Hur står det till inom rättsväsendet när oskyldiga kan dömas till fängelse?
|
|
Justitiedepartementet
Justitieminister
Thomas Bodström
103 33 StockholmDen 21 maj 2001
Hur står det till inom rättsväsendet när oskyldiga kan dömas till fängelse?
Refererar till mitt brev daterat den 16/11 2000 och ditt svar daterat den 5/4 2001. En man, Yassir Askar, har blivit oskyldigt dömd till livstids fängelse på motsägelsefulla indicier och en mycket tunn bevisning. Åklagaren i målet Eva Regner hade valt att inte kalla vittnen som talade till Yassir Askars förmån och dessutom nekat att göra kompletterande utredningar på försvararens begäran. Ett av åklagarens vittnen hade på flera hundra meters håll och högst upp i ett hyreshus, sett att en av de misstänkta gärningsmännen hade välpressade byxor. Vad jag förstår en fullständig omöjlighet men likafullt användbart som bevisning i målet. Har man som åklagare i målet tappat allt sunt förnuft ? Detta är bara ett exempel på vad polis och åklagare kan använda sig av som bevisning i ett mål. Efter massmedias fokus på livstidsdomen och en idog jurist/journalists arbete med fallet fick Askar resning i HD och Svea Hovrätt avkunnade en friande dom. Samma domstol hade för 2 1/2 år sedan dömt Yassir Askar till livstids fängelse. Ett stort skadeståndsanspråk av Yassir Askar torde vara att vänta. Åter igen ska svenska staten genom ett skadestånd försöka reparera den skada och kränkning en människa varit utsatt för av rättsväsendet.
Är det förenligt med svenskt rättsväsende att massmedia ska "gräva fram" den bevisning som pekar på att någon blivit oskyldigt dömd på grund av att polis och åklagare redan vid anhållandet har sin uppfattning klar angående den misstänkte och själva agerar domare istället för att utreda omständigheter som även talar till den misstänktes förmån, man tycks enbart utreda den subjektiva verkligheten. Därvidlag är både åklagarinstruktionerna och rättegångsbalken tydlig. Objektiviteten och förutsättningslösheten frångås gång efter annan av åklagare och polis vid förundersökningen. Är det en brist i utbildningen , inkompetens inom kåren, personalbrist eller handlar det om prestige? Vilket som, är det en katastrof när det inträffar.
Vid sexmål och falska anklagelser om incest är det snarare regel än undantag att frångå objektivitetsplikten. I dessa mål är beviskraven många gånger så låga för en fällande dom, det räcker med att ord står mot ord , stödbevisning saknas i många av fallen. Domstolarna följer i stor utsträckning inte HD:s praxis för att fälla för brott. I mål , där flera män dömts oskyldigt på falska anklagelser om incest eller våldtäkt och då resning beviljats i HD, har höga skadestånd utbetalats till den då friade mannen. I flera av dessa fall har i efterhand framkommit bevisning och uppgifter som talar till den misstänktes förmån. Denna bevisning och dessa uppgifter har ofta funnits hela tiden men polis och åklagare ignorerar vittnen, material och uppgifter som talar till den misstänktes fördel, objektivitetsplikten och förutsättningslösheten frångås systematiskt. Åklagarens uppgift är inte att ensidigt och subjektivt utreda gärningen och gång efter annan frångå sin objektivitetsplikt. En sådan rättsordning är inte värdig en rättsstat. Rättsväsendet är grundpelaren i ett demokratiskt samhälle och inkvisitionsdomstolarna vill vi inte ha tillbaka.
Du Thomas Bodström svarade vid en intervju i TV 4 den 18 maj 2001 på en fråga, och menade att de öppna domstolarna och massmedias närvaro vid rättegångarna var en garant för att ingen oskyldig dömdes till fängelse. Men hur är det med sexbrottsrättegångarna och de falska incestanklagelserättegångarna, där det utan undantag är stängda dörrar. Den massiva sekretessen i dessa mål är en stor fara för rättssäkerheten inte minst för den tilltalade även om jag förstår att vissa delar i dessa mål måste vara sekretessbelagda av hänsyn till de inblandade parterna. Åklagaren i målet har meddelarfrihet och kan relativt obehindrat tala med massmedia utanför rättssalens lykta dörrar och på detta sätt ensidigt styra en rättegång i fällande riktning. Försvararen i målet är belagd med munkavle och kan följaktligen inte yppa något angående målet till media.
Jag vädjar åter igen till dig justitieminister Thomas Bodström att du ingriper mot att det fortfarande döms oskyldiga fäder/styvfäder på falska incestanklagelser år 2001 bland annat på grund av att objektivitetsplikten och förutsättningslösheten systematiskt frångås vid utredningen av brotten, att försvaret av många åklagare förhindras att göra kompletterande utredningar och att domstolarna alltför ofta frångår HD: s praxis i dessa mål.
Jag avstår från ett svar på detta brev , jag vet vilket svar som är rättspolitiskt korrekt. Jag bifogar en artikel ur Uppsala Nya Tidning 12/10 1995 skriven av fd chefredaktören Harald Wigforss. Mannen som föranledde artikeln, en 66 årig lärare som avtjänade flera år i fängelse och efter flera avslag i HD fick resning och friande dom, erhöll ett skadestånd på 500.000 kr för den kränkning han utsatts för av rättsväsendet. Han är bara en i raden av män som under 90-talet fått skadestånd efter resning i HD och en friande dom. De män som inte beviljats resning i HD får avtjäna sitt straff , dömda på falska anklagelser och enbart en kvinnas ord.
Systemfelet upprepas gång på gång. Rättsläget är inte bättre i dag, 6 år senare. Är det inte något som gått snett inom rättsväsendet när så många dömda begär resning i HD och så mycket skadestånd betalats ut under 90-talet till oskyldigt dömda?
Vänligen
Rigmor Persson
Jur. Kand.Kopia till Riksåklagarämbetet, Solveig Riberdahl, Stockholm
Kopia till Överåklagare Birgit Thunved, Göteborg
Kopia till Chefsåklagare Staffan Söderberg ,
Karlstad Kopia till Trond Sefastsson TV 4, Kalla Fakta.
Rigmor Perssons brev till Justitieministern
Domarkåren förbjuder effektivt försvar
Rättsröta i behandlingen av misstänkta för sexuella brott
AFAF:s skrivelse till samtliga åklagare, HD m.fl
Fallet Stefan Holmlin. Åklagare tilltalad, lagförd och frikänd
Incesthysterin och domstolarna
Psykologer medverkar i moderna häxprocesser
Varför tar svenska domstolar inte lärdom?
Children as primary losers when sexual abuse is falsely alleged: Two Swedish cases
Powered by AIS