att föräldrarnas ombud agerat i syfte att underblåsa motsättningarna mellan föräldrarna och de sociala myndigheterna." I artikeln förespråkade han yrkesförbud för jurister som anmälde Sverige till Europadomstolen. Jag rekommenderar en läsning av Jur. kand. Siv Westerbergs svaromål "Barnmålen blir skenrättegångar", som också publicerades i DN.

 
Reportaget om den brutala, systematiska misshandeln som utövades på Ekbacken fram till åtminstone 2003 dit de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna förpassade onödigt tvångsomhändertagna barn och ungdomar aktualiserar nya ifrågasättanden av välfärdssamhället och deras profitörer. Det framkom klart och tydligt i Uppdrag gransknings reportage att de stora pengarna som de sociala myndigheterna tillförde verksamheten var drivkraften i företaget.

 

Barn i Sverige blir således handelsvaror som blir utsatta för fysisk, psykisk och administrativ misshandel under mantrat "barnets bästa"! Det torde vara uppenbart för envar att vi står inför ett grundläggande systemfel.

 

Sedan Thomas Kanger och Dokument inifrån i reportaget "Stulen barndom" avslöjat den systematiska misshandeln som barnhemsbarnen utsattes för har socialminister Morgan Johansson beslutat om en granskning så att de som har haft samhället som fostrare ska få upprättelse och eventuellt skadestånd. NKMR har skickat en skrivelse till socialministern där vi föreslår dels att Socialstyrelsen inte ska få utredningsuppdraget, dels en utvidgning av uppdraget att omfatta perioden 1940 - 2000-talet dvs fram till idag. Våra egna erfarenheter av misshandel på fosterbarn och institutionsplacerade barn och reportaget om behandlingshemmet "Ekbacken" som "Uppdrag granskning" sände den 6 dennes är stöd för vårt förslag.

Vi lever i 2000-talet så det är hög tid att göra upp med det gångna seklets ideologier om undermåliga individer som ju är ursprungen ur rasbiologi - och det förtryck av familjen som institution som förekommer i de nordiska länderna men som inte förekommer i huvudparten av världens länder.


Tack än en gång Hannes Råstam och Uppdrag granskning att ni hjälper till att öppna denna varböld!


PS Artiklarna som har omnämnts ovan och åtskilliga nutida fall av offentlig barnmisshandel finns på NKMR:s hemsida.

 

 

 

Vetlandafallet. En sammanställning av artiklar om fallet Blomqvist i Vetlanda

Barnmålen blir skenrättegångar
Av Siv Westerberg

 

Hög tid att avskaffa odemokratiska maktstrukturer
Av Lisbeth Lindeborg

 

Tillbaka till Artiklar

 

Powered by AIS