Svensk familjepolitik – inget att ta efter!
Resumé av Krister Pettersson, Civilingenjör
|
Som offer för svensk familjepolitik, har vi upplevt, att det har varit omöjligt att i svenska media få i tryck sanningar om just sådant, som nu sprids genom den kända brittiska sociologen, Patricia Morgans bok, som jag gör en resumé av nedan (och bilagt).
Att en internationellt erkänd sociolog som Morgan nu har publicerat en bok, i vilken för en västerländsk demokrati synnerligen anmärkningsvärda förhållanden i vårt land beskrivs i klartext, måste uppmärksammas på bred front, i Sverige och utomlands.
Jag ber er alla, att göra vad ni kan för att sprida Morgans synnerligen kraftfulla och välunderbyggda kapitel om Sverige i boken. Jag bilägger texten i original med tillstånd för spridning från förlaget CIVITAS, och en något förkortad översättning jag står för själv. Också bilagt är en bild av bokens omslag.
Nedan, och bilagt, gör jag en resumé av Morgans bok - särskilt kapitlet om Sverige.
Med vänlig hälsning Krister Pettersson
|
Resumé av den engelska sociologen Patricia Morgans bok Family Policy, Family Changes - Sweden, Italy and Britain Compared. CIVITAS Institute for the Study of Civil Society, London. ISBN 1-903386-43-8
Svensk familjepolitik – inget att ta efter!
I sin nyligen utgivna bok Family Policy, Family Changes - Sweden, Italy and Britain Compared (CIVITAS, Institute for the Study of Civil Society, London) jämför den kända brittiska sociologen Patricia Morgan familjepolitiken i England med de två extremländerna Italien och Sverige. I Italien är familjepolitiken i hög grad koncentrerad till att hjälpa traditionella familjer att tillgodose mycket av behovet av trygghet och vård i samhället. I Sverige är familjen och dess funktioner i politisk och juridisk mening avskaffad.
Med Morgans synnerligen välunderbyggda kapitel (125 fotnoter - referenser) om Sverige, sprids nu hennes bok över världen med sanningar, som vi andra protestanter mot svensk familjepolitik aldrig hade tillåtits publicera i något av de media ”som räknas” i vårt land.
Under 35 års tid, har vi oupphörligt sett insändare i alla tidningar, som undrar varför politikerna inte förstår, att familjen måste kunna leva på en lön, varför politikerna inte tillåter Nacka-modellen eller några av de många andra sätten, att ge föräldrar möjlighet att själva vårda sina barn, och som är långt billigare än offentlig barnomsorg.
Morgan ger klara svar på detta. Familjepolitiken i Sverige går ut på att skapa det helt socialistiska samhället enligt Marx och Engels; föräldrarna i yrkesarbete så gott som alltid medan barnen fostras av staten utan besvärande föräldrapåverkan. Undantag tillåts inte. Det skall inte vara möjligt i Sverige, att leva på bara en lön. Det är inte utan, att dagens valaffischer från (s) ”Alla skall vara med” ger syn för sägen.
”Vilka extra värden skapas av, att svenska kvinnor tvingas att vårda varandras barn?”, frågar Morgan, och visar, att vårt land inte har blivit rikare av arbetstvånget än andra, mindre extrema länder. Tvärtom.
Ty svensk arbetskraft är i mycket en Potemkin-kuliss, säger den kända sociologen. Mycket av svensk yrkesanställning är bara på papperet.
Frånvaron från arbetet är mycket hög i Sverige. Omfattningen av betald ledighet för sjukdom, semester, föräldraledighet etc., är sådan, att varje dag 20 procent av kvinnliga arbetare är frånvarande från jobbet med betald ledighet. I den offentliga sektorn är frånvaron 30 procent. För mödrar med barn under tre är frånvaron 48 procent, fyra gånger högre än det nationella medeltalet för alla år 1990. Totalt tar kvinnor ut två till tre gånger så mycket betald ledighet som män.
En mycket stor andel av vad som normalt betraktas som arbetstid är i realiteten ”välfärdstid”. Sjuknivåerna bland både män och kvinnor är långt högre än i andra länder. En normal arbetsdag är nästan en femtedel av Sveriges arbetskraft antingen sjuk eller borta med ersättning. Sjukdom orsakas till en del av smittor som sprids via daghem. Till de stora kostnaderna för sådan betald frånvaro, kommer kostnaderna för subventionerna till det ”otänkbart mest dyra och ineffektiva sättet att se efter barnen” - daghemmen. Under rubriken ”Vad kostar det?” frågar sig Morgan, ”om svenska kvinnor tar hand om varandras barn, hur mycket resurser skapas av detta?” Hon passar också på, att avskaffa ett antal myter, att barn skulle utvecklas bättre på daghem än om de vårdas hemma, t ex.
Morgan finner bakgrunden till tvånget i svensk familjepolitik i Engels teorier och i svenska socialistiska politikers beundran för den massproducerande industrin, med dess effektivitet och standardisering. Vidare, att svenska politiker i internationell jämförelse har suttit vid makten mycket lång tid och att svenskarna har ”en lång tradition av stark centralstyrning och minimalt medborgardeltagande”.
Den aktuella familjepolitiken har effekter som t ex att ensamstående föräldrar med barn har det ekonomiskt mycket bättre än tvåföräldersfamiljen med bara en inkomst. Politiken ”infördes 1969, genom att s-kvinnorna fick den införd i partiprogrammet efter skickligt trixande, och denna politik har aldrig egentligen blivit debatterad offentligt”, skriver hon. Vidare, att ”det finns ett motstånd mot att barnavården tagits ifrån icke anställda föräldrar, eftersom detta står i strid med FN´s konvention om Barnets Rättigheter. Det anses diskriminerande, att barn förnekas något så fundamentalt för sin utveckling och frihet som barnavård enbart på grund av deras föräldrars ”status på arbetsmarknaden”, säger hon.
Morgan avslutar sitt långa kapitel om Sverige med att säga, att ”den svenska modellen förefaller vara väl trött för att efterliknas”.
Krister Pettersson
Civilingenjör - internationellt verksam
Svensk
familjepolitik på väg mot totalitarism
Av Lennart Hane
Powered by AIS