Se skillnad mellan utredning och åtgard

Se skillnaden mellan utredning och åtgärd

Av Göran Grauers, Åmmeberg, och Erik Woxborg, Örebro.

Vissa socialsekreterare följer inte lagen når det gäller utredningar av misstänkta problem i familjerna, menar Erik Woxborg, och Göran Grauers.

• Katarina Raneborn gör i sitt senaste inlägg (2/6) väldigt klart att hon inte förstår skillnaden mellan utredning och åtgärd.

  Hon citerar socialtjänstlagen: "När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnens bästa kräver" och: " Socialnämnden skall verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga förhållanden". Mot detta har vi aldrig anfört några synpunkter.

  Katarina Raneborn drar däremot egna slutsatser av lagtextens formulering och skriver: "Här är det tydligt vad socialförvaltningens roll är. En utredning skall alltid göras med ett syfte och ett mål", och hon menar här att den skall våra partisk.

   

  Saklighet
  

  En myndighets utredning skall enligt lagboken vara saklig och objektiv och beakta allas lika rätt inför lagen. En utredning skall alltså inte alle göras med syfte att vara partisk. Den skall vara saklig och opartisk, inget annat. Det är först efter en sådan utredning som det kan bli tal om åtgärder, i enlighet med t ex Socialtjänstlagen eller Lagen om vård av unga (LVU). Åtgärden kan ju också bli att ett mål, läggs ned.

  Det är skrämmande att Katarina Raneborn, som utbildad socionom, inte förstår att se skillnaden mellan att göra utredningar och att vidta åtgärder.

   

  Partiska

  
  Landet runt utreder vissa socialsekreterare partiskt! De tror sig vara gudar, som står över de lagar som de sitter i tjänst för att följa.

  Om en saklig och opartisk utredning kommer fram till att ett barn far illa, då skall man ta ställning till vad som är bäst för barnet och ta beslut om åtgärder i den anda lagen hänvisar till. De åtgärderna skall alltså ha både mål och mening.

  Om en utredning från början drivs med förutsättningen att man är klar över vad som är "barnets bästa" bryter man inte bara mot grundlagen utan även mot socialtjänstlagen. Görs däremot utredningen sakligt och objektivt skapar man underlag för åtgärder som kan drivas målinriktat, positivt för alla parter. Först fastställer man alltså diagnosen, sedan medicineringen.

   

  Konkreta fall

  
  Vi kan i flera fall påvisa att utredningar görs just så som Katarina Raneborn tror att de skall göras - med för barn och familjer katastrofala konsekvenser, just därför att utredningarna inte görs opartiskt och sakligt, utan redan frän början förutsätter att barnet eller barnen far illa!

  På det sättet har man anpassat iakttagelseförmågan under utredningsarbetet till att bara "se" bekräftelserna till de egna favorithypoteserna. Allt övrigt missar man!

  Exemplen på misärer i biohemmen, med t ex tomma kylskåp och dåliga kläder som LVU-skäl, har förts in i sammanhanget av Katarina Raneborn själv i hennes förra debattinlägg. Vi har inget aktuellt exempel med just sådant som skäl för myndighetsingripande.

   

  Till grannen?

  
  Däremot har vi här i Närke ett exempel med en singel flerbarnsförälder med just sådana förhållanden (och därtill en sedan några månader tillbaka obetald bostadshyra), som i socialt bistånd fick rekommendation att hon med sin familj skulle flytta in till grannen. Inför JO försvarade sig myndigheten med att de behagat "skämta". I samma kommun finns dock ett fall med en liten flicka som omhändertagits på grund av "missförhållande", där det är ett födelsemärke som är skäl för åtgärden.

   

  Tillbaka till Artikelindex.