Fosterhem inte bättre för missbrukarbarn

Fosterhem inte bättre för missbrukarbarn
Av Jan Isakson, journalist

Barn som placerades i fosterhem på 50- och 60-talen klarade sig inte bättre än de som fick stanna hos sina problemtyngda föräldrar.

Det visar en doktorsavhand­ling av Bo Vinnerljung vid Lunds universitet.

- Om myndigheterna trodde att barnen skulle genomgå nå­got slags förvandling så trodde de fel, säger han.

- Vi måste vara mer ödmjuka inför det sociala arvet. Det finns många andra saker som.spelar in. Finns det bra vänner eller släkt fixar det sig ändå, fortsätter Bo Vinnerljung.

I Sverige arbetar barnavårdsmyndigheterna utifrån tesen att det går att förutse hur barnet blir som vuxen, "Utsatta barn" från familjer där för­äldrarna t ex är alkoholister eller missbrukare ska räddas frän att bli missanpassade som vuxna.

Del finns en stark tro på för­mågan att förutse hur det kom­mer att gå för barnet i framtiden, kanske för stark, säger Bo Vinnerljung.

Utländska experter på om­rådet har sagt att det är just omhändertaganden i preven­tivt syfte som skiljer barnavår­den i Sverige från den i t ex Storbritannien och USA. Där är de mycket försiktigare med att omhänderta barn.

Ny forskning visar nu att det inte alltid blir som de svenska myndigheterna tänkt sig.

Jämförde syskon

Som en del i arbetet med sin doktorsavhandling "Foster­barn som vuxna" har Bo Vinnerljung studerat syskonpar där ett barn vuxit upp i foster­familj och ett stannat hos mamman. Över 100 syskonpar födda i Malmö mellan 1958 och 1967 har studerats, Syskonen är relativt jämngamla, inte mer än fem år skiljer dem åt.

Bo Vinnerljung har bl. a tit­tat på hur fosterbarnen klarat utbildning, sin hälsa, registre­rade brott, värnplikt, tonåren, försörjning och social utslagning.

På punkt efter punkt visar det sig att barn som fick stan­na hos sina biologiska föräld­rar klarat sig lika bra som sys­konen placerade i fosterhem.

Idealisk vård

På en del punkter gick det t o m sämre för de barn som var placerade i fosterhem. 23 procent av de manliga foster­barnen registrerades för brott under tonåren, bara 15 pro­cent av hemmabarnen återfanns i brottsregistren.

- Men skillnaderna är små. När jag testat resultaten enligt olika statistiska modeller blir det otvetydiga svaret att det är dött lopp mellan fosterbarn och hemma barn i studien, fortsätter Bo Vinnerljung.

Fosterbarnen som ingått i studien har alla blivit placera­de i fosterhem tidigt. Över 80 procent redan i förskoleål­dern.

De har haft idealiska förhållanden enligt de kriterier som gällde i barnavården under 60-talet. Det är därför anmärk­ningsvärt att det inte gick bättre för fosterbarnen och att in­te hemmabarnen fick det vär­re.

Ingen återförening

Bo Vinnerljung har lång erfarenhet av socialt arbete. Innan han började forska i ämnet har han arbetat som fosterhemsinspektör under sju år i Malmö. Dessutom har han jobbat tio år med kommunal social vård.

- Majoriteten av barnen i studien hade inga synliga ska­dor. De togs omhand eftersom föräldrarnas beteende stack i ögonen på myndigheterna, sä­ger han.

Hålla isär tidigt

I Sverige har de sociala myndigheterna försökt hålla isär fosterbarn och de biolo­giska föräldrarna. Man har trott att det ger barnen bättre förutsättningar att klara sig.

Med facit i hand är Bo Vinnerljung förbryllad:

-Det är märkligt att myndigheterna inte skickat hem ungarna. Så sker inte i dag, in­te officiellt i alla fall. Det kan hända att myndigheterna passivt motverkar en återförening genom att bara hålla tyst och hoppas på att föräldrarna hål­ler sig borta, säger han.

Barnevernets livsløgn
Av Sverre Kvilhaug

DAGENS BARNEVERN KNUSER FAMILIENE OG REDUSERER BARNAS LIVSKVALITET
Av Sverre Kvilhaug

Fosterhem är ingen universallösning
Av Sven-Erik Berg

Fosterbarn som god butik

Av Siv Westerberg

Litt mer om økonomi i barnevern
Av Marianne Haslev Skånland

Många omhändertagna barn i motbjudande geschäft
Av Anita Ancarkrona

Tillbaka till Artiklar