Familjens och de anhörigas roll större i Europa
Finlands kommunförbund utredde socialskyddet.Av Henrik Stenbäck
|
Familjens och de anhörigas betydelse när det gäller att vårda barn och åldringar är klart större i EU-länderna än i Finland, framgår det i en utredning som Finlands kommunförbund har gjort.
Man har försökt kartlägga hur social- och hälsovårdsservicen är uppbyggd i Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Nederländerna. Socialskyddet i dessa länder skiljer sig på flera väsentliga punkter från den nordiska modellen. Det är dock svårt att jämföra systemen i olika länder. Alla har sin egen nationella bakgrundshistoria, liksom också, de nordiska välfärdssystemen skiljer sig från varann.
Socialskyddet i de mellaneuropeiska länderna bygger fortfarande i hög grad på familjen. Ett annat väsentligt drag som skiljer dessa länder från de nordiska, är att systemet bygger på ett försäkringsskydd som vanligen är strängt knutet till arbetet.
De sociala förmånerna är baserade på arbetstagarförsäkringar. De finansieras inte som i Finland huvudsakligen beskattningsvägen.
I Tyskland och Frankrike är familjens skyldighet att vårda sina åldringar till och med inskriven i lag. I Frankrike sträcker sig omvårdnadsskyldigheten så långt att om ens barn inte kan betala för anstaltsvård går skyldigheten vidare till barnbarnen.
I Storbritannien har utgångspunkten varit en annan. Där har kommunens roll varit större och starka traditioner har burit upp den offentliga hälsoservicen. Men privatiseringspolitiken har lett till en blandmodell där det primära vårdarbetet sköts av familj, släktingar eller någon annan närstående sammanslutning.
Kvinnor, arbetslösa utmanar systemen
Enligt forskare Mikko Kautto har socialskyddssystemen som bygger på god sysselsättning och på att kvinnor stannar hemma utsatts för stora prövningar i dagens Europa. I synnerhet i Nederländerna håller familjens vårdarroll att lösas upp. Kvinnornas ökade förvärvsarbete har accentuerat kraven på att offentlig dagvård borde arrangeras.
Också i Frankrike och Tyskland ifrågasätts det familjefokuserade systemet. Den främsta orsaken är kvinnornas ökade förvärvsarbete. De familjelösa människorna passar dåligt in i systemet, som också prövas av ett förändrat familjebegrepp där kärnfamiljen inte har en lika självklar plats som förr.
I Tyskland, där det är mycket vanligt att kvinnor deltidsarbetar, är man i alla fall inriktad på att bevara den traditionella modellen. Barnvården och åldringsvården vill man lösa, inte genom att inrätta offentliga vårdplatser, utan genom att höja de ekonomiska förmånerna för den som sköter sina barn och åldringar hemma. Den som sköter en åldring hemma får ersättning med stöd av en särskild åldringsvårdförsäkring.
I Frankrike har den höga arbetslösheten visat på bristerna i att binda socialskyddet till arbetet. De som inte har några anhöriga måste ty sig till välgörenhet eller till utkomstskyddet, som upplevs förnedrande.
Eftersom socialförsäkringen, som alltså också skall ge socialskydd åt ens anhöriga, bygger på att man har haft ett arbete hamnar unga som aldrig har haft ett jobb utanför systemet. I EU-länderna där ungdomsarbetslösheten är kraftig ifrågasätts socialskyddssystemet också ur den synvinkel.
Offentligt dagis bara för tre procent
Vissa sifferuppgifter ger belägg för att barnomsorgen varierar rätt mycket i de undersökta länderna och att den kommunala service som erbjuds i Finland håller hög nivå. I Holland, Storbritannien och Tyskland är det mindre än tre procent av barnen under tre år som har en offentlig dagvårdsplats. I Frankrike kommer man upp till samma procent som Finland, det vill säga 20 procent av barnen under 3 år har kommunal dagvårdsplats.
I motsats till Finland, där lagen garanterar offentlig dagvård för barn under 3 år, gäller dagvårdslagen i Frankrike barn över 3 år. Hela 95 procent av de franska barnen över tre år har en dagvårdsplats eller en förskoleplats. Också i de andra länderna spelar förskolan en viktig roll då den påbörjas redan i 4-5 års åldern.
Moderskapsledigheten i Finland är avsevärt längre (46 veckor) än i de undersökta EU-länderna (14-18 veckor). A andra sidan täcks lönen så gott som helt i jämförelseländerna, men bara till 66 procent i Finland.
Också barnbidraget är högre i Finland, i synnerhet efter höjningen i början av året. I Frankrike betalas barnbidrag först åt det andra barnet. Man gynnar större familjer och den som bara har ett barn blir helt utan.
Finlands kommunförbunds direktör för social- och hälsovårdsfrågor Berndt Långvik sade vid gårdagens presskonferens att det är mycket svårt att jämföra socialskyddet i olika länder då de till sin struktur är så olika.
Därför har man inte på basen av den aktuella undersökningen kunnat jämföra hur dyrt vårt socialskydd är jämfört med EU-ländernas. Även om man inom EU och i de enskilda länderna debatterar socialskyddet, finns det enligt Långvik inga starka harmoniseringssträvanden inom EU på detta område.
Familjen får mer makt? eller Socialen tappar terräng!
Powered by AIS